Det är fascinerande det här med Facebook – att man plötsligt har ett helt gäng med ”vänner” man inte träffat, eller sett, på 20-35 år!
Gamla kärlekar, kompisar från förr, skolkamrater osv osv…Spännande!
En del minns jag inte alls: ”Vänförfrågan från Anna Björk”….och hjärnan jobbar så att den nästan kokar: ”Anna Björk? Anna Björk? ANNA? BJÖRK? Hm? Sala? Östersund? Sigtuna? Stockholm? USA?” osv….ibland kommer jag på det till slut och ibland måste jag fråga…
När jag var ca 16-18 år ingick jag i ett gäng som träffades och festade och hade kul ihop! Vilka som ingick i det har jag inte riktigt lurat ut än, men minns glimtar här och glimtar där…och tog fram lite bilder och fick ihop ”pusslet” liiiite mer….
I några veckor nu har jag chattat med C nästan varje kväll! Vi har tagit fram gamla minnen, samt uppdaterat varandra om nuläget i varandras liv. Så skulle vi då träffas. Igår. Liiiite nervöst var det.
Så kom han då. Samma gamla C.
Han var en trygg, varm, go, snäll kompis då, och han var en trygg, varm, go, snäll, kompis nu….
Livet har tagit mej runt i hela halva Sverige och jag har bytt kompisar och bytt bostad lika ofta som andra byter skjortor…NÄSTAN! Jag har gått utbildningar, bytt jobb och hela tiden haft ett driv ”vidare”…. Jag har gift mej, fått barn, skilt mej, varit ensamstående, gift mej, fått barn och skilt mej igen…
Han har jobbat med samma jobb, och bott i samma stad hela tiden. Visserligen gift sig och fått barn, och skilt sig, men ändå…
Vi hade en jättetrevlig kväll! Avslappnad, mysig, lättpratat…”som förr”…
…och nu tog mina ord slut….rann ut i sanden…liksom….
erviluca #mammatillfyrakillar 
Låter trevligt. Även om orden antagligen tar slut till slut. För vad har man gemensamt i slutändan?
GillaGilla
Nej, dom tog inte slut igår! Dom tog slut när jag skrev blogginlägget!
GillaGilla
Det låter som om du hade ett trevligt möte med din gamle vän 🙂
GillaGilla
Jepp! 🙂
GillaGilla
Det är väl en härlig känsla när man kan mötas igen efter så lång tid och känna samhörighet ändå!Kram
GillaGilla
Ja, det är otroligt! Och så känns det så tryggt att träffa ”gamla bekanta”….som känner en som man var när man var UNG!
GillaGilla
Åh va kul det låter – å jag kan läsa mellan raderna att ni hade det riktigt trevligt ju 😉
GillaGilla
Ja, det var en värme, ett ”igenkännande”, som kändes så härligt och gott!
GillaGilla