På söndag åker vi. Till Florida. Jag har sett fram emot den här resan ända sedan barnen var små…Jag har längtat och hoppats och önskat att jag Någon Gång skulle få råd att ta med mej Grabbarna Grus och åka till USA med dom låta dom hälsa på sin moster (min lillasyster) och morbror, bada i deras pool, och gå på Disney World. NU är det dags!
Då infinner sej en oro, typ att ”Det kan inte vara sant!”, ”Det kommer inte att bli av”…
Det finns en inre oro av att det kommer att ”hända Något”…Att jag kommer att råka ut för en olycka…Att någon av barnen kommer att bryta armen/benet precis innan…Att Något Hemskt kommer att hända som gör att vi inte kan åka…Så känns det! Längst där inne…och det är så läskigt…Jag vågar inte tro…och hoppas…och längta…och ända gör jag det. Jättemycket!
Pust!
Egentligen borde jag stänga in mej och alla barn i lägenheten och inte gå ut och inte röra oss ur fläcken förrän det är dags att åka…
Men tänk om någon kör på vår bil på väg mot Arlanda!
Jag tror inte på att vi kommer att åka förrän jag sitter på planet med ALLA mina härliga söner och min underbara ”svärdotter”.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Det kommer att gå bra och ni kommer att få det superskoj där borta! :)Kram
GillaGilla
Tack för dom värmande orden!!
GillaGilla
Klart ni kommer få det jättekul! Men, om ni ska till Orlando ska ni nog också försöka hinna med Seaworld, för det gillade mina grabbar mer än Disneyworld..Ha det gott! 🙂
GillaGilla