Kategoriarkiv: Uncategorized

Jag har ju tänkt att jag en vacker dag ska ge ut böcker. Fast mina ”inre planer” har helt gått i krasch, för jag tänkte ge ut min första bok ”innan 40” och sen blev det inte så, för det kom lite barn emellan där, men då blev det ”innan 50”, men åren där emellan gick för fort och det hände lite för mycket (skilsmässa, byte av jobb, singel-mamma…) så det blev inte så heller, men nu känner jag att jag FANIMEJ SKA GE UT EN JÄVLA BOK INNAN JAG DÖR IALLAFALL!

Helvete, att det ska vara så segt ibland!

Varför har jag ingen skrivare direkt till huvudet??? Det tar ju TID att sitta och skriva, och det är liksom den tiden som inte riktigt FINNS!

Jag har – *räknar* – 5 (FEM) riktigt bra roman-historier, som bara är att ”skriva ut”….

Jag har 2 (TVÅ) romaner som är färdigskrivna, varav jag nu skickar den ena till olika förlag, medan den andra ligger för att renskrivas (=trååååkigt), och den måste skrivas om  helt i datorn, eftersom den försvann I datorn och nu bara finns i pappersform.

Jag har 6 (SEX) barn- och småbarnsböcker som är färdigskrivna, som jag skickat till lite olika förlag, men alltid fått tillbaka med orden: ”Du skriver bra och påhittigt, men vi har just nu fullt i den ”genren”. Ungefär.

Jag har 1 (EN) ungdomsbok som just nu väntar på att bli läst på två olika förlag. Det manuskriptet blev godkänt av Bonniers för flera år sedan. Sen hände inget, och sen ångrade dom sej, och jag vet fortfarande inte varför.

Och idag, när jag var ute och gick med hundarna, dök det upp en ny idé om en barnbok, som jag tror blir rätt ”lätt” att skriva, så den tar jag tag i, typ, nu….eller lite senare….

Pust!

-”Mamma! När man tar fram gamla mjukdjur och tittar på dom, så får man liksom flash-backs från när man var liten….Fast det är inte som på TV, när man liksom SER allting som en film, utan mer som en Mysig Upplevelse inuti!”

-”Ja, precis så är det!”

…………………………………………………………………………………………….

Inför förra helgens Loppmarknad, kollade vi igenom en påse med gamla mjukdjur, och för varje djur som kom upp reagerade någon med:

-”Ååååå! Deeeen!” och så såg man hur Minnena radades upp inuti huvudet medan ögonen glittrade….

Det var fantastiskt att i huvudet se Storing, 2 år, tulta runt med sin lilla bruna hund, som tappat ett öga, eller att se Minsting springa runt och försöka hinna med sina storebröder med ”Grisen” i sin lilla hand, hela tiden….Eller när Mellan skulle sova och hade en napp i munnen, och en napp i varje hand samt en prickig hund under hakan….

Ja, så kände jag när jag bytte däck på bilen SJÄLV:

”Jävla alla män som INTE byter däck på bilen åt mej!” (ursäkta mej, Stenis, men du halkar också in här, tyvärr…).

För jag ÄR INTE stark. Och jag är INTE ”teknisk”….och jag bryter nästan både rygg och armar och händer när jag ska pula upp däcken på den lilla ”rullen” som det ska hänga på….och då passar jag på att HATA lite till….

…och så HATAR jag alla män som inte förstår att dom (flesta) HAR starkare muskler, ÄR duktigare på såna här saker och så hatar jag dom för att dom inte säger:

”LÅT MEJ BYTA DÄCK ÅT DEJ!”

HATAR!

….i och för sej är jag liiiiite stolt över mej själv att jag gjorde det själv…..men stoltheten över mej är inte starkare än HATET till alla män som INTE bytte däck åt mej…..

….och jag ser INTE fram emot våren, då dom jävla skitdäcken ska bytas igen!!!

Jag HATAR dessutom………..DÄCK!

(Googlat fram bilden med sökord ”tonårskille med mobil”)

Jag ”lägger på” luren (eller vad heter det när det gäller en mobil…”viker ihop”?) och suckar djupt och tänker:

HerreGud, vilka fullkomliga Idioter! Man skulle ju kunna tro att dom är helt förståndshandikappade!

Och då undrar förstås du vilka jag menar….Tja….Helt enkelt….Mina Söner.

Jag ringer upp och så här låter det:

-”. (*tystnad*)…………….allå?…………”….trött röst….

-”Eeeee….Är det Mellan??”

-”……eeee……..Va?”

-”Är det mellan???”

-”….eeeee….aaa….”

-”Svarar du sådär i telefonen när folk ringer, eller visste du att det var jag?”

-”….eeeeee…..Va?”

-”SVARAR DU SÅDÄR I TELEFONEN ELLER VISSTE DU ATT DET VAR JAG???”

-”……..eeeeee…….Va?”

-”Meh!!! Hör du inte eller har du fel på mottagningen?!?”

-”…..eeeee…..jag visste att det var du…..Vet du….såna där möss…..du vet….?”

-”Möss?? Vaddå för möss? Levande eller datormöss?” (förstår inte kopplingen….)

-”Jo, jag kollade på nätet på olika möss……och det finns dom som ser ut som kukar…hö, hö!”

-”Eeeee? Jaha? Vill du ha en sån, eller?” (förstår inte varför har pratar om det nu)

-”Näe, eru tokig! Vill du?? Hö hö hö! Du vill det va?!?”

-”Näe, det vill jag inte, men jag undrar var du är någonstans?”

-”….eeeeee…..Va?”

-”VAR ÄR DU????”

-”Hemma…..”

-”Okey. Jag skulle bara säga att jag snart kommer hem…men att jag åker och handlar först….”

-”….eeeeee…..Va???” *klick klick klick klick*

-”Men HerreGud! Måste jag upprepa allt?!?!”

-”….mätaren går upp men det blir inget ljud ändå!”

-”JAG ÅKER OCH HANDLAR INNAN JAG KOMMER HEM!” säger jag övertydligt

-”…..eeeeee…..aaaha….” (det låter som om han inte lyssnar)

-”Högtalarna på datorn har ju inte fungerat på flera år. Hörde du vad jag sa?!?”

-”……eeeeee….Va?!?” *klick klick klick klick*

-”Äsch, det går ju inte att prata med dej! Får jag prata med Minsting!”

-”Hallå! Det är Minsting!”

-”Hej, det är mamma! Jag ska åka och handla nu efter jobbet. Jag vill att ni går ut med hundarna!”

-”DOBIDIBOBISODISLISODODODOOOOOOOOOOOO!”

-”Sluta göra ljud och lyssna på vad jag säger!”

-”Okey! DRRRRRRRRAAKKKKKIIIKLOLLLSSKSIOOOVBOBOBOBOBOBOBOOOOOOSSSRRRR!!!”

-”SLUTA! Lyssna på mej!”

-”Okey! DODODODODODODODODODODODODODODODODODODO!”

-”Nu lägger jag på!”

-”Okey! LALALALALALALALDOBISDOBODIBOLSDIODODODOBODOOBOD!!!!”

*KLICK!*

Jag läste Islandsmammans blogginlägg, och häpnade över att det händer igen och igen och igen….VARFÖR?

VARFÖR ”glömmer” män bort sina fruars/flickvänners (barns?) födelsedagar? Är dom inte viktiga alls? För det är ju det man signalerar när man glömmer bort sin älskades födelsedag. Det är så det känns.

 ……………………………………………………………………………

Att den man älskar uppmärksammar en på ens födelsedag är Viktigast Av Allt!

-”Vad fick du av din man när du fyllde år?”

-”Inget……”

……………………………………………………………………………………..

Min systers man har glömt hennes födelsedag i alla år….och hon laddar inför varje födelsedag med frågan: ”Kommer han att minnas den i år?” och sen sköljer samma besvikelse över henne år efter år, eftersom svaret blir ”JA, han glömde det i år också!”,  TROTS ATT hon berättat hur det känns inuti när han ”glömmer”. Hans svar bli alltså: ”Vem bryr sej? Inte jag iallafall!” – outtalat.

Min pappa glömde mammas födelsedag i alla år, och vi döttrar lärde oss med åren hur ledsen mamma skulle bli…så vi påminde och påminde och påminde….och jag minns hur nervösa vi var inför mammas 50-årsdag….Trots att vi påminde! För risken fanns ändå att han skulle ”glömma”…och mamma bli ledsen….

MEN händer det NÅGONSIN att kvinnor glömmer bort sina mäns födelsedagar? Någonsin???

Och VARFÖR lär sej inte männen, TROTS att man säger till och påminner och berättar hur ledsen man blivit?!? Jag skulle ju ”gå under” av skam om jag glömde bort min älskades födelsedag! Gå under! Och sen skulle jag slå knut på mej för att kompensera det, och aldrig glömma igen! Någonsin!

Men männen glömmer år ut och år in, och verkar inte bry sej ett smack när deras kvinnor ser ledsna ut…utan ”dom” säger bara ”….men det är väl inte så viktigt”…..

En födelsedag slog min (ex-) man in en schampoflaska i present till mej, för han ”hann inte” köpa något till mej….

Om jag kände mej värdefull då?!? A b s o l u t    i n t e  ! ! !

 ….kände mej som något katten släpat in…

OVIKTIG!

(Det här är inte ”Lisa” utan det här är en bild som dök upp när jag googlade: ”girl 4 years old”)

Jag tror nog inte det undgått någon, som läst min blogg, att jag gillar barn! Jag gillar VERKLIGEN barn! Jag gillar att umgås med dom, att titta på dom, att ”studera” dom (titta när dom pratar och leker)….Ja, det mesta med barn faktiskt. Jag gillar verkligen barn. Så är det. Så jag tycker det är underbart när jag får chansen att träffa ett, som jag fick igår.

Jag var hemma hos dom igår, för första gången. Mor och dotter, 4 år. Vi kan kalla henne Lisa. Jag hade aldrig träffat Lisa förut.

Lisa satt i soffan och tittade på TV.

-”Hej!” sa jag.

Hon svarade inte.

-”Säg HEJ då!” sa mamman, sådär lite uppfostrande.

Jag sa att det spelade ingen roll om hon hejade eller inte – ”….en vacker dag kommer hon att heja på folk – jag lovar!” sa jag till mamman som bekymrade sej över sin ”ouppfostrade dotter”.

Vi satte oss i köket och pratade, mamman och jag. Efter en stund kom Lisa in i köket och satte sej på en stol bredvid mej. Mamman sa något på polska till Lisa, och hon svarade på samma språk.

Imponerad sa jag:

-”Oj, vad du är duktig som kan prata TVÅ språk! Både svenska och polska!”

Lisa nickade stolt, och sa sen:

-”Jag kan ännu fler språk!”

-”Oj! Vilka språk då?” frågade jag imponerat

-”Eeeee…….?”

Jag märkte att hon att hon inte visste själv….så jag sa:

-”Du kanske kan engelska??”

-”Ja, just de!” sa hon och la sen till: ”Yes! No!”

-”Waow!” sa jag

-”Como ésta?” sa hon sen….

-”Oj! Du kan spanska också?!? Då kan du ju FYRA språk!” utbrast jag.

Hon nickade stolt, och jag hade fått en ny kompis!

Vi satt i solen i somras och pratade om förhållanden och kärlek och sånt….Hoppsan, vad ovanligt…. eh?

Hon berättade om när hon träffade Markus….att dom först hade träffats på samma fest, och hon tyckte att han var gullig, så hon pratade lite extra med honom och så….Sen ”råkade” dom hamna på samma fest ytterligare en gång och då kom dom att prata om midsommaren. Han sa att han skulle vara med två vänner i deras sommarstuga i Falun.  Hon sa att hon hade inget speciellt för sej på midsommarafton, och sen bjöd hon i princip in sej själv…

Jag, som är modig, på ett helt annat sätt, förundrades över hennes mod:

-”Men tänk om han inte VILLE och bara var artig och inte kunde säga nej! Tänkte du inte så?” frågade jag…

-”Äh, man får väl chansa lite!” svarade hon så glatt.

Så åkte hon till Falun för att fira midsommar med en kille, som hon träffat två gånger, och inte ens kysst (!), och hans två kompisar.

Det var lite pinsamt först, berättar hon…fast bara lite….Hon pratade på, och hon gillade hans kompisar! Jag vet att hon verkligen kan ”prata på om ingenting”….. Hans vänner var jättetrevliga – det var ett par, som tur var!

När dom på natten skulle gå och lägga sej, skulle dom sova i Friggeboden tillsammans.

Själv kände jag att det måste ha känts jättejobbigt att krypa in i en Friggebod med en man man knappt känner och varken har kramat eller pussat eller ”gått vidare” med på något sätt….

-”Amen, på något sätt förstod jag ju att han var intresserad, fast blyg, för annars hade han väl inte låtit mej komma dit, och sova i samma Friggebod!” berättade hon så självklart.

-”Så jag bah frågade om jag fick sova i hans säng, fast det fanns två sängar, och han öppnade sitt täcke och släppte in mej…..Sen blev det ju som det blev…. Men så hade han inga kondomer, så jag sa åt honom att springa till sin kompis och fråga om han hade….Det hade han!” berättar hon vidare glatt.

Jag lyssnar Imponerat. Vilket mod!

 Hon berättar vidare hur hon då och då under deras förhållande sedan sa att hon älskade honom, men att han i början väldigt sällan sa det tillbaka.

-”Kändes inte det lite….övergivet….eller blev du inte orolig och rädd att han faktiskt inte älskade dej?” frågade jag.

-”Nej, varför skulle jag oroa mej över det?” frågade hon och såg förvånad ut. ”Vi var ju tillsammans och träffades varannan helg. Jag tänkte att han bara hade svårt att säga orden, liksom”.

Och jag undrar hur man blir så trygg i sej själv. Hur man får så god självkänsla, att man liksom bara vågar utgå från sej själv – ”jag älskar honom” – och så leva utifrån det. Inte ifrågasätta om man själv är älskad, om man duger, om man är bra nog, om det kommer att hålla osv osv.

Så härligt att bara tänka: ”Jag älskar honom/henne!” och så utgå från det. Inte undra om han älskar mej, varför hon inte ringer, att det gått fem dagar sedan man hördes…och vad betyder det osv osv, utan bara ”Jaha! Jag älskar honom och då gör jag så här.” Punkt, liksom.

Nej, hon är inte ovanligt snygg eller något! Hon ser rätt alldaglig ut och är ganska överviktig. Så det har inget med utseendet att göra.

Jag funderar vidare….

Är det viktigt att man i en relation älskar ”lika mycket”….att det liksom väger jämnt på vågen….?

Kan man liksom hälla en massa kärlek över någon som ”håller igen”, eller blir det ”tvärtom-effekt” då?

Och hur känns det när man ”hällt färdigt”? Om man har en stor röd hink full av kärlek som man häller….och så blir hinken tom…. och inget händer….Vad händer sen?

Är det bättre att vänta med att hälla, fast hinken håller på att svämma över, tills man märker om den andra också öser?

-”Om du tar 1 dl så tar jag 1 dl….Va! Tog du bara ½ dl? Då tar jag tillbaka ½.”

Eller?

Brukar det ”väga jämnt” i kärlek, eller turas man om?

Hur är det för dej/er? Hur har det varit för dej/er?

-”VOFF VOFF VOFF VOFF!” + Flisa stirrar uppfodrande på snön =

– ”Gör en snöboll och kasta den!!!”

Flisa ”fångar” snöbollen som begravdes djupt ner i snön….

Lycka!!!

Milton är tyst när han leker, men visar med  hela kroppen vad han vill:

 -”Jag vill också fånga! Jag vill också fånga!!”

Flisa ”säger” till Milton:

– ”ALL SNÖ ÄR MIN SNÖ och  ALLA SNÖBOLLAR SOM KASTAS ÄR MINA!…..Förresten ÄGER jag typ HELA VÄRLDEN!!”

Ja, hon är rätt högljudd när hon säger det….

Milton svarar snällt: 

 -”Okey…. You´re the boss!” (Jorå, han pratar lite engelska också… ).

-”Kasta igen´rå! Kom igen!!!! Vad väntar du på??!?”

IVÄG på NYA härliga äventyr i snön!!!!

Du går till vägens ände och vänder dej om

du kan inte gå tillbaka samma väg som du kom

Vägen dit var krokig och du snubblade ibland

över haven du tog båt, men du nådde alltid i land

Du fokuserade på målet, och ej på vägen dit

Nu står du där och tänker: ”Nu har jag kommit hit –

och allt känns lika vanligt och simpelt som igår

Jag glömde leva Livet på vägen som jag går”,

och du vill gå tillbaka och göra allt igen

men livet går bara framåt och då är faktiskt sen….

Så när du står vid vägens slut och undrar vad som hände

 börja leva här och nu, istället för att vänta, vid vägens ände

men vägen var också rolig och härlig och glad

och fick dej att springa framåt varje härlig dag

Fortsätt framåt på krokiga stigar, men upplev varje dag

inse att det är människor omkring dig som gör att du blir glad

Se varje litet ögonblick och njut av varje stund

 det gråa och svarta är också värt att ses i varje liten sekund

Du väljer att leva ett rikt, och kärleksfullt, liv

eller att slösa bort det i bitterhet och kiv

Det är ditt val i nuet och du gör det just idag

och om igen i morgon och därefter varje dag