Kategoriarkiv: Uncategorized

Shit! Nu är det semester, och för första gången på 25 år (!) har jag en hel vecka utan både barn och jobb! Shit! Jag blir nästan stressad av att det bara är en vecka! Tänk om jag inte hinner njuta?! Jag borde städa också…och dammsugaren är sönder…och jag tänkte möbler om…och kasta onödiga saker…och klippa gräsmattan, och fixa i trädgården och och och….Hjälp!

…men vad har jag gjort dessa tre första dagar på Resten av min semester? Jo, jag har gått låååånga promenader i skogen med hundarna…Skitlånga! Så långa att jag fått träningsverk…och hundarna är sååå nöjda. Sen har vi gått hem och lagt oss i soffan alla tre….och bara slöglott på TV…Det är mest jag som slöglott…hundarna har blundat. Något som varit lite jobbigt dock är att det finns så mycket fästingar…och dom kryper runt i pälsen på hundarna…för jag har skaffat ett pulver som man häller i hundarnas mat, och då vill inte fästingarna sätta sej fast….Jag tänkte bara inte på vad dom gör istället….Suck! Dom kryper runt…överallt…och nu kryper det på hela mej….Burr! Så jag plockar krypande fästinga stup i kvarten….och vad gör man av en fästing när man ligger och slappar i soffan? Jo, man ta ett tuggat tuggummi och trycker in fästingen i det! Ha! Dom är sååå svåra att döda på annat sätt och jag orkar inte gå till toaletten, och spola ner varje fästing…för då blir det inget slappande alls! Och slappandet är Prio ”nästan 1” just nu…

Det är ju SEMESTER i kubik!

Hur länge kan man ha 40-årsångest? Kanske får jag igen för alla år jag inte hade någon åldersångest alls? För nu närmar jag mej 50 och 40-årsångesten sitter i. När ska jag ha ”ångestat” färdigt vad gäller ålder? Jag trodde aldrig jag skulle komma till den dagen då jag inte vill tala om hur gammal jag är…när andra ljög om sin ålder eller inte ville säga hur gamla de var, tyckte jag de var urbota fåniga, men nu sitter jag har med skägget i brevlådan….

Möjligen handlar det om att jag är kvinna och singel… För ju äldre man blir som kvinna desto mer ”ur marknaden” anses man. Vore jag gift/sambo så hade jag ju mitt ”på det torra” och det spelade ingen roll hur gammal jag var…Men som man kan man alltid ”söka sig nedåt” i åldrarna då man söker efter en livspartner. Åldern ger pondus och styrka för en man. Men om man är kvinna, är närmare 50 än 40, och inte känner sej i närheten av en ”medelålders dam”, och inte har en enda dräkt och inga pumps…ej heller paraply och skiter i om det regnar på mitt hår (det blir bara finare och lockigare)…Vad gör man då?

Om man stolpar runt i skogen i jeans och t-shirt och leker glada lekar med barnen och hundarna…har massor av energi och livsvilja och en nyfikenhet och vilja att ständigt utvecklas…och inte vill hamna i ett soffhörn med en gråhårig man – vad gör man då?

Jag vill ju vara med!

…å andra sidan är det rätt skönt att sjunka ner i soffhörnet och bara slappa framför tv:n och ångesten över utseende och en massa andra ”yngre ångestar” är försvunna…så jag får väl ”bida min tid” och försöka landa i att jag snart är 50….

Om TRE dagar åker jag till Florida! Ensam! Jag som alltid brukar ”hamna vilse i pannkakan” – vart jag än ska och vart jag än åker – hoppas att jag 1. inte ska byta flygplan någonstans på vägen. 2. OM jag ska byta flygplan; att andra flygplanet är nära och att jag inte ska behöva trassla runt i en massa korridorer …3. OM jag ska byta flygplan och det är långt och trassligt; att det är god tid mellan bytena så att jag får lite ”gåvilsetid”….

Jag brukar alltid ha ”köra-vilse-tid” när jag ska någonstans. OM jag inte har det, kommer jag ALLTID försent! Jag är en sån som kan gå vilse i en korridor! Snurrar jag runt ett halvt varv och blundar vet jag inte varifrån jag kom. Jag är en sån som måste vända på kartan åt det håll jag står för annars förstår jag den inte. Jag är en sån som måste vända bordet (jag håller på att skruva ihop, från IKEA) så att det åt samma håll som beskrivningen…men å andra sidan är det nog bättre att vända på beskrivningen…ehe?

Tre intensiva veckor med Grabbarna Grus (8, 11 och 12 år) och våra tre hundar. ”Semester”? Ha!

Det har varit härligt och intensivt och mycket och kul att ha barnen varje dag utan att behöva stressa iväg på mornar och stressa vidare EFTER jobb och skola…MEN att kalla det för ”semester”….Hm…. Var ÄR semester? Är det att vila? För om det är det, har jag inte haft semester…än.

För BARNEN har det varit semester! Vara uppe länge på kvällar och sova längre (men inte FÖR länge!) på mornarna! Leka leka leka oavbrutet så länge man vill hela tiden…inne, ute, överallt…leka leka leka…Spela spel; TV-spel och dataspel. Hoppa på trampolinen, leka på trampolinen, leka kurragömma, Avatar och allt däremellan. BADA när jag orkat skjutsa till något bad och/eller när vädret tillåtit. Av och till har en mamma-röst avbrutit barnen med ropet: ”Frukost!” eller ”Lunch!” eller ”Mellanmål!” eller ”Middag!” men förutom detta har det bara varit SOMMARLOV för barnen…

Jag då? Mamman.

Min kära uppmärksamme 12-åring beskrev det så här: ”Mamma, du går upp på morgonen, gör frukost till alla och plockar sen undan. Sen går du ut med hundarna. Sen börjar du med lunch och gör den. Sen gör du iordning efter den. Sen går du ut med hundarna. Sen gör du mellanmål. Sen går du ut med hundarna. Sen gör du middag och sen går du ut med hundarna. GÖR DU INGET ANNAT???!”

Svar: ”Typ näe….”. Men NU är jag superledig i 14 dagar!!!!  Jag ska åka till Florida, till syrran! UTAN hundar och barn! Och bara snacka skit med syrran och ligga vid poolen (självklart har dom pool) och dricka drinkar och inte röra mej ur fläcken….Vem som ska göra maten skiter jag i…Drinkarna kanske bedövar hungerskänslorna, och förresten behöver jag gå ner i vikt!

Jihaaaaa! Äntligen semester!!!!

En grej som är jättekul när man har hund, tycker JAG, är att träffa andra hundägare, eller vilka människor som helst, som vill ”prata hund”. Vi svenskar är ju inte så bra på att ta kontakt med varandra utan anledning, men hund=anledning.

MEN det tråkiga är hundägare som INTE tycker det…Som drar och sliter i kopplet på sin hund och ser ut som om jag vore ett Monster som kommer gående.

 Idag tex kom en dam (typisk DAM) med sin lilla jack russel terrier. Hunden ville hälsa på mina hundar och drog i kopplet och viftade hejvilt på svansen, men tanten DROG i kopplet och lät nästan hysterisk när hon hojtade att ropa på mina hundar. Hennes beteende skulle kunna få vilken hund som helst att bli Galen!

 Jag har tre små hundar – den yngsta är 11 veckor….dom andra är…söta! Och dom går inte fram till andra hundar om jag inte ”markerar” att dom får…ofta vill dom inte ens…Men i och med att en utav mina hundar Närmade sej henne och hennes hund blev hon alltså hysterisk!

Visst kan hennes hund ha varit Galen…men den såg inte ut så på kroppspråket…och mina hundar går inte fram till en Galen hund för DOM kan läsa av andra hundars kroppspråk, eftersom dom, ända sen dom var små, fått hälsa på både stora, små, pigga och lata hundar….och jag har passat på att växla några ord med matten/hussen….

Något som också förundrar mej är att många hundägare är så ointresserade av Andras hundar…Å andra sidan är jag förundrad över att ”barnägare”  (=föräldrar) är så ointresserade av Andras Barn…så det är väl bara så:

Mina barn – andras ungar.

 Min hund – andras…byrackor?

?

VET DU vad du har när du har ett hus i skärgården? VET du att du är lycklig då? VET du att det finns människor, som jag, som troligen aldrig kommer att få ett hus i skärgården eller ens en liiiiten liiiiiten sommarstuga. ”Varför kan inte vi också ‘åka ut på landet’?” frågar mina söner…”som ‘alla andra’?”…Ja, varför? Varför har jag inte ett ”land”? Varför har jag inte skaffat mej en rik man, eller varför är jag inte rik själv? Varför har jag ”hål i fickorna”? Eller är det DET som är ”problemet”?

VET DU vad du har när du har en STOOOR stadsjeep? Känner du dej lycklig när du sitter framför ratten och tittar ner på min gamla Mitsubishi från 1989? Förstår du att du borde njuta av att DU har en STOOOR DYYYYR bil och jag har en lite rostig ”skitbil”? För OM du inte njuter – vad är då vitsen med den stooora bilen?

VET DU att du vad du har när du har ett lyckligt äktenskap/förhållande? När du kan gå i trasiga kalsonger och kulmage, eller naturliga hängbröst, och titta på din make/maka med kärlek i ögonen? VET du att du borde njuta av lyckan att ha det så? För OM du inte njuter – vad är du vitsen med det hela?

HAR DU VETT ATT NJUTA OCH KÄNNA LYCKAN ÖVER DET DU HAR?

Jag har en massa! En massa som andra inte  har…för det finns alltid dom som har det sämre…(om det nu gör mej lyckligare?…Hrm!) och det finns dom som har det bättre…Så varför plågar jag mej då ibland med att känna en sån hemsk AVUNDSJUKA? Istället för att njuta av det jag HAR? Och det plågar mej värre om det tycks som om du INTE njuter av det DU HAR!! Eller hur var det nu….

Jag tittar ut och ser fyra killars hoppande huvud på hoppmattan utanför…Hopp Hopp Hopp!

-”Det är mat!” ropar jag och 3 svettiga killar kommer indimpande till matbordet (den fjärde är inte min)….

-”Ha ha ha ha! Darth Wader kom och då slog jag honom PFIUNG! och sen stack han ba!”

-”…ja! och du var så himla tokig för du gick ju upp 5 på morgonen, men jag gick upp 1 på natten!”

-”…ja…och sen kom den där…Grobianen och han ba FIONG! och jag ba WONG! ha ha ha ha ha!”

Jag sitter som ett frågetecken…: -” Gick ni upp FEM i morse??” säger jag för det är det jag uppfattat av allt….

-”NÄÄÄÄ! I LEKEN! På hoppmattan!”

Allt detta pågick på hoppmattan när jag tittade ut och såg fyra studsande huvuden!

…och Experterna säger ”AJJABAJJA! Bara ETT barn i taget på hoppmattan!” men dom vet inte hur en del killar leker…Dom springer runt runt i ring och LEKER. Dom hoppar och LEKER. Dom är otroligt duktiga på att inte krocka…och ingen ingen gör volter…för dom LEKER! Inuti dom pågår världens grejer! Dom delar med sig av sin fantasi till varandra: ”Nu kom Luke Skywalker! Han ba….PIONG PIONG!!!” och alla fattar, utom en vuxen som bara ser 4 hoppande huvuden…och inte en enda Luke Skywalker…

Med två hundar blir det 4 promenader per dag….En på ca 1 timme, 1 på 20-30 min och 2 på 10 min = ca 100 min/dag. Sen blir det x 7 eftersom veckan har 7 dagar…=700 minuter i veckan. Det är rätt mycket gående…i skogen för det mesta…på någon stig…Aldrig har jag trampat på så många sniglar sedan jag skaffade hund – inte för att jag vill det, utan för att dom bara plötsligt finns där! Och så KRASCH!….och ett litet ”förlåt”….Men efter 376 söndertrampade snigelhus tror dom nog inte längre på mitt ”förlåt”….Många hemlösa sniglar blir det…

Med alla promenader i skogen följer jag årstidernas alla växlingar! Helt underbart! Vad mycket jag missade de 10 år jag bodde i ”stan”…Svampar ploppar upp som små hus från ena dagen till den andra nu, för att nästa dag vara borta, eller svarta, eller ihopsjunkna…beroende på vilken sort det är. Flugsvampen är otroligt vacker – lyser med sitt röda tak med vita prickar…Häromdagen såg jag en flugsvamp där prickarna ”trillat ner på ena sidan”…Jag visste inte ens att prickarna kunde trilla!

Och vad många grodor jag räddat livet på i sommar! Oj oj! Jag älskar grodor! Min ena hund också. Vi letar grodor tillsammans…och när jag ser en (på gatan) så räddar jag den från att bli överkörd…eller om den står på en stig… då bär jag in den i skogen…Jag har aldrig sett så många platta ihjälkörda grodor på gatan som jag gjort sedan jag skaffade hund och började vara så mycket ute…Stackars grodor!

Jag både vill vara ensam – och vill inte!

Jag både vill gå mina promenader i skogen ensam (med hundarna förstås!) -och inte!

Jag både vill sova ensam – och inte!

Jag både vill ”hitta någon” där ute – och inte.

Jag både längtar efter kramar och närhet – och inte.

Jag känner mig väldigt attraktiv – och inte.

Jag känner mig smal  – och inte.

Jag är snygg – och inte.

Jag är full av livsglädje och hopp – och inte.

Jag både vill – och vill inte!

Jag är nog inte riktigt klok!…..och inte!

….så här var det….

För ca 8 månader sedan började jag och en kille/man så smått att maila på en date-ing sida…Det var inget märkvärdigt alls och han var väl egentligen inte alls ”min typ”…och vi flirtade inte ens…Det liksom bara blev så att vi började skriva…båda två….Till slut bytte vi mailadresser och fortsatte där…och skrev mer och mer…

Jag började längta efter hans härliga mail, som, för det mesta, fick mig att skratta högt! Vilken humor!

 Vi började också chatta då och då….Vi skrev om allt och inget…Tramsade mycket och skrattade mycket… Delade med oss av vardagens trivialiteter och svårigheter…glädje och sorg….

 Han blev den som ”höll mig i handen” när det blåste och den som ”fanns där” när jag kände mig ensam (efter en skilsmässa för 1 år sedan)….Livet kändes rätt härligt med ”Adam” ute i Cyberrymden…

Vi ”pratade” om att träffas, men det blev inte riktigt av…Något hände hela tiden….Med honom, eller mig…och det kändes inte som om det var så viktigt eller som om det var bråttom med någon träff…Lite läskigt var det också, eftersom det kanske inte skulle klaffa i verkligheten och allt skulle bli konstigt och ”rinna ut i sanden”…kanske…Man vet inte…Nåja…

Så slutade mailen komma…Jag har skrivit och undrat och bara BETT: Hör av dig! Säg om du inte vill skriva mer! Jag måste få veta! Men det är bara tomt och tyst….Det känns så ensamt och övergivet här hos mig nu….

Vad hände? Har ingen aaaaning…

Snyft….