Dagsarkiv: 10 oktober, 2009

Det är inte lätt att vara Lillebror – att vara Yngst av fyra pojkar….

Vi ska äta.

Lillebror: – ”Vaere för mat?!?”

Jag: -”Paj. Köttfärspaj!”

L: -”Åååååå, vad ÄCKLIGT!!”

Lillebror ligger i soffan och Supervägrar komma till matbordet, för att maten är så ”äcklig!”. Precis när jag andas in för att ”locka in honom”, börjar storebröderna:

-”ÅÅååå, vad du e BARNSLIG!!!”

-”Jävla böööög!”

-”Du e så jävla bortskämd!”

-”Du tror alltid du får som du vill!!”

Jag suckar: -”Du har också varit ”sån” och skrikit att du inte vill äta….” säger jag till mellansonen. Han väljer att ”inte höra”….

-”Hur kan du veta att det är äckligt om du inte ens SMAKAT?! Åååå vad du e barnslig!!!”

-”Om du kommer och smakar och SEDAN säger att du inte tycker om det så är det en annan sak”, klämmer jag in mellan alla suckar över att han är så ”bortskämd” och stööön över hur ”bögig” han är…(äter inte bögar paj?).

Lillebror kommer och tar en tugga: -”Ååååå, vad ÄCKLIGT!”…Han går ifrån bordet och FALLER ner i soffan och håller sej för magen och ropar Dramatiskt: -”Jag är HUUUNGRIG!!”

-”Fy faan vad han är bortskämd! Ligger i soffan och ropar när det FINNS mat här!!” utropar mellansonen som var så otroooligt jobbig med mat när han var yngre….

Mellansonen har ätit färdigt. Han går och sätter sej bredvid lillebror och fortsätter klaga:

-”Fyyy vad du är bortskämd!” Lillebror får en boll i huvet!

Lillebror blir ARG och dunkar fjärrkontrollen på mellanbror. Mellanbror kastar sin stora boll mot lillebror…

Jag suckar…..tar sats, skriker: – ”SLUUUUTAAAAA!!!”

-”Hur många mammor är vi här egentligen??? DET ÄR JAG SOM ÄR MAMMA OCH SKA FÅ HONOM ATT ÄTA – INGEN ANNAN! Uppfattat?!?”

Storebror kan inte låta bli: -”Du e en MAMMA! HA HA HA!” till mellanbrodern….

-”Hur var det med stenar och glashus nu då?” säger jag och tittar på storebrodern…

Mellansonen dryper av in i sitt rum och storebror tar fram sin laptop och börjar klicka….

PUST!

Det är INTE lätt att vara lillebror och provocera, och det är inte lätt att vara mamma till fyra söner och göra sin röst hörd i alla lägen!

…man blir till slut som en jävla Militärsnubbe:

 – ”Giiiiv AKT! ETT TVÅ ETT TVÅ!!!”

Sonen säger upprört att jag ju inte kan kommentera det han gör och säger på Facebook för det är ju ”urtöntigt”! Jag förstår ingenting! Jag trodde jag kunde skriva och kommentera ”som alla andra” på hans sida… Närå! Jag ska/får inte kommentera alls!

”-….för då vill ju ingen annan av mina kompisar kommentera, om ens MAMMA har kommenterat först!”

Jag måste fundera…. Ja, han har nog rätt i det…Det har jag inte tänkt på…Inte skulle jag vilja kommentera någons situation om jag var 14 år och dens MAMMA hade kommenterat först….Hm! Att jag inte tänkt på det! Knasig mamma!

Jag tänkte ju att jag skulle vara en ”aktiv mamma” även på nätet, och tycka till på facebook och skoja och så…men inser att jag bara ”lägger mej i” och inte alls är speciellt ”skojig”! Jag är bara en ”töntig mamma”…En ”Piiiinsam mamma”. En sån mamma som jag absolut inte skulle vara och som jag absolut inte trodde att jag skulle bli…En sån som Inte Fattar! En sån är jag just nu!

Vilken underlig känsla….

Han har varit hos sin pappa i en vecka, och så fort jag kommer innanför dörren hemma (han kom hem före mig), så bubblar han:  

– ”Jag och Markus och Johan är ju med i en guild på Wow, vettu, och när vi gick för att *obegripligt* så hade en kille som kallar sej ”boogieman” just *obegripligt* och då trodde Markus att Samuel skulle gå och *obegripligt* fast han ju vet att *obegripligt obegripligt*!”

– ”Oj!”

-”Ja….och då trodde Samuel att ”boogieman” *obegripligt*  fast man kan ju inte *obegripligt* när *obegripligt obegripligt*!!”

Han tittar upprört på mej! Jag förstår att Någon ”borde fatta” Något, och det är inte klokt, enligt sonen, att han Trots Att han spelat Wow lika länge som sonen, så fattar han inte att ”Någonting blir någonting om man gör Någonting”. Dessutom är det Någon som ljuger…tror jag….

-”Ojdå!”

Han fortsätter att upprört berätta med ord som är som kinesiska för mej….och jag kommenterar med mina ”Oj!” och ”Ojdå!”. Och jag säger t o m något liiiite klipskt, typ:

-”Är han också med i guilden?” (men vet inte om man KAN säga så…..)

och får svaret: -”Joo, HAN är med!”

och så har jag ”verkat fatta”, fast jag fattar NOLL! Men jag har iallafall Lyssnat!

”Nästa gång” kanske han berättar något som jag Fattar!!!