Kategoriarkiv: Uncategorized

Nu har det gått flera veckor sedan vi flyttade och det blev trassel med alla apparater och grejer (känns det som). Idag fick vi tillgång till internet igen och det känns som om ”Dörren till Livet Därutanför” har öppnats igen! Pust.

Jag har slitit som en idiot med att flytta grejer hit och dit, vilket har lett till att jag ”gått in i väggen” – igen. Jag har ingen reserv. Den tog slut när barnen var små och jag gick med obehandlad struma i flera år, samt levde med en man som inte ”fanns där”. ”Jag sliter och jobbar tills jag faller död ner” tänkte jag då….som värsta martyren….och ”gjorde allt” – nästan (han var/är skitbra på att laga mat!) i flera år. Det jag inte tänkte på var att man faktiskt inte ”sliter och jobbar aschlet av sej” till sin dödsdag, då man faller död ner, utan det är en lååååång ”transportsträcka” dit. Och på den transportsträckan händer det allehanda saker….såsom jättemycket ont överallt, huvudvärk, migrän osv osv…Lite ”gott och blandat”.

Jag gjorde iallafall slut på stressreserven då, vilket är lite jobbigt, för man behöver en stressreserv när man har söner….speciellt när de precis är på väg in i tonåren och är flera stycken och tätt. Det är ett evigt retande och suckande här hemma.

Lillebror, som är 9 år, är så ”baaaaarnslig” så 14-åringen nästan ”dööööör”….Han var ”aaaaaldrig så baaaarnslig!…..VÄX UPP!” vrålar han åt lillebror stup i kvarten. Att titta på tecknat är så ”omoooooget”…och ”Jag slutade minsann titta på tecknat mycket tidigare än du!!!” säger han, medan jag minns honom titta på tecknat fram tills han var 12 år och 362 dagar….

Det är inte så lätt att vara lillebror till två nyblivna tonåringar (för om en vecka fyller näste son ”tonåring” också)….Fast ibland undrar jag om han är mer ”tålig” än vad jag tror att han är.

Jag tycker att dom ska ”vara snälla mot varandra”.

Ha!

Grejer och prylar, saker och ting….överallt! Dom flyttas från ett rum, till ett annat, från en låda till en annan…

Var ska vi slänga våra smutsiga kläder, och varför varför växer den högen fortare än jag hinner tvätta?

-”Du har för mycket prylar”, säger min kompis, som är expert på att städa undan, rensa och slänga saker. En gång i tiden hade vi gemensamt skrivbord på jobbet. Hon slängde, jag sparade. Till slut skaffade hon ett eget skrivbord och ställde bredvid. Hennes var RENT och städat jämt, och mitt var belamrat med papper och saker – jämt. Men vi hittade våra grejer lika bra, faktiskt!

Man behöver ju extrakuddar och extratäcken och extrafiltar och det är härligt med minnena som sitter i porslinssälen, tomtegubben och alla små ljuslyktor. För att inte tala om alla gamla brev och dagböcker, som jag ska läsa när jag blir ”gammal”. Men gungstolen som jag skulle sitta i när jag läste dom, gav jag bort nu när vi flyttade….så det blir väl någon ny soffa eller fåtölj jag ska sitta i…för jag byter ut soffor och fåtöljer fortare än man säger….”skjorta”…

Jag är en människa som behöver regelbunden Förändring i mitt liv! Det måste ju vara så eftersom jag vart 3:e – 4:e år förändrat något i mitt liv. Något Stort. Typ flyttar. Eller skiljer mej, eller får barn, eller….

…och däremellan möblerar jag om då och då, eller byter ut möbler….

…och alla som känner mej säger att jag är så LUGN. Ja, det är jag. Men jag behöver Förändring…då och då…

Jag har ingen aaaaaaning om hur det känns att bo på ett och samma ställe mer än 5 år, för jag har ALDRIG bott längre på något ställe…någonsin! Inte ens när jag var barn!

…det är kanske därför jag älskar byggarbetsplatser och hus som byggs om och renoveras osv…

…går inte ihop….eller så går vi ihop alldeles alldeles underbart!

Jag bryr mej inte om pengar speciellt…och ändå vill jag att dom ska finnas där…alltid! Och jag tror det – att dom finns där alltså – tills jag förvånat upptäcker att dom är slut! Då får jag ont i magen…och undrar hur dom bara plötsligt kunde ta slut…och så håller jag näsan ovanför vattenytan tills nästa ”laddning” kommer…Åsså börjar jag om…

Nema planering!

Det är inget jag är stolt över, men å andra sidan så ”lever jag NU”, varje dag. Det är kul att leva NU när pengarna finns, men jobbigt när dom inte finns.

Jag är väldigt generös och ger av det ”jag inte har”. Jag glömmer bort direkt  vad saker kostar och om någon är skyldig mej något. DET gör ju inget, men värre är att jag glömmer när jag är skýldig någon annan också. Därför försöker jag att inte låna pengar.

Jag handlar inga lyxvaror. Jag är ingen ”märkes-galning” och köper gärna billigt och på rea. Men jag planerar inte. Jag handlar så länge pengarna finns.

Jag är en otroligt dålig förebild för mina barn vad gäller pengar. ”Ta inte efter mej”, säger jag. Men ”barn gör inte som man säger – dom gör som man gör”….Tur att deras pappa är mer ekonomisk – för att inte säga ”snål”. Vi kunde inte prata ekonomi när vi levde ihop. Vi blev osams direkt!

När jag var liten frågade jag pappa en gång om något ekonomiskt: ”Det ska du inte bry din lilla hjärna med”, var hans svar.

….det har jag fortsatt med…att ”inte bry min lilla hjärna”….

Jag bryr mej om mycket och kan mycket, men kring pengar är det ett så stort ointresse, eller en så stor ”noja” kanske….(?) så att jag ”väljer bort” att ”bry mej”….

Om någon frågar mej vad något jag köpt kostade, så vet jag inte, för så fort jag köpt saken, och betalat, har jag glömt bort vad den kostade.

Det är fiiiiint att vara välorganiserad och ekonomisk, sansad och kontrollerad.

…därför är jag inte ”fiiiiiiiiiiiiiiiiiiin”………och dricker inte ”viiiittt viiiiiiiiiiin” och äter ”mazariiiiiner”…..

Skål och smask!

Jag kan bli sådär löjligt ”tjurig” och ”trotsig” ibland när någon beter sej ”snorkigt” emot mej. Jag blir, typ, 5 år gammal.

Jag skulle lämna in mediciner på Apoteket, äntligen! Dom hade stått där i medicinskåpet hemma så länge och jag hade tänkt 100 ggr (!) att jag skulle lämna in dom (istället för att bara kasta dom i soppåsen). Så jag kände mej så ”Duktig” när jag väl sträckte fram påsen till apotekaren.

-”Vi vill ha medicinerna i Apotekets påse, som är genomskinlig!” sa kvinnan surt och puttade tillbaka påsen och gav mej en apotekarpåse istället. Jag var lite stressad och lite svettig och förde över medicinerna, men dom fick inte plats, så jag bad om en till påse. Apotekaren suckade och gav mej en till påse, och sa lite irriterat att man inte fick lämna igen ”vilka mediciner som helst” samtidigt som hon sneglade på vad jag stoppade i….Jag kände mej så Skyldig! Så ”fel”. Jag fick lust att lägga alla mediciner tillbaka i min gamla påse och slänga allt i soptunnan utanför, bara för att straffa Tanten på Apoteket. Det gjorde jag inte, utan jag bet ihop och la ”lydigt” medicinerna i Apotekets genomskinliga påsar….Blä!

…eller när jag nyss ringde Bredbandsbolaget och en bög (!) svarade…En bög som inte gillade sitt jobb (antar jag, eftersom han var så sur). Han pratade så feminint och så stockholmskt och med så irriterad röst (”förlåt att jag ringde och störde”, kände jag). Jag ställde fråga efter fråga, och han suckade sej igenom hela samtalet, tills jag fick lust att säga: ”Jag skiter i Bredbandsbolaget och tar vilket jävla bolag som helst, bara jag slipper prata med en irriterad bög som suckar efter varje fråga jag ställer och bara längtar…bort!” . Blä!

Hjälp! Jag är smittad av mina söners ständiga ”Jävla-böööög!!!” som dom säger i tid och otid till varandra.

Jag har pratat med EN snäll okänd människa idag: Benny bilreparatör. Han var snäll. Han ska komma och titta på min bil på fredag, för den har ”brakat ihop” helt. Det var ju schysst av den att vänta tills flytten var över…Å andra sidan hade jag tänkt att köpa ett köksbord idag och det går ju inte nu, när bilen inte funkar…så nu får vi äta framför TV:n ett tag till….

Goodbajs!

Dagen efter Den Stora Flytten åkte jag tillbaka till radhuset och började slänga ut saker genom fönstret på övervåningen. Jag och 14-åringen kunde helt enkelt inte bära ner grejerna för trappan, plus att mycket utav det skulle ändå slängas.

-”TJONG!” och -”BRAAAK!” sa det när grejerna föll i marken. Och dom  spreds över hela tomten…Och så blev det ett Berg av Skräp!

I garaget var det fullt av Funktionsdugliga Saker. Mina två soffor från Jysk, som jag endast haft i min ägo i 2 år, men som inte passar i nya lägenheten, ställde jag i garaget. Sen la jag lappar i en massa brevlådor: ”Kom och fynda! Allt gratis!” typ. Det försvann liiiiiite saker. Varför passar inte folk på? Sofforna var jättefina!

Dagarna gick. Grejerna var kvar.

På torsdagen skulle jag kasta allt. Jag hade tänkt att hyra ett släp och köra allt till tippen. Jag hade då i flera dagar åkt skytteltrafik mellan radhuset och lägenheten, och packat lådor fulla med grejer, burit in dom i bilen, kört, burit ur dom ur bilen och in i förråd eller upp för trappan till lägenheten (som var SMOCKFULL!). Det kändes som om jag fullkomligt KRÖP till radhuset, av utmattning. Och jag fick anstränga mej allt vad jag orkade för att hitta nya krafter, för att slänga alla STORA saker….

När jag kom till tomten stod två futtiga kassar med grejer kvar. Allt annat var borta! Puts väck! Grannen Annelie kom och sa att hon berättat för en annan granne (Lars-Erik) om mitt dilemma: ”Stackars henne! Hon jobbar heltid, har tre barn och två hundar och är ensam och måste klara allt själv!” Lars-Erik hade hämtat sin kompis-granne, Janne, och dom hade tagit Lars-Eriks släp och lastat allt, som låg på tomten, på släpet, och åkt till tippen åt mej!

Lars-Erik kom gående, när Annelie berättade detta. Jag frågade om jag fick krama om honom och han sa ”Fråga frugan!”, men jag kramade honom utan att ändå. Sen hjälpte han mej att slänga ”dom fina sofforna”, och Resten, som stod i garaget, också! Han undervisade mej om hur man sopsorterar hela vägen till tippen och tillbaka. Han kunde allt om sopsortering!

I fredags fick den nya ägaren radhuset…..

….och på kvällen fick jag ett SMS: -”Kom du ihåg att tömma diskmaskinen innan du låste och gick för sista gången?” Det var Annelie, som hjälpt mej städa, som undrade…

…och jag ba: ”Shit!”

På flyttdagen var jag smått hysterisk…men det visste jag ju innan att jag skulle vara, för jag blir det i såna sammanhang – speciellt precis Innan Allt Händer. Plötsligt stod det 5-6 personer omkring mej och ville att jag skulle organisera arbetet. Jag hann knappt hämta andan förrän ”Oranisations-Anna” satte igång med att organisera allt: ”Bäst är det om vi tar alla småsaker först, och fyller ETT rum på nya stället. Därefter tar vi alla tunga saker och ställer på rätt ställe på en gång och du ska tala om vart allt ska, och killarna får ta emot på nya stället.”

Ungefär Hälften av Annas organisation funkade, och det var att vi skulle ta dom mindre sakerna först och dom tunga och stora sakerna sen.

Ärligt talat vet jag inte vad jag gjorde under hela dagen. Efteråt känns det som om jag mest sprang runt i cirklar och var förvirrad och till ingen nytta alls. Dom andra bar så svetten lackade. Lilla Stella, bar som ”en hel karl”. Henne hade jag satt i köket för att packa det sista (=alla glas), för jag tänkte att ”den lilla kroppen kan inte bära tungt”, men oj oj oj! Vilka krafter det fanns i den lilla kroppen…

Äldsta sonen fick jätteont i ryggen och hatade allt vad tjocka TV-apparater heter efteråt!

Min arbetskamrat fick så ont i armarna så att hon var hemma från jobbet idag….Uj uj uj!

Men jag fortsätter jobba med att packa, för när ”Gänget” åkte var det en massa kvar i huset! Så jag och näst äldsta sonen åkte dit och kastade ut garderober, soffor och allehanda ditten och datten genom fönstret! Faktiskt! För det ska jag köra till Tippen.

Nu är det bara ”Resten” kvar….Dvs hela förrådet och allt ”smått och gott” som ligger överallt.

På NYA stället har vi gjort ”gå-gångar” mellan lådorna och sopsäckarna för att ta oss fram….Vi satt på en matta och tittade på Körslaget i lördags, och hundarna undrar hela tiden: ”När ska vi gå HEM???” Man ser deras frågor i ögonen hela tiden och så fort jag rör mej, springer dom förhoppningsfullt mot dörren: ”NU går vi HEM!!” och så viftar dom på svansen sådär jätteförhoppningsfullt! Och jag säger: ”Näe! Vi ÄR hemma!”. Dom tror mej inte.

Lådan med glas är försvunnen och vi hittar inte osthyveln.

HUR jag ska hinna rensa hela förrådet, åka till tippen med allt skräp (möbler) och tömma garaget och samtidigt jobba heltid och ta hand om hundarna, på 3 dagar, är en gåta! För på torsdag får huset en ny ägare…. MEN allt brukar lösa sej i slutänden, hur omöjligt det än verkar innan….

Vi flyttar i morgon! Allt är INTE packat än! Lådorna räcker inte! Det finns svarta sopsäckar att packa vidare i…men glas i sopsäckar kanske inte är någon ”hit”…?

Jag tror alltid att allt ska gå så lätt och ”geswint”….Sen ”ska jag bara” se på ”lets dance” och sånt…och så står jag där med stressen upp i halsen kl 00 på natten med halva hemmet i en enda röra, grejer Överallt…och vet varken ut eller in.
Det är jag i ett nötskal. I morgon kommer jag att skälla ut barnen, ”skylla” på dom lite grann (eller rätt mycket)…typ att det är lite deras fel att jag inte hunnit med allt…Hundarna brukar också få sej en släng, men dom fattar ju inget…Annat än att Sally blir orolig när jag packar ner alla våra grejer…Hon undrar ju om hon ska få ”följa med” förstås.

Barnen är vana vid mina ”utbrott” som brukar när jag ska packa inför semesterresor och flyttar. Jag är ko-lugn ända in i sista minuten och sen ”Exploderar” jag. Jag har varnat barnen. ”I morgon kommer jag att skälla på er och skylla på att allt är ert fel osv men det blir så när jag är stressad och inte hinner med”….”Okey!” säger barnen…

Förra gången jag flyttade sa jag; ”ALDRIG MER!!!” och det är 3 år sen!

Pust!!

Hur kul tror du/ni att det är att leva med mej? Och vem är det som får leva med mej resten av sitt liv??? Svar: JAG!!!

Men i slutänden löser sej alltid allt! Så är det ju. Sen får väl folk tycka att jag är oorganiserad och rörig och inte har förberett och allt vad man nu kan tänka….

Suck!

God natt! Sova måste man i vilket fall som helst…….och ”Allt löser sej”, sa den blinde som drack ur den lungsjukes spottkopp.. Uäck!

Tiden rusar iväg! Man hinner knappt tänka ”Nästa månad ska jag….” så ÄR det ”nästa månad”…och sen är det förbi den! Swisch!

Veckorna rusar iväg – MED barn, utan barn, MED barn, utan barn i en enda lång rad som pärlor på ett halsband….diamant! Med ibland oslipade diamanter…men även slipade…glittriga…och vassa…med mjuka ”hörn” och med regnbågens alla färger….

I övermorgon ska vi flytta. Igen. För ”förtifemte” gången! Jag borde vara ”van”, och det är jag väl i och för sej…Men Vardagen pågår ju mitt i flytten och jag ska fixa ALLT! För jag är den enda vuxne här… ”Dom andra” bara lever vidare…spelar dataspel, gör sina läxor, leker, tittar på TV…Den enda skillnaden är att dom måste kliva ÖVER en massa saker när dom snirklar sej fram i vårt hem…och att vi inte sitter vid matbordet och äter, utan att vi äter med tallrikarna balanserade i knät…var vi vill…Det är kul en gång, och två gånger, men den tredje gången sa dom ”KAAAN vi inte få sitta vid bordet igen??”….

Min hjärna känns ibland som om den kokar. Det är som om tusen miljoner sladdar går i kors och tvärs över och genom hela hjärnkontoret och ibland ”felkopplar” det där inne, och ibland bränns en liten snodd av, av överförbrukning….Då får jag liksom ”leta runt” i hjärnan efter svaret….

Tex: Jag packar lådor och kassar, rusar upp och ner för trappan och bär ner ett halv bord (isärskruvat), springer upp och packar några tröjor, ett barn ropar och jag går till honom  (14-åringen) (”Mamma: Hur ser vår kommuns ekonomi ut?”….och jag måste koppla på hjärnan och så ska DEN delen funka, helst…Jag tipsar honom om hemsidan som finns på vår kommun, så kan han leta själv….;))….Upp för trappan igen med en väska som jag tänker packa skor i – ”Maaaaammmmaaaa!!” Jag går dit:

Näste son (12 år) behöver hjälp med läxan. ”Vad heter det när killar sprutar sperma i sömnen när dom är i tonåren?” Det är tomt i hjärnkontoret ….”Ejakulation? Näe….Jag kommer inte på…Han får leta i sin biologibok….”Mamma! I lilla snoppboken står det att det är bra att tvätta snoppen med naturell yogurt…Stämmer det?” -”Ja, det stämmer. Det är bra att tvätta snippan med naturell yogurt också”. ”Varför då?” ”För att yogurten innehåller bakterier som är bra för kroppen…”. ”Jaha”.

”Mamma!” (9-åringen) (ja dom börjar alltid sitt prat med det ordet…ibland blir jag nästan allergisk mot det….för det blir för mycket!) ”Ja”. ”Jag ska välja en artist att forska om men jag kan inga artister…Men Axel sa att jag kan ta nån gubbe som hette nåt med Tensta….”. ”Ja, gör det! Kolla på nätet vad det är för en!”  

Uno busvisslar, hundarna sover, 12-åringen duschar, 9-åringen ligger och slumrar i sängen och tittar på TV, 14-åringen ligger i sin säng och kollar på sin laptop….

….i övermorgon flyttar vi…och En Ny Era börjar….

TYP!

Migränen är här igen… Ska jag säga ”välkommen tillbaka” och ”go with the flow” eller ska jag säga ”FAAAAN! Dra åt helvete jävla värk!!”

Periodvis har jag haft migränliknande huvudvärk kroniskt, dag ut och dag in, natt ut och natt in…Vaknat med huvudvärk, somnat med huvudvärk, stoppat i mej allehanda piller, sprayer och dylikt, och försökt ”fungera normalt” ändå. Det har gått rätt bra, men tagit på krafterna, så ibland har jag bara ”blivit liggande” (vilket i och för sej inte går när man har tre söner och två hundar, men ”liggande” mentalt alltså)…

Jag tror att jag är sån som får huvudvärk (som blir migrän) av typ ”allt”. Alltså så fort jag ”Reagerar” på något så blir det huvudvärk av det. Ilska blir h-värk, sorg blir h-värk, hungrig blir h-värk, mens blir h-värk, trötthet blir h-värk, stress blir h-värk osv. Så därför blir det så här. Jag har försökt jobba bort vissa utlösande orsaker, såsom att alltid försöka sova tillräckligt mycket, äta på regelbundna tider, låta bli att stressa upp mej för olika saker och så har jag velat operera bort ”hela kvinnopaketet”, men det har ”inte blivit av”. Min ex gynekolog (skitdålig, by the way) trodde INTE jag fick migrän av mensen…och tyckte INTE det var tillräckligt motiv till att operera bort ”skiten”…Men när jag sedemera började äta Minipiller, och mensen försvann, så försvann också 85% av migränen/huvudvärken….”Vad var det jag saaaaa?!?!”.

Nu har jag varit utan huvudvärk i nästan 2 veckor, och det är som att krypa ur en grotta och Se Ljuset: ”Hallelujah! Är det SÅ HÄR Alla Andra människor har det varje dag???”.

MEN! Igår kom den tillbaka. AJ! Och idag värker det vidare……..Jo, jag har fått mens…mitt i allt! Minipiller tar inte bort ALLT ALLT….bara lite…ibland….Suck! och BLÄ!

Jag är en knasig människa, men har lärt mej att leva med det…Jag gillar förändring och ser till att det blir det i livet, på olika sätt, och jag gillar utmaningar. Men jag gillar också lugn och ro – bara det inte blir ”tråkig” lugn och ro…

Jag gillar ”nybyggen” tex: Gillar lukten, känslan, att det pågår arbete – att det är Framtiden man jobbar med/på, gillar ”röran” och ”stöket”. Jag gillar att möblera om, och gör det då och då…Jag ville ha Fler barn…ända tills jag kände ”STOPP!” när jag fått 4 barn och nästan alla graviditeter varit jobbiga…”Stoppet” kändes underbart! ”Pust! Äntligen!”, typ.

Nu till saken: Jag har två hundar: Flisa (mor) och Sally (dotter). Båda är av ”rasen” cockerpoo. Men nu har jag det där ”suget” hela tiden, att jag vill ha en till! Jag kan inte släppa tanken. Jag hade tre hundar ett tag, men den tredje var en ”omplaceringshund” som var ”otrygg” och ”osäker” och kunde bli aggressiv. Med detta fanns det hela tiden en ”osäkerhetsfaktor” som gjorde mej osäker, och eftersom det ständigt är barn hemma hos oss, gav jag bort honom till slut till ett ”äldre par”. DÅ tänkte jag (så ”klokt”): ”Det räcker med två hundar” (men det var min ”kloka” och ”intelligenta sida” som talade).

Nu har jag det Eviga ”suget” efter en hund till, trots att jag har tre söner (varannan vecka) och trots att jag ska flytta till mindre och trots att jag redan ”sliter som en idiot” vissa dagar för att få allt att gå ihop.

Och så har jag fått erbjudande om att få överta en hund! Vad ska jag göra?

Det är en supersnäll, underbar, gullig, ljuvlig portugisisk vattenhund: en hane. Han är inte speciellt väluppfostrad, men väldigt älskad och supertrygg med barn.

VAD SKA JAG GÖRA? Ska jag vara KLOK och FÖRNUFTIG och tacka nej, eller gå på känslan och säga ”JAAAAAAAAAAAAA!!!!”????

Hjälp mej!