Kategoriarkiv: Uncategorized

Fyra killar

 

wow-bild.jpg

Återigen har jag fyra killar hos mej, istället för mina tre. Det är barnens kusin som är och hälsar på i några dagar. De passar så bra ihop, alla grabbarna, och det blir lättare att vara tillsammans för Grabbarna Grus när det är en ”utifrån” med. Inte lika mycket tjaffs och bråk.

Det är mycket snack om Wow just nu: ”Vilken instans ska vi gå? Ska du gå med din palladin?” osv osv…Det är ett språk jag fattar ungefär…NOLL av! Dom sitter vid varsin dator och ropar till varandra, när solen skiner därute. Men jag får inte fnatt för det, för plötsligt säger  någon: ”Ska vi hoppa trampolin?!” och så försvinner allihop ut, och kör ett race på trampolinen, för att sedan komma in, svettiga och törstiga, svepa några glas saft eller juice och sen in i Fantasins värld igen, på WoW.

Jag fick dom också att följa med och bada på eftermiddagen, men först behövde jag och 14-åringen diskutera vad EFTERMIDDAG egentligen betyder…”Egentligen borde det betyda Efter Middagen”, dvs på kvällen, hävdade sonen. Jag höll med att det BORDE betyda det, men det betyder inte det. Enligt mej börjar eftermiddagen ca kl. 14, eller strax därefter, och pågår till ca kl. 17.20. Därefter börjar kvällen.

 barn som hoppar från brygga.jpg

Vi hittade en ”ledig” brygga vid badplatsen, och vi hoppade, dök, simmade, plaskade i det otroooligt varma och behagliga vattnet! Hundarna med! Sally var helt uppspelt och ville hoppa i så fort jag gjorde det. Sen simmade hon till mej och satte sej lite malligt på min axel på något snett vis, och sen simmade jag mot bryggan och lyfte upp henne på den, under lite stånk och stön. Flisa stod mest i vasskanten och högg efter inbillade flugor. Hon fick så mycket luft och vatten i magen av det så att hon såg ut som om hon svalt en ballong! Sen kissade hon floooooder (bl a i 14-åringens rum…)… och FES! Fast det var luktfria fisar, men högljudda!

Jag försökte också få kusinen att lära sej att dyka, fast han trodde själv att det var omöjligt. Jag sa att det ordet borde inte få finnas! ”ALLT är möjligt!”. Typ. Han gjorde några halvhjärtade dyk, eftersom han blev mutad med pizza ifall han lyckades (efter överläggning kom jag och Grabbarna Grus fram till att det iallafall liknade något slags dyk)…så till kvällsmat blev det köpepizza.

pizza.jpg

 Killarna fick gå in på pizzerian och handla utan mej, för jag såg ut som ”Sju Svåra År” efter badet, med håret åt alla håll (ingen kam eller borste med), med ett linne ovanpå baddräkten och blöta fläckar vid tuttar och rumpa…

I det stora hela känns dagen rätt lyckad! Nu sover 50% av grabbarna och 50% ligger och läser, FAST klockan är 01! Dygnet har blivit rätt upp och ner vänt nu i sommar…så Huuuuuuur ska vi kunna vända tillbaka det till skolan börjar???

Visst ja: Ingenting är omöjligt!

 

Samma tankar

Alla tankar

har någon annan redan tänkt

Allt jag känner

har någon annan redan känt

Allt jag vet

vet någon annan mer om

Allt jag kan

kan någon annan lite mer av

Allt jag tänker

har någon annan redan tänkt……

 

Skumt!

För  när man redan tänkt tankarna, redan känt känslorna, redan levt halva sitt liv…så inser man att dom som är 10-20-30-40-50 år yngre, gör om allt jag redan gjort…Gör om samma fel, tänker samma tankar – fast kanske i en annan ordning – funderar ut samma lösningar på samma små misstag, och man står där och tänker ”Jag VET!”….Jag vet….men vill inte säga ”Vad var det jag sa”….eftersom man aldrig sa det…eftersom allt måste Upplevas…om och om igen…

Är det SÅ att Bli Vuxen?

Kval-val (hunden Sally)

 

maj 2009 015.JPG

 

Sally är min älskade, älskade hund. Superälskad. Min ”hångelhund”, min själs älskade gullegumma!

Nej, jag har inte tagit superledarskapet i alla sammanhang. Nej, jag har inte uppfostrat henne så himla väl, utan jag har använt henne för mina egna ”gos-behov” och hon har glatt funnit sej i det. Det är liksom ”Sally och jag”. Vi hör ihop. Hon är som en inkarnation av mina tidigare hundar: En blandning av min ljuvliga första hund Netta, som var en kärleksfull, blyg, försiktig, KLOK, lättlärd underbar, lydig hund och min andra hund Cilla, som var en utåtriktad, busig, energisk, tuff, kärleksfull hund. Sally är som en blandning av dom två, både i utseende och sätt. Hon är både blyg och försiktig /reserverad, och utåtriktad och tuff. Hon är både lydig och olydig, men framförallt är hon kärleksfull!

maj 2009 005.JPG

MEN hon kan inte bo kvar hemma hos oss, för min nästäldsta son är allergisk mot henne. Jag har nu, sedan i våras, haft annonser ute, hört mej för lite här och där, och gjort små försök att byta hem för henne, men det går inte. Det verkar vara svårare att få ett älskad hund att byta hem än om det varit för en misshandlad hund att göra detsamma. En utsatt hund som far illa blir antagligen tacksam och glad i sitt nya hem, men en älskad hund, som Sally, blir olycklig och yyylar och längtar HEM.

hundarna våren 2009 016.JPG

Jag tror att Sally kan få en härligt, nära och kärleksfull relation med en ny människa, men det måste vara en människa/familj som kan stå ut med att hon saknar oss alla. Sally fullkomligt DYRKAR mej, och ÄÄÄÄÄLSKAR sina småhussar. Hon står och studsar på mornarna av lycka när hon hör att småhussarna börjar vakna, och KASTAR sej över dom av lycka när dom äntligen kommer upp ur sina sängar.

På promenaderna i skogen, sticker hon iväg i 180 km i timmen, så otroligt Levnadsglad, nyfiken och Lycklig (!), varefter hon rusar tillbaka till mej, tittar med lyckliga ögon på mej, skuttar upp med framtassarna på mej och ger mej en lycklig puss (!) varefter hon rusar iväg i 180 km igen! Hon ville liksom bara få ur sej  lite lycklig kärlek, verkar det som…

hundarna våren 2009 014.JPG

Hon är en så UNDERBAR hund, och jag vill att hennes nya familj (om hon får någon) ska förstå att det är SÅN hon är…bakom sorgen och yyyyylandet och saknaden….och reservationen som hon inledningsvis visar. Två familjer har givit upp…efter bara några dygn…och jag vet inte om jag (och hon) orkar ”slitas itu” hur många gånger som helst…

Suck!maj 2009 022.JPG

13-åringsbeteende….

Jag: ”Dags att stänga av datorn!”

13-åring: ”Va faan! Det är ju så TIDIGT!!”

Jag: ”Klockan är typ 00.30 och det är INTE tidigt!”

13-åring: ”Alla andra får köra mycket längre!”

Jag: ”…okey, men du får inte. Stäng av”.

13-åring:”Ååååå, vad töntigt! Ååååå vad du är löjlig! Fjolla!!!”

Jag: ”…okey….”

13-åring: ”Näe! Jag vägrar! Det är för tidigt!”

Klick!

Datorn är avstängd.

 

Och jag ba: ?????????????????

Tyyyypiskt!….eller?

 

Kaos.jpg

 

När barnen var små kunde dom leka hur fridfullt som helst (IBLAND!) och DÅ tänkte jag ”passa på” att prata några minuter med Någon i telefonen, så jag smööög iväg och slog numret och personen i andra änden hann inte mer än svara så hände det: ”PANG! BOM! KRASCH! SKRIIIIK och GAAAAP!” Om dom inte ramlade (alla tre, samtidigt) så började dom slåss eller så hände det Något Annat där jag bara MÅSTE finnas till hands som mamma…ALLTID! Så till slut slutade jag att prata i telefonen, för Telefon=KAOS!

Nu har jag ”Semester” (ja, för hur kan det vara ”semester”, eller ”Ledighet”, när dagarna fylls av att tvätta kläder, laga mat, handla mat, plocka undan mm…?) och när jag tvättar, hänger tvätt, lagar mat, diskar (diskmaskinen är trasig, TROTS ATT den är Alldeles Ny! + hittar inte kvittot/garantin…) så är det LUGNT här hemma…Nåja…TYP lugnt…Killarna sitter vid sina datorer, leker eller sitter framför TV:n….

Plötsligt är EN dator ledig! Jiiihaaaa! JAG kan sitta vid datorn en stund! Så sätter jag mej, och då: ”MAAAMMMAAAA!!!” och så kommer en Harang med Jätteviktiga Uppmaningar om Något som jag bara Måste Reda Ut/Göra, annars faller i princip Världen Samman för berörd son. SUCK!

Det är helt enkelt så att ”Mammor får inte göra Egna Saker”. Pappor får, men inte mammor.

 

Kroniskt pratande

 

048.JPG

Jag har en son som pratar hela tiden och oavbrutet, nästan. Jag VET att det ofta går över i tonåren, eftersom min äldsta son (nu 26 år) var likadan som liten, och blev i princip ”stum” i tonåren, så jag försöker att njuta av orden som forsar ut nu….Men oj oj oj, vad orden forsar!

Han är 10 år och blandar det han tänker på, med frågor och historier hela hela tiden…HELA TIDEN!

”Mamma! Har myror hjärna? What you gonna do when they come for you?” (lite sång mitt i) ”Jag grupplar inte alfabetet!” (Han hittar på egna ord när han inte kommer på de riktiga) ”Mamma! Kan fiskar leva i rymden – typ andas? Kan man döda en zombie med en gräsklippare? Är West ett förnamn? Jaha! Är det ett efternamn? Är alla som heter West i efternamn släkt då? Inte? Varför inte?…”

Han pratar innan han tänker. Tankarna går DIREKT till munnen, så ibland blir frågorna, eller påståendena helt galna, och jag svarar: ”TÄNK lite innan du frågar!” och så tänker han en liten stund och säger sen: ”Jahaaaaaaaaaa!”

Nu, när jag sitter och bloggar, har jag sonen TV-spelande bredvid mig och han pratar HELA TIDEN! Huuur kan man spela TV-spel och prata oavbrutet? Jo, det går nog om man inte tänker…

Grejen är också att, eftersom han pratar hela tiden, så ”glömmer” han att han ska lyssna på svaren. Frågorna sprutar ut som ur en kulspruta, men när jag försöker svara, kommer nästa fråga direkt utan att han lyssnar på svaret, vilket leder till att jag säger: ”Men lyssna på svaret då!”. ”Javisstja!” säger han glatt då och lyssnar…kanske…

Och glad är han nästan jämt! Positiv till det mesta, och glad!

…förutom när storebröderna har retat honom till vansinne och han blir GALEN och skriker och gråter och kastar saker på golvet…och är ”otröstlig”…i typ 15 minuter. Sen är det klart och han är fit for fight igen!

 

Tandvärk!

 

tandläkare

Aj aj aj! Jag har tandvärk! Och jag har inte varit hos tandläkaren på ca….10 år! Eller nåt! För jag har Tandläkarskräck! Jag fick ”behandling” för det för mååånga år sen, men den hjälpte inte alls! Jag är lika skräckslagen fortfarande!

DESSUTOM kostar det massor av pengar. så det är inte konstigt att jag inte går till tandläkaren, tycker jag. Att gå dit och betala en massa pengar (som jag inte har) till någon som ska plåga en, verkar ju inte riktigt klokt!

Men kanske jag måste…för det gör så ONT! AJ!

…men inte idag iallafall…

Bilens lampor, och Sally

Igår skulle jag åka till Hundstallet för att de skulle ta sej en titt på Sally, eftersom hon behöver byta hem (pga allergi hos oss).

 Jag satte mej i bilen och startade. Den lät konstigt…Det liksom ”småhoppade” när den startade och sen lät den…konstigt! Efter en stund tändes ytterligare en lampa. Lampan såg ut som en liten kamera….Vem faan gör alla dessa figurer till lamporna i bilarna?? Dom är ju helt obegripliga!!

Jag insåg iallafall att med TRE lampor lysande och en bil som ”småhoppar” så kan jag bara inte köra vidare, och ”låtsas att det regnar”, så jag körde in till OK:s bilverkstad.

YorkshireTerrier17.jpg

Jag klev ur med Sally och vi gick till kontoret och skulle se om ”bossen” var där. Nä, ingen boss, men fyra yorkshireterriers som ”löpte amok” när dom fick se mej och Sally. VOVOVOVOOVOVOVOVOOVOVOV!!!!!! Jättesöta!

 bilmekaniker.gif

”Bossen” ropade från andra sidan garaget: ”Hallå! HÄR är jag!”. Han gick ut med mej till bilen och kollade. ”Det luktar ägg-mök!” sa han inte…men han sa: ”Det luktar ruttna ägg!” när jag startade bilen. Jag trodde han menade att jag glömt ägg i bilen, så när jag tänkte börja leta (förvånat, för jag HAR inte lagt ägg i bilen), så sa han att det luktar så när det är fel på ”åjaijsfåoaijofgkij”. Och det är ett Allvarligt Fel! ”Hur länge har du kört med lamporna tända?” frågade han, och jag skruvade på mej och sa ”Typ en vecka…” och han skakade på huvudet… Bilen fick inte köras en meter till!

Så det var bara att ta Sally och GÅ hem! Jag tänkte: ”Det är nog inte MENINGEN att jag ska lämna Sally på Hundstallet”.

 

 

Dressin

Har du någonsin åkt dressin? Jag har.

 Jag hade alltid velat åka dressin. Det ser så härligt ut. Lättare än att cykla på knagglig väg, upp och ner… Och när vi var på Gotland för några veckor sedan, visade det sig att jag hyrt ett hus alldeles i närheten av en gammal nedlagd järnväg. På denna järnväg kunde man få åka ett ånglokståg OCH hyra två dressiner. Fast inte samtidigt….016.JPG

 

Först åkte vi ånglokståg. Vi klev på och ”Tuff tuff tuff”…så var vi framme! Det tog ungefär…hm!…3 minuter! Snopet. Så berättade stinsen på ”bred Gotländska” (kan man säga så?) om tågets historia, och så fick vi se när loket vände, med hjälp av ett annat lok, varefter vi fick kliva på och åka tillbaka…tuff tuff tuff i 3 minuter: Klart!

 

143.JPG

 

Roligare var det att köra dressin. Hej och hå och full fart! Jag skulle vilja köra dressin efter en låååång järnväg i en vecka! Och tälta däremellan! Det var så härligt! Och kul!

 

114.JPG

Pröva det om ni kommer till Gotland! Det ligger i närheten av Roma…

 

 

 

Lysande lampa

 För två veckor sedan tändes en lampa på instrumentbrädan. På lampan står det ”SER”. Man skulle kunna tro att det betyder att bilen ser mej, men icke sa nicke! Enligt instruktionsboken betyder det att bilen ska till verkstad. Typ NU! Typ NU har inte infunnit sej än…För Livet kommer hela tiden emellan. Jag jobbar, handlar, lagar mat, äter maten, går ut med hundar osv osv och så tänker jag: ”NU åker jag med bilen till Verkstaden!” men så kommer jag att tänka på att jag har FEL SKOR på mej, för med ”dom” skorna kan jag inte GÅ hem (om jag måste det), så då väntar jag tills jag bytt skor… Så är jag på väg igen…Men till VILKEN verkstad? Jag har ingen som jag ”brukar använda”….Jag åker till en bilverkstad som är nära jobbet ”Vi lagar Peagot” (äsch, kan inte stava till det ”Päschå!”) står det utanför. Jag har ju en citroen. Så då måste jag åka vidare… Men NU kan jag inte åka till en verkstad, för NU ska jag åka och hämta två söner på T-centralen för dom har varit hos kusinen i Arboga. Hoppas bilen ”håller”. Hur länge kan man egentligen åka med en lysande lampa på instrumentbrädan, som betyder: ”Åk direkt till verkstaden!”?