Jag går en långpromenad i skogen med mina två Livskamrater…och Funderar…som jag så ofta gör på promenader…Ibland kommer jag på jättebra saker, och skriver hela böcker i huvudet…och ibland kommer jag på Lösningar till ”mina” Problemfamiljers trassel…
…men ibland blir det bara sorgligt och, som idag, Melankoliskt.
Jag tänker Sorgliga tankar….
Jag gifte mej två gånger. Och två gånger med Fel Man. Min pappa var Frånvarande Närvarande…vilket ledde till Konstiga Kärlekar i framtiden, så en hälsning till alla Pappor: SE era döttrar, Uppmuntra era döttrar och ge dom en massa kärlek, så att dom i Framtiden väljer såna män!
Min pappa såg mej aldrig. Han fanns där i vårt hem, men jag vet inte ens om han visste från år till år hur gammal jag var…eller i vilken klass jag gick…eller vad jag tyckte och tänkte…och jag tror faktiskt inte han brydde sej…fast efter hans död sa mamma ATT han gjorde det, men jag vet inte…Jag märkte det aldrig…Och sen blev det För Sent för att ”fronta” honom…Han var inte elak, inte arg, inte Något – bara en ”icke-varelse” i mitt liv. Han Fanns Där. Men inte för mej.
Så jag gifte mej, som 20-åring, med Den Man som var Svårast att Fånga! Min kärlek kunde liknas vid Besatthet och vi gifte oss i jeans och träskor, en sommardag, fort fort, ”innan han ångrar sej” (tänkte jag – vad han tänkte vet jag inte). Sen fick jag fortsätta Kämpa för att bli Älskad…Men man orkar inte hur länge som helst…Åsså blev jag gravid, och födde Någon som verkligen VILLE ha min kärlek, och jag la ner Kampen att bli älskad av hans pappa….och fokuserade på Min Första Son – Ett Underverk.
Så gick det 10 år. Så kom Man nr 2 in i mitt liv, på ett dansgolv. Han var förskollärare, och vad kunde vara bättre när man vill ha fler barn?!? Vi klev snabbt in i varandras liv och inom 2 månader var vi både sambo, förlovade och jag väntade vårt första barn. Vad jag inte visste då var att han hade ett Sjuhelvetes Humör. Hade jag lugnat mej lite och avvaktat…men sån är jag ju inte! ”Vänta” ingår inte i mitt ordförråd…
Så ”plupp, plupp, plupp”…NÄSTAN! Och tre barn senare och ”förton” utbrott senare, struma och depression….så blev det skilsmässa.
Så går jag då i skogen och Summerar: Jag lovade mej själv för fleeera år sedan att ”Leva Livet” och att jag inte skulle sitta i gungstolen när jag är 70 år och ångra vad jag INTE gjorde….Men tänk om jag istället ångrar det jag GJORDE!
…och hur man är gör så har man rumpan bak….
