Vi sitter i bilen och 10-åringen pratar på, som vanligt:
-”Du ser faktiskt inte ut som 50 år!”
-”Åh! Tack!”
-”….fast om du sätter på dej bikini och går ut….DÅ ser man din mage och DÅ ser man nog att du är femti!…”
*funderar vidare* :
-”….fast det går ju bra ändå… för du kan ju ha baddräkt och då ser ingen din mage!”.
-”Ja! Vilken tur!!”
🙂
……………………………………………………………………………………………………………………………
= k a t a s t r o f !
HerreGud vad dom tjaffsar! Oj oj oj!
Man blir helt nipprig av att Lyssna på dom! Att dom orkar!!!! Att Lillebror orkar!
Lillebror är ett Under av Tålamod och Diplomati.
Jag hör 15-åringens IRRITERADE röst som hela tiden fräser och ”spottar ord” och är allmänt SuperGRINIG….
Jag hör 13-åringens IRRITERADE röst som också fräser och ”spottar ord” och retar sej på allt, fast med lite ”mindre bokstäver”…. s a s…
Och så hör jag 10-åringen som med behärskat GLAD röst uppmuntrar, förklarar, låter glad och trevlig, och säger till sina bröder hur BRA dom är….
HUUUR ska det sluta?!?!?
……………………………………………………………………………………………………………………………
Jag hörde att dom var uppe till 3.30 i natt…med sin pappa…Dom ”lanade” antagligen efter att ha firat med kräftor och Pepsi och skjutit raketer….
…………………………………………………………………………………………………………………………….
Ska försöka få dom i säng i tid….
Ha ha ha ha ha!
Vad rolig jag är: ”VA?!?!? NU!?!?!? Åååå vad du är BARNSLIG! Ååååå, värsta larvig!!! Fyyyy vad du är fånig!!! Lägga oss NU??? INGEN ANNAN lägger sej den här tiden!!! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ! Jag VÄGRAR!!!”
…och sen lägger dom sej, och somnar på tre röda!
Typ
…som blir kortare och kortare ju längre jag lever…och nu börjar jag inse att jag inte kan hoppa över att ”bli äldre”….
När man är ung så tror man aldrig man kommer att bli ”medelålders” eller ”gammal”… Och så ÄR man där en vacker dag, och precis som ”dom” säger så gick det så fort så man hann knappt Tänka Efter…
Typ…
Jag försöker tänka ”Fånga Dagen”, men lyckas inte alltid… för ofta blir det att tänka ”sen…då ska jag…”
Nu ska jag försöka lära mej att Planera och Organisera mej bättre och Ta Tag i Saker i Tid…
Typ…
…tror jag…
Känner mej lite deppig…
Det har gått ”ner och ner och ner” de sista veckorna…
Kanske PMS – vet inte – men det är inge kul!
Ska inte fira nyår alls. Har ingen lust. Vill inte. Är inte bjuden någonstans och vill inte bjuda någon. Skulle tacka nej om någon bjöd mej – vill vara hemma – ifred, med mina hundar…och slappa och titta på TV och ”inte bry mej så mycket”…
…men ändå känns det deppigt och lite ensamt…lite FÖR ensamt…men jag VILL ju vara ensam…
…”det känns så konstigt inuti”…som min yngste son sa häromdagen när han ville vara hos både mamma och pappa samtididigt, och längtade efter den ena när han var hos den andra och tvärtom…
Varför har det ansetts mesigt att vara snäll?
Man ska Säga Ifrån och Stå upp för sin Rätt och Bråka och Säga Emot och Provocera och Argumentera och Ifrågasätta… Då är man cool och ”rätt”…
…men varför är det mesigt att bara vara Snäll? Att vilja vara Schysst! Att vara Bussig!
Om ALLA var bara vanligt enkelt Snälla, så skulle livet vara så mycket enklare!
Tänk om vi skulle bestämma att ALLA ska vara SNÄLLA år 2010 – hur skulle det bli då?
Och då menar jag inte att man ska ducka, buga och bocka, vara mesig och feg och glida undan, utan att vara Tydlig och Rak och Snäll!
Jag tror att det går. 🙂
Gott Snällt Nytt År!!!
Att vara älskad är härligt!
Att vara utvald av Någon!
Att vara Speciell i någons ögon!
Att känna känslor!
Att ha sexlust!
Att vara två!
Att Höra Ihop!
Att luta sig mot Någon när det blåser kallt!
Allt detta får man när man älskar någon som älskar en tillbaka.
Tror du att jag kommer att få uppleva detta 2010?
Gissa!…. eller du kanske är synsk?
*förhoppningsfull*
Det här läser jag i Aftonbladet idag:
”Victors mamma nekas sjukpeng Victor blev bara 1,5 år.
FK: Hon borde ha anmält sig som arbetslös dagen efter sonens död.
På morgonen den 14 april dog Victor, 1,5 år, i sin mammas armar. Samma dag skulle hon ha åkt till arbetsförmedlingen – för att få rätt till sjukpenning. Nu överklagar Försäkringskassan länsrättens dom, som gav Sofie Karlsson, 24, rätt.
– Finns det ingen mänsklighet? undrar hon. På väggarna hemma hos Sofie Karlsson och Peter Sundberg i Bålsta hänger stora bilder av lille Victor. Några av dem, bland de sista som finns på Victor i livet, är tagna av Aftonbladets fotograf Urban Andersson.
Dog i cancer
Två dagar innan Victor dog träffade vi den unga familjen på barncancerkliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Då var Victor döende i cancer. I åtta månader hade han bott med sin mamma och pappa på sjukhuset – och nu önskade de inget mer än att Victor skulle få dö hemma, i lugn och ro och trygghet. Det fick han inte. Inga undantag görs. På morgonen den 14 april dog han i en säng på sjukhuset, med mamma och pappa tätt intill sig.
Kuratorn på sjukhuset sjukanmälde Sofie dagen efter. Men det räckte inte. För att få rätt till sjukpenning de första fjorton dagarna efter Victors död skulle Sofie samma dag – eller senast dagen efter – personligen ha infunnit sig på arbetsförmedlingen i Bålsta och anmält sig som arbetssökande. Så är Försäkringskassans regler – och från dem görs inga undantag.
– Jag förstod ingenting, jag trodde först att det var ett missförstånd, säger Sofie. Det var det inte. Fram till att Victor blev sjuk i augusti 2008 hade Sofie föräldrapenning. Innan dess hoppade hon in som timvikarie inom hemtjänsten i Bålsta. När Victor blev sjuk blev hon sjukskriven för vård av allvarligt sjukt barn. Men samma dag som han dog upphörde den – och för att då få ut sin egen sjukpenning skulle Sofie, som räknades som arbetslös, ha besökt arbetsförmedlingen i Bålsta.
– Jag skulle alltså ha lämnat min döde son på sjukhuset, satt mig i bilen och åkt till arbetsförmedlingen i Bålsta, säger Sofie. – Det är ju helt galet. Det är sjukt. Vi befann oss i ett chocktillstånd, i flera veckor.
Fick rätt av länsrätten
Sofies pappa Christer överklagade Försäkringskassans beslut. Den 8 december kom länsrättens dom – som gav Sofie rätt. Enligt länsrätten är det ”inte rimligt att kräva att hon i denna situation – dagen efter att hennes son avlidit – skulle ha anmält sig till Arbetsförmedlingen som arbetssökande.” Rätten var dock inte enig. Ordförande, länsrättsfiskal Camilla Molina, menar att det inte finns något utrymme i lagen för en sådan tolkning.
Domen överklagas
Nu har Försäkringskassan, som menar att regler är regler, överklagat domen till kammarrätten. För Sofie och Peter handlar det inte om pengarna – knappt tretusen kronor – utan om sättet att behandla människor.
– Tar det aldrig slut? När Victor dog, då dog en del av mig. Om tre veckor föds hans lillasyster – det är det viktigaste för oss just nu.”
………………………………………………………………….
Vad kan/ska vi göra – vi andra – vi samhällsmedborgare, för att sånt här inte ska inträffa? Det är ju VI som skapar vårt samhälle! Och vad är det för samhälle där det inte tas någon hänsyn alls till känslor?! Att säga att någon, som precis förlorat sin son, ska anmäla sej till AF är ju Fullkomligt Sanslöst Idiotiskt! Man baxnar!
Min mamma tycker inte om julen och det har hon gjort klart för oss barn år ut och år in.
Det blir lite tröttsamt att höra, varje gång man pratar med henne:
”…och du vet väl att jag INTE tycker om julen!” och så suckar och stönar hon när hon pratar om julklappar:” Hur haaaaar du råd?” och ”Man borde avstå HELT!” och ”Huuur har folk råd???” och ”Det räcker väl med en julklapp per barn?”…
…eller smyckning av hus och hem i form av adventsljusstake mm:
”Jag har TVÅ adventsljusstakar som jag ställer fram. Det räcker! Jag orkar INTE smycka mer!”
eller
”Jag ska INTE ha gran – det är sååå jobbigt!”
eller
”Jag tänker INTE göra Någonting extra inför julen!”
eller
”Jag vet inte om jag vill fira julen alls i år…jag tycker verkligen inte om julen!”
eller
”Jag funderar på att stanna hemma i år, och bara vara ensam, för jag tycker verkligen inte om julen”….
Suck!
Och hon maaal och maaaal…och sabbar MIN känsla för julen! Jag Gillar ju julen!
Jag vågar inte säga vad barnen fick i julklapp, för jag orkar inte höra hennes stöööön och hennes suckar:
”Ååååå, men huuuur har du råååååd???!”…
eller
”Huuuuur oooorkar duuuu???”…..
Jag har lust att svara:
”Näe, jag har inte råd och allt är bara skit så det är väl bara att gå och dö!”
Jag är så otroooligt trött, nästan hela tiden…
Sådär så det känns som om någon tagit en dammsugare av värsta sort och stoppat i aschlet på mej och suuuuugit ur mej Musten! Allt är utsuget! Det är bara ett russinskal kvar…
Så trött är jag!
Jag är så trött så när jag lägger mej i soffan och lägger på en filt (för det är så kallt inomhus) och den hamnar på sniskan…så orkar jag inte rätta till filten! Den ligger på sniskan lääänge medan jag funderar på om jag ska orka lägga den över hela mej, eller inte, trots att jag fryyyyser…
…eller så ser jag ett papper, eller två, på golvet och tänker ”Jag borde plocka upp dom”, men jag orkar inte!
Så nu ska jag gå och lägga mej och soooooova!
Om det nu hjälper….för det är en Inre Trötthet, en Annan Trötthet än Den Vanliga Sömnigheten…
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
När jag letar efter bilder på en soffpotatis/couchpotato på Google så finns det bara bilder på MÄN i olika former liggandes i soffan! Hm!
Finns det inga kvinliga soffpotatisar! Såna som jag, som älskar att slappa i soffan?!?
Är det bara förunnat männen att slappa i soffan?? Va?!
