Näe, spegeln säger inte ”DU!”. Den säger: ”BÖH!!”
Jag kan gå omkring och känna mej…Vacker och Stolt och Strååålande…så ”råkar” jag kolla på mej själv i en spegel, eller ett skyltfönster och:
-”VA?!? VEM FAAN ÄR DET???” :
…och så stämmer det inte alls med hur jag känner mej, för i fönstret ser jag en KÄRRING! Fy faan!
Så flyger självförtroendet all världens väg: Bye bye!
…och axlarna faller fram, magen ramlar ut, ögonen slutar stråla och munnen blir ett streck….
BLÄ!
Känner DU någonsin så???
(obs! INTE mina barn på bilden. Den är lånad från google.bilder)
Killarna hade först varit i ”stan” och åkt scateboard på en häftig ramp…och sen varit på McDonalds och fått ”plus-meny”…Sen kom dom glada och pigga hem till oss och kastade sej i min, och sonens, sängar där dom först spelade TV-spel och åt chips och drack saft…och sen tittade på Avatar…Sen ”lanade” dom (spelade TV-spel på natten) till kl. 2.00 då jag tyckte att det räckte.
När jag sent omsider kom insmygande för att hämta något, fnittrar killarna intensivt. Det hade något på gång, kände jag.
-”Mamma! Elliot tycker att du är SNYGG!” frustade sonen.
-”Vad trevligt!” sa jag glatt och blev faktiskt riktigt glad!
Elliot kröp under den sovsäck han har med sej och jag tänkte att ansiktsfärgen troligen var tomat-röd.
Jag gick ut ur rummet igen, och kände mej lite stolt över att en 11-åring faktiskt tycker att jag är Snygg!
Ha haaaaaaa!
När förste sonen bröt armen var han 3 år. Han satt på en stock och gled av den och landade PÅ armen PÅ marken. ”KNAK!” sa det när armen gick av. Och sen SKRIKET! Sen SÅG man att den var av, på mitten! Jag började nästan hyperventilera, slängde honom i vagnen och SPRANG hem, kastade in honom i bilen och körde NÄSTAN med blåljus (om jag hade haft några), kroniskt hyperventilerande till Astrid Lindgrens sjukhus. Sen började V Ä N T A N ! ! !
Ett dygn senare var han opererad och gipsad.
När andre sonen bröt armen var han 12 år. Han lekte ”tafatt” (eller vad det heter ”nuförtiden”) och skulle springa UPPFÖR en rutchkana, halkade och ramlade med kroppen PÅ armen som hamnade på kanten på rutchkanan. Jag hörde på hans skrik att armen var av. Jag suckade lite och tänkte: ”Nu börjar en V Ä N T A N igen på sjukhuset”…och så blev det: TVÅ dygn senare var han gipsad och klar.
Idag har tredje sonen ramlat. Han beskriver hur han åkte på sin scateboard i en grusbacke, gör en volt i luften (*harkel* – jag tror fantasin tar vid här…) och landar på handleden. Han skrapar dessutom i ena benet. När detta händer är jag ute i skogen med hundarna. Mobilen ligger hemma (förstås!). Eftersom sonen är med två kompisar (som sovit över hos oss), ringer dom till den närmaste killens föräldrar som kommer med ”första hjälpen kit” och plåstrar om sonen…Så när jag kommer hem sitter han i soffan med svullen hand, har ont och kan inte röra fingrarna.
Jag reagerar som den härdade mamma jag blivit: -” Åååå, jag ORKAR INTE åka till sjukhuset och sitta där och VÄNTA igen!!!” Föräldrarna till sonens kompis tittar förskräckta på mej….DOM har inte haft någon son som brutit armen, och skulle säkert åka med blåljus, om det varit dom, och första gången…Men jag ”orkar inte”…
-”Vi väntar tills i morgon”, säger jag till sonen…. ”Vi får ändå vänta tills i morgon, om vi åker till sjukhuset…”. Sonen okeyar detta beslut.
Så nu ligger han Svårt Handikappad i soffan med bandageinlindad handled och tre stora plåster på benet. Som vanligt är han rätt nöjd med att vara ”värst” och skadad ”på riktigt”.
Knas-ungen!
Ett minne
Jag var väl 11-12 år och bodde granne med Eva. Eva bodde med sin mamma och STYV-pappa och en lillebror (2 år yngre än Eva) precis i huset bredvid vårt. Evas mamma och STYV-pappa var ledare för den gymnastikgrupp och dansgrupp jag gick i.
Att Eva hade en STYV-pappa tyckte jag var märkvärdigt och lite spännande. Nästan allt med Eva var lite märkvärdigt och spännande. Hela hon var sån. Hon var utåtriktad, tuff, orädd, modig, söt och 1 år äldre än jag.
Den här gången ringde hon mej och bad mej komma över. Hon lät angelägen. När jag kom till dörren stod Jocke och Per där. Dom retades med Eva:
-”Ha haaaa! Det är inte dina tuttar! Du har inte så stora tuttar!!!” skrek dom.
-”Har jag ju!!!” tjaffsade hon tillbaka.
-”Får vi känna då??!”
-”Ni är inte kloka i huvet! Stick!” skrek hon tillbaka och tog tag i min hand och drog in mej.
När vi kom in fnissade hon, berättade att hon var ensam hemma och visade sen att hon hade lånat sin mammas bh och stoppat strumpor i kuporna!
-”Men det behöver jag väl inte berätta för Jocke och Per heller!” fräste hon irriterat.
-”Vill du också ha bröst?” frågade hon sen…
-”Näe….” . Jag var väldigt noga med Sanningen på den tiden…
Sen ville hon att jag skulle kolla på hennes ögon:
-”Vilket öga är snyggast?”
Jag tittade noga och pekade:
-”Det är snyggast!”
-”VA?!? Det omålade! Näe, jag har ju målat det andra!”
Sen sa hon:
-”KOM! Vi ska göra en grej!”
Hon tog mej i handen igen och drog in mej i hennes mammas och styvpappas sovrum. Jag tyckte det kändes ”Otillåtet” och lite ”läskigt”….
Hon drog ut en låda i ett nattduksbord och tog upp ett litet paket. I handen höll hon en nål, och så började hon sticka små hål i paketet.
-”Jag vill ha en lillasyster eller lillebror, men dom vill inte ha fler barn!” förklarade hon, och fortsatte sticka hål i paketet.
Jag måste ha sett ut som ett frågetecken, så hon förklarade:
-”Jag sticker hål i kondomerna så att det blir barn fast dom använder kondom!” och då förstod jag:
Hon stack hål i kondomerna. Vilket alltså betydde att hon visste att kondomerna var just kondomer, vilket betydde att hon visste att hennes mamma och STYVpappa hade sex vilket betydde att det var……ÄCKLIGT och läskigt!
-”Nämen, om dom inte vill ha barn så….” försökte jag….
-”Äsch!”, sa Eva, och så var hon färdig: -”Kom! Jag e hungrig – e du??!”
-”Näe, jag har just ätit”….
Eva gick ut i köket och tog ur frysen fram ett paket med frysta grönsaker. Hon hällde dom i en sil och hällde på hett vatten, hällde upp grönsakerna i en djup tallrik och hällde på dressing, så satte hon sej vid matbordet och började äta det med sked:
-”Det är skitgott! Vill du smaka?”
Jag var så imponerad av hennes framfart så jag vet inte om jag svarade eller bara satt där och undrade hur man ÄR när man är med en sån tjej….Laga egen mat, liksom…”Waow!”.
Jag var lite orolig för det där med kondomerna länge efteråt…kände mej lite skyldig…och bara väntade på att min gymnastiklärarinnas mage skulle börja växa…men inget hände…
…………………………………………………….
Numera arbetar hon som barnmorska, så hon vill fortfarande att barn ska bli till…. kan man säga…. 😉
I natt ska jag dela lägenheten med FEM killar! Det ni! Två ska sova i min säng! Na na na na naaaa naaaaa (ret-sjunger för alla som har Ingen!)!
Jag ska dela 70 kvm med FEM killar!
Fräscha, UNGA killar….he he he….
Närå….
Ja bah skoja!
Minsting ska ha två kompisar sovandes här. Dom har varit på ”värsta scateboardrampen” i ”stan” idag och åkt scateboard och haft jättekul! Jag laddade sonen med en hög plåster som jag tvingade ner i hans byxficka….
Mamma E bor i en cool lya i ”stan” och där har grabbarna varit idag…Nu är dom på väg hem i bilen med mamma A, som ska ta dom till Mc Donalds på vägen. Sen körs dom vidare till den här mamman, där dom ska få chips och cocacola och titta på filmen ”Avatar” som jag köpt (men själv inte sett än). Sen ska kompisarna dela på min säng och sonen sover i sin egen, förstås (medan jag sover på soffan i vardagsrummet).
Vilken toppendag för ett gäng 10-11-åriga killar va?!?
Jag minns knappt hur det var…men jag ser ungefär hur det ÄR…när jag tittar på barn och ungdomar ute och lite här och där….
….att bara sitta/stå och hänga…..bara VARA…utan att tänka på saker som Måste Göras…
…att spela lite spel, sparka lite fotboll, kast en freesby (stavas HUR?) fram och tillbaka – lite lojt sådär…
…låta tiden bara gå…utan att bry sej…dagen bli till kväll och tänka ”Oj jag måste kanske äta lite…”
…slippa ha Stressen i bakhuvudet: ”Jag borde städa/tvätta/handla/jobba/hämta barn/lämna barn/vara med barn/gå ut med hundar/laga mat….etc ”.
…men den tiden kanske kommer åter…när man är pensionär….
……ELLER kommer den aldrig mer tillbaka?….
….för i så fall borde jag ha njutit mer när jag hade den….
(Detta är inte min son, men väldigt likt. Dock har jag inga bilder i datorn på sönerna när dom var små…så jag ”lånar” från google bilder)
Ett minne om min äldsta son.
Bakgrund: Min äldsta son sa sina första ord när han var 8 månader och sedan bara sprutade det ut ord ur honom. När han var ca 1,5 år pratade han Helt Rent med rullande RRRRRRR. Han var däremot senare med allt det grovmotoriska…lite senare på att sitta, gå och klättra osv..
”Storing” sitter i sittvagnen, och ser ut som den han är: En liten 1,5-årig Bebis – stora blå ögon och ljust hår, stor blöja på rumpan och lite tjock om magen.
Jag står med honom utanför ett skyltfönster på Hornsgatan och tittar. Det är kväll och Storing tittar på Månen, som är full och strålar på en svart himmel. Han pekar förundrat på månen.
En tant stannar till och säger:
-”Lilla dubben tittal du på måååånen…så gulli man kan vala då…gulligulligulli!”
”Storing” tittar förundrat på tanten, vänder sej till mej och säger:
-”Mamma! Vad sägerrrr tanten?!?”
Tanten nästan faller omkull av chock! Hon undrar nog om det är en vuxen liten dvärg som sitter i vagnen. Hon frågar mej hur gammal han är. Jag säger att han snart blir 1,5 år.
-”Oj oj oj! Han blir nog statsminister när han blir stor!” säger hon imponerat.
-”Vad ärrrr statsminister?” frågar ”Storing”.
-”Det är den som bestämmer i Sverige”, säger jag.
-”Nej, jag ska körrra lastbil”, säger ”Storing” och tittar allvarligt på tanten.
-”Ja, du tycker mycket om lastbilar och grävskopor och sånt”, säger jag.
”Storing” nickar.
Tanten skakar på huvudet med ett leende och säger:
-”Jag har då aldrig varit med om maken till unge!” och så går hon…skakandes på huvudet…som om hon undrar om det var sant, det hon nyss upplevde….
För mej är det helt självklart att han pratar rent…men jag märker att för ”alla andra”…är det nästan…läskigt!
(Idag är han 27 år och har jobbat som journalist/med datorer sedan han var 17 år, och försörjt sej själv sedan dess! Han ÄR och förblir en ”Fantastisk unge”!)
(bilden föreställer inte min minsting…den är tagen på google bilder)
Ett minne från när minstingen var drygt 1,5 år (han fyller snart 11 år)
Minsting och jag leker. Han är mamma och jag är barn. Han ”lagar mat” = Han står vid den lilla röda leksaksspisen med små plastkastruller och har hällt i röda och gula plastmuttrar som han rör runt i kastrullerna. Han tar en sked med en mutter och säger:
-”Maka!”
-”Ska jag smaka?”
Han nickar.
Jag ”låtsas-smakar” och säger:
-”Mmmm, vad GOTT! Vad är det för mat?”
-”ulle!” säger han
-”Köttbullar?” frågar jag.
Han nickar.
-”Etti!”
-”Och spagetti?” säger jag.
Han nickar.
-”eppu!!” säger han sen
Jag tänker så det knakar…”eppu”….Hm….Aaaaa!
-”Ketchup!!!”
Minstingen nickar nöjt.
– ”Gott!” säger jag.
”Mamman” matar ”barnet”….Jag gapar stort och föser sen undan muttrarna…
-”lut!” konstaterar minstingen.
-”Ja, nu är maten slut. Jag är mätt”.
-”Ila!” säger minstingen uppmanande.
Jag tänker….”ila”….hm….Aaaaaa!
-”Vila?”
Han nickar.
-”Bebisen ska vila. VAR ska bebisen vila?”
Minstingen pekar på golvet. Jag lägger mej lydigt och ”låtsas-sover”…Skööönt…
Minsting börjar sjunga:
-”Å, å, å, ela, å….upp…!” (= ”Mål mål mål, mera mål, se upp, nu attackerar vi!” Markoolio)
-”Lut!”
-”Är vilan slut nu?”
Minstingen nickar.
-”Å dadis!”
-”Ska bebisen gå till dagis?”
Minsting nickar.
-”Uhäääääää!!!! Bebisen vill inte gå till dagis!!!” Jag låtsasgråter.
-”Åtte!!! Mamma obba!!”
-”Bebisen MÅSTE gå till dagis för mamma ska jobba?” säger jag.
Minsting nickar nöjt…
Vi går till soffan och jag sätter mej där.
-”inka önte!”
-”Ska du vinka i fönstret åt mej?”
Minsting nickar.
-”Edå! Gå obba!”
-”Hejdå mamma!” Jag vinkar.
Äventyren med bilarna tar inte slut…”Alltid är det Något”….
I februari krockade jag, och bilen blev skrot (vi klarade oss, som tur var!), och var på verkstad i 2 månader innan jag fick pengar från försäkringen. Då köpte jag en ”ny” bil: En SEAT Cordoba Vario. Precis när jag köpt den upptäckte vi (både jag och han som sålde bilen) att bakluckans lås inte funkade…Han lovade då att fixa låset ”nästa vecka”, eftersom det var lördag och dom precis hade stängt ”bil-butiken”. Jag åter kom på tisdagen för att få låste fixat, men efter att ha haft bilen inlämnad hela dagen kom dom fram till att dom inte kunde fixa låset – det var för avancerat, så dom skulle skicka bilen på remiss till en annan verkstad. Pust!
Summa av kardemumma blev att jag själv körde bilen till den verkstan och lämnade den där i tisdags…Idag var den färdig och jag åkte dit och hämtade den. Kommunalt dit = nästan 2 timmars resa, så det gör man inte på lunch-rasten precis…Nåja.
Låset fixat! Jihaaaa! Jättelycklig!
Åkte till Willys för att handla fredagsmys. Bilen kändes ”perfekt”. Jag njöt! Väl vid Willys parkerade jag och skulle låsa framdörren med ett FUNGERANDE central-lås…Jippi! ”Klick!” så snurrade nyckeln runt och inget hände….
PUST! Framdörrens lås gick SÖNDER!
Näe, nu tror jag att jag gör en skylt och går i strejk! Mitt på hötorget! Eller i Åkersberga Centrum…
På skylten ska det stå: ”FRAM FÖR FUNGERANDE BILAR SOM INTE BEHÖVER LAGAS!”
Tänk om man skulle kunna spola tillbaka tiden.
Då skulle jag snabbspola tillbaka tiden till det tillfälle då den lilla flickan ligger skräckslagen i sängen och han böjer sej över henne…Jag skulle rusa in i rummet och kasta mej över hans rygg – hänga mej själv över honom! – ta ett strupgrepp runt halsen på honom och häva ner honom på golvet. Jag skulle – medan han ännu var i chock, och lite syrefattig – knyta starka rep runt hans händer och fötter så att han sedan låg som den GRIS han är…som ett ihopbundet svin på golvet…Naken, utsatt, FUL!
Sen skulle jag lyfta upp den lilla rädda flickan, linda in henne i en filt och sitta där och vagga henne tills hon förstått att jag bara vill henne väl. Jag skulle säga att inget var hennes fel, och att jag skulle skydda henne så att hon aldrig mer skulle råka ut för sånt där… Sen skulle jag se till att det blev Sanning:
Jag skulle ha ögon som hökar som vakade över henne, natt och dag. Jag skulle ha henne i mitt rum på natten så att jag vaknade vid minsta knäpp – skydda henne dygnet runt. Inte för att risken att någon ny pedofil skulle dyka upp, utan för att HON skulle känna sej trygg: ”Jag finns här för dej! Ingen ska skada dej mer!”.
Jag skulle vagga och krama henne tills hon kände sej färdigtröstad. Jag skulle ta hand om hennes sår och skador som han tillfogat henne.
Svinet skulle jag stoppa i en säck och släpa iväg till polisen…Han skulle kastas i en cell, långt ner i källaren…Där skulle han få sitta resten av sitt liv…i en tynande tillvaro… Aldrig skulle han få någon permission eller komma ut bland människor.
Vissa människor har förbrukat sin rätt att vara bland andra människor. Den grupp som absolut har förbrukat sin rätt är pedofilerna!
Pedofilerna borde rädda oss andra genom att helt enkelt hoppa från en klippa eller på något annat sätt försvinna från denna värld! Kan man inte leva, utan att förstöra livet och framtiden, för barn, så har man förlorat sin rätt att vistas bland andra människor!
Pedofili är ingen sexualitet – det är Själsligt och Fysiskt avlivande av vår Framtid (våra barn). Den som känner behov av att utöva detta, och inte kan avstå, borde antingen kastreras (om det hjälper) eller skickas till en Pedofil-ö, utan båt-transport därifrån!
…jag tror inte på dödsstraff egentligen…men ändå skriver jag: Ett annat alternativ är NACKSKOTT!
Jag verkligen HATAR det som pedofiler gör, och har gjort, med Våra Barn!!!
Hatar!
