Kategoriarkiv: Uncategorized

Nu fick jag Dåligt Samvete.

SÅ kan man inte skriva om sitt Barn!

-”Fy, Erviluca! Gå och lägg dej i korgen, och skäms!”

Klart att Minsting är Klok!

Väldigt Klok.

Han har fått göra ALLT mycket tidigare än sina bröder, eftersom han ”hängt med på höften”…

…och han kan och vet MER än många av sina jämnåriga kompisar…

…eftersom han ”hängt med på höften” hela sitt liv…

…och inte blivit stoppad någonstans, av några ”åldersgränser” eller ”sånt bör inte barn under X antal år få veta”…

…så han vet faktiskt Väldigt Mycket….

Men han vet inte hur postgången i Sverige funkar….

Minsting är som han är.

Minsting är…Minsting!

Lite hit och dit och väldigt Egen.

 Minstingar kanske blir såna.

 Man har liksom inte tid, eller ork, eller lust (?) att uppfostra dom…

…så dom bara finns där – på höften till att börja med – och ÄR….

…. och kanske dom suger i sej kunskap, där hängande på höften, eller inte….

….och så får dom liksom utvecklas lite hur dom vill.

Med Ettan var man (som förälder) så himla NOGA, och när man inte hann uppfostra rätt eller om han gjorde fel två gånger i rad osv så föll nästan himlen ner och jorden rämnade och man var, som förälder, Förtvivlad…..

…och tänkte att Nu är det Kört!!!

 Och nu kommer han ALDRIG att lära sej:

– bocka

– komma i tid

– tacka för maten

– sova på natten

– gå

– vara artig

– kamma håret

– äta utan att smaska

– sluta svära

– prata rent

…….etc osv mm i Evigheters Evighet.

Amen.

Sen märkte man att Det gick ÄNDÅ! Att ungen blev rätt bra Trots Allt….

….och att det bara var En Period han gick igenom…och att man inte hade behöver bekymra sej så mycket….

Sen kom Tvåan och man var lite mer cool och bröt inte ihop lika intensivt om det inte funkade…..

…. men han gjorde Nya Tokiga Saker så att man ändå blev lite orolig….men inte lika mycket….

Sen kom Trean och då hade man insett att det är inte så noga, och att allt går över med tiden och hur man än gör verkar det som om det ordnar sej i slutänden ändå….

Så kom Minsting och fick vara som han ville, och man oroade sej för…Ingenting!:

-”Äh! Det funkade med Ettan, Tvåan och Trean så det är bara att ”leva på” så fixar ”dom” själv av sej själva….typ”.

Så blev det en Helt Egen Person, med helt egna idéer om allt.

Minsting som sett tre storebröder gå igenom tonåren…varav två är där just nu….

Minsting som säger:

-”JAG ska aldrig bli som DOM! Jag kommer aldrig att fixa håret/duscha varje dag/bli så otrevlig och taskig som DOM!!”

Han kör sitt Eget Race.

Om JAG får gissa, tror jag han blir värst!

Han har inte fått speciellt mycket motstånd från mej någon gång i sitt liv, för allt han gjort har jag redan varit med om förut, och allt han säger är lite ”roligt” eller ”gulligt” och ”går över”….

……………………………………………………………………………………………………….

Nyss beställde vi ett par hörlurar på nätet….och efter en stund sa han att han skulle kolla i brevlådan….

-”Varför då?” frågade jag då.

-”För om se om hörlurarna kommit!” sa han då.

Jag trodde han skojade, men det gjorde han inte!

Och sen tänkte jag:

Hur kan han vara så Orealistisk? Eller är han helt enkelt Dum i huvet?

Jag förklarade hur det går till när man beställer på nätet, att det är människor som ska ta emot beställningen och sen lägga hörlurarna i paket och skicka till vår adress med Posten osv….

…och när han lyssnat färdigt, säger han:

-”Jamen, då kommer dom säkert i morgon bitti då!”

Svaret på ovanstående fråga är alltså:

Han är dum i huvet.

…………………………………………………………………………………

Det var beställningen av hörlurar som fick igång mina tankar….och som gjorde att jag skrev ovantstående, för jag tänkte på hur jag Förklarade och var så Noga med att Äldste sonen och Storing Förstod ALLT ALLT….Jag läste texterna på alla textade program för att dom skulle Förstå allt, och jag satt med vid ALLA barnprogram ifall det var något som behövde förklaras….

Sen kom Minsting….och ”halkade med på ett oförklarat bananskal”…..

Typ.

…på Alexander Bard!

Aftonbladet skriver om mobbing idag, och där uttalar sej någon om att det kan vara en fara med ”mobbingprogrammen” på TV….

…och så får Alexander Bard uttala sig.

Gulp!

Mobbarens mobbare! Och antagligen också själv mobbad. Med NOLL insikt. Och NOLL empati.

Han säger att KBT-psykologer antagligen skulle tycka att det var BRA att man utsatte ”blivande artister” (harkel) för ”RAKHET” eftersom man i artist-branschen utsätts för detta (= mobbing från ”folket”?).

Och jag blir så jä…a (!) ARG!

För att fräsa: ”JAG HATAR DEJ!!” till en Vanlig Ung Människa är INTE att vara ”rak och ärlig”. 

Och en Sökande till Idol ÄR inte en artist, när han/hon står där illamående av nervositet och ska försöka framföra en sång akapella, ensam, med kameror och strålkastare riktade mot sej….

….. riskerande att bli ”alla kompisars mobboffer” efteråt…

…..med ett Litet Hopp (och en stor dröm!) inombords: ”Tänk om JAG är bäst!?!”

Att säga ”Du är TONDÖV och borde lägga ner försöken att bli sångare/sångerska!!” till en ung människa som fortfarande har Hoppet kvar, är BARA att sabba någons Dröm!

Vi behöver Drömmar!

Vi behöver ibland Ouppnåeliga Drömmar!

 Vi behöver ibland tro att vi är Snyggast, Bäst, Sjunger Fantastiskt och Dansar som Gudar – FAST VI INTE GÖR DET!

För INGEN, INGEN kan EGENTLIGEN bestämma vems Drömmar som ska Dödas.

Det gör vi så bra själva, såsmåningom….

…..eller så håller Drömmen om Sagoslottet med Prinsen eller  att bli Den Mest Fantastiska sångaren…. eller Dansaren….

….. oss bland molnen for ever and ever….

….och gör Den Bistra Verkligheten mindre bister….

Än är jag ingen Stor Författare med 50 utgivna böcker….men jag har tamejfaan Drömmen kvar!

Och INGEN INGEN ska få trycka ner Drömmen i halsen på mej….

…. med att säga att jag ”suger”, eller att han ”hatar” mej!

Och skulle någon ”Alexander-Bard-typ” säga något sådant till mej….

….eller till någon utav mina söner….

…då skulle han FANEMEJ få veta att han lever!!!

TJONG, bah!

…uppfinningarnas moder.

Jag hittar på ”uppfinningar” hela tiden.

En vacker dag kanske jag gör en prototyp (tror jag det heter) också….

…men tills dess får uppfinningarna samsas som idéer i mitt huvud.

En del uppfinningar är lite långsökta och galna…

…andra är Riktigt Bra!

Faktiskt!

Och jag tror att OM jag hade Tiden, förmågan och viljan (i omvänd ordning kanske) skulle jag kunna bli superrik på mina otroligt vettiga och enkla idéer!!

Faktiskt!

Jag kan givetvis inte dela med mej mina Braiga uppfinningar till Er, för då snor ni säkert dom….

…….och gör prototypen och så blir NI rika på MINA idéer, och DET vill jag inte!

Men jag ska berätta om några Mindre Vettiga  idéer:

Vi åkte förbi en stor fotbollsplan (- dom är väl för det mesta stora?..)….

….. och där var det två killar som sprang och sparkade på en boll…

Vi kunde konstatera att det borde bli dyrt – och att det var dumt – att det bara spruuuutade ut en massa strålkastarljus över hela fotbollsplanen….

Då kom jag på att man skulle ha fotbollar som lyste! Så kunde planen vara mörk men man skulle se bollen ändå!

Men då frågade Stenis hur man skulle gör om man behövde passa bollen! För man såg ju inte sin motspelare…

Men det löste jag snabbt genom att säga att alla fotbollsskor också skulle ha lysen – i sulorna!

Och troligen skulle man behöva ha lysen runt målet också.

Men alla dessa smålysen skulle dra mindre el, än jättestrålkastare över hela fotbollsplanen!

……………………………………………………………………………

När jag sist skulle byta däck på bilen, kom jag också på en uppfinning:

Det skulle vara som ett avlångt ”nät” av hård plast med (plast) dubbar som man skulle lägga ut på en speciell ställning, eller direkt på marken, och så skulle man långsamt rulla över dom där ”näten” så att dom snurrade fast sej själva runt däcken och klickade ihop sej: Klart!

Sen kanske jag skulle behöva uppfinna en grej att ta av dom med också, men det skulle också vara en grej som var superenkel att hantera. Någon slags ”knipgrej” som knipsade upp ”näten”, och: Klart!

……………………………………………………………………………

Nu blev du liiiiite avundsjuk, va?!

-”Jag har både inlämning i svenska på fredag, och prov i so!” meddelar Mellan upprört, sätter sej i soffan och fräser över att lärarna inte tycks samplanera alls.

-”Dom sa att vi bara  skulle få ETT prov, men nu har vi flera stycken och dessutom en massa inlämningar – samtidigt! Jag kommer aldrig att hinna!”

-”Det är ju förunderligt”, säger jag, ”att det är samma sak nuförtiden som det var när jag gick i skolan. Jag kommer också ihåg hur upprörda vi var över att lärarna inte verkade veta när dom andra planerade prov och sånt, så ibland hade vi tre prov på raken, och ibland ingenting…”.

Mellan tycks vara nöjd med ”stödet” och säger inget mer om det.

-”Vad har du i so?” frågar jag.

-”Något med politik eller nåt sånt…”, svarar Mellan vagt…

-”Men, va kul! Då kanske jag också kan lära mej något när jag förhör dej!”

-”Men jag har ju svenskan också!” suckar Mellan.

-”Vad ska du göra där då?”

-”Jag ska skriva skitmycket! Man ska skriva om någon bok….”

-”Okey, jag hjälper dej”, säger jag och travar in i hans rum och sätter mej på sängen.

-”Vilken bok har du läst?”

Mellan pekar. Det är ”En komikers uppväxt” av Jonas Gardell. Intressant, tänker jag. Den har jag inte läst.

–”Först ska jag skriva en sammanfattning om vad boken handlar om…men det är ju helt omöjligt!!”

-”Varför är det omöjligt?”

-”Det går bara inte!”

Självklart är det  o m ö j l i g t ! Att berätta om DEN boken är förenat med Fara för ens liv och bör inte genomföras eftersom det är OMÖJLIGT!

-”Berätta för mej om boken” säger jag och tänker att det han berättar kan  han skriva ner.

-”Det går inte!”

Självklart kan han inte BERÄTTA om den Omöjliga boken! Det borde jag ju tänkt på…Om man inte kan skriva om den kan man  heller inte berätta om den….

-”Varför inte det?”

-”Den är så konstig.”

Konstiga böcker kan man inte berätta, eller skriva, om! Det står ju i Svenska Akademins Lagbok § 2 b-d.

-”Men berätta nu! Jag vill verkligen veta. Vad handlar den om?”

-”En kille.”

-”Okey, en kille. Hur gammal är han?”

-”Typ 12 år…”

-”ÄR han 12 år, eller är han OMKRING 12 år, eller vad?”

-”Hur så?”

Egentligen är det ju Hemligt hur gammal pojken i boken är och denna hemlighet får inte Yppas för Någon Förälder…Det står på sidan….63, stycke 6, rad 5 i boken…och Mellan är en kille som håller sitt ord….

-”För att om du ska skriva att ”boken handlar om en pojke som är 12  år” måste det handla om en kille som är 12 år och inte 10 eller 13!”

-”Ja, han är 12 år”.

-”Skriv det då.”

Och så fortsätter vi.

Jag frågar – han svarar, och skriver.

Plötsligt får han fart, av någon förunderlig anledning, och skriver en massa rader av sej själv! Och när jag en stund senare försvinner iväg på toaletten har han skrivit ännu fler rader alldeles av sej själv, när jag är tillbaka!

Jag läser igenom det:

-”BRA! Det är riktigt BRA! Kom du på det själv?!”

Mellan suckar lite låtsas-irriterat (men med en lycklig underton):

-”Aaaaa….”.

Får han inte MVG på den här inlämningen så ska jag….

….så blir jag….

…..så blir jag….

….så blir jag….

…grrrrrrrrrrrrrrrrr….

… arg!

Han har varit i skolan idag, och vad jag kan se har han överlevt.

 När jag kommer hem sitter han vid datorn. Han säger att han har ont i huvudet, och får en huvudvärkstablett…

…men för övrigt är det tyst inne i hans rum…länge….t o m över middagen, som han ”missar”….

Vi äter, men ingen Minsting dyker upp.

Efter maten går jag in till honom och klappar honom på axeln och säger:

-”Vi har redan ätit!”

-”Va?! Varför sa du inget till mej?!” frågar han upprört.

-”Det gjorde jag!”

-”Men det hörde inte jag!” svarar han

-”Jo, du svarade ókey´!”

Minsting reser sej upp, varefter han faller ihop i en hög och yyyylar.

Jag rycker till och säger:

-”Vad hände?!?”

-”Jag har så oooooooooont i halsen!!!” vrålar han….”AAAAAJJJ!!!”

-”Meh! Du beter dej som om du vore döende, men du kan väl inte ha fått ont NU – precis när jag kom in i rummet!”

-”Näe, men det är ju ingen idé att skrika om ingen hör…..”

Han ligger kvar i sängen när jag säger: ”Dags att vakna!”….

…och när jag kommer in i hans rum för tredje gången och puttar på honom, och börjar bli irriterad…

…..grymtar han att han har ont i halsen….och så hostar han lite teatraliskt  för att understryka Allvaret…

-”Ja, ja, men du kan gå upp ändå!” säger jag hurtigt och lägger fram Dagens Outfit.

Han kommer haaaasande ut i vardagsrummet – haltar nästan! Dramatiskt kniper han ihop ögonen och går in i saker: ”Dunk!…..Dunk!….Dunk!…”

-”AJ!” gnäller han ilsket och högljutt (så att ingen missar Smärtan som krockarna innebär)…

-”Jag SEEER inget!” utropar han förtvivlat…

-”Varför har du inga byxor på dej?” frågar jag.

-”För att dom var för SMÅ!” fräser han ilsket…

…. som om det är Vansinnigt av mej att prata om Värdsliga Saker, när han faktiskt är döende.

-”Meh! Ta på dej ett par andra byxor då! För du har väl inte planerat att vara Hemma?!?” säger jag irriterat.

-”Ååååh!” tjuter han och stapplar iväg –  tillbaka till sitt rum….

….och slänger sej på sin säng….

Jag suckar. En djup suck, för att hämta kraft, och som jag tar från fötterna och ända upp i huvudet.

Försöker hämta kraft – från Ovan!

Eller varför inte Underifrån….

Jag går in i hans rum där han Dramatiskt placerat sej med ansiktet ner i kudden.

-”Sätt dej upp och ta på dej byxorna!” säger jag ilsket och slänger fram ett par andra byxor.

-”Men jag har ju så ooooooooont!” yyyylar han.

-”Det är möjligt, men du måste äta frukost, så blir det troligen bättre!”

Han haaaasar, svårt lidande, ut i köket och hämtar sin frukost, och ned darrande underläpp  stapplar han tillbaka till sitt rum…

Han har så svårt att gå (pga halsontet?!?) så att han råkar spilla lite te på golvet, men det ”ser” han inte, för han är ju faktiskt…döende!

Jag torkar upp te-spillet, och går efter en stund in i hans rum, där det är helt tyst. Han ligger i sängen i sitt ”nära-döden-tillstånd” och flämtar….

-”Jag kunde inte äta frukosten! Det gjorde för ONT!!” grååååter han.

-”Gapa!” säger jag och kikar in i Helveteshålet.

Han är liiiiite röd och svullen. Enligt hals-status, och pann-känning, är han inte döende – möjligen har en liiiiten förkylning startat.

-”Du är liiite röd och liiite svullen”, säger jag.

Besviken på sin kropps svek gråter han:

-”Men jag mår så dååååligt!”  och så blundar han…..

Troligen är han på väg att bli blind också.

-”Kan denna sjukdom bero på att du köpte ett nytt dataspel igår?” säger jag ”finurligt”…..

-”VA?!?”

Han låtsas som om han GLÖMT att han köpt ett nytt dataspel…..

…. som han var tvungen att avsluta ”mitt i”, när jag krävde att han skulle lägga sej, kvällen innan….

-”Näe, jag känner mej sjuuuuuk På Riktigt!” yyylar han. ”Jag loooovar att jag är sjuuuuk!”

Jag kör hela föreläsningen om:

–  att han inte får missa så mycket i skolan

–  att det är viktigt att han är där 

– att man kan gå till skolan fast man har ont i halsen…

– att han inte har feber……..bla bla bla etc osv mm…..

Han stänger TROLIGEN  av öronen redan vid ”missa….”.

Jag tror han känner att jag inte har orken och kraften idag.

 Jag tror han känner att han kommer att vinna….

….vilket han gör.

1-0 till Drama Queen.

För han är verkligen vår ”lilla” Drama Queen, Minsting!

…och jag vägrar, som en envis och tjurig 3-åring i värsta trotsåldern, att kräva av mej själv att hänga med för att…Hänga Med!

 För att verka klokare eller mer intelligent…

….eller för att Andra ska tycka att det är bra att jag…

…hänger med.

Jag tänker hänga med när, eller om, jag VILL hänga med, eller när jag är Intresserad av att hänga med.

Varken förr eller senare.

Min mamma sa alltid att det var viktigt att vara Allmänbildad, och så Undervisade hon mej en stund…

…medan jag funderade på vilken kille i klassen som var snyggast…

……i något som hon Verkligen Tyckte att jag Borde Veta…

….och så suckade hon djupt när hon insåg hur O-allmänbildad, och ointresserade av Undervisningen, jag var .

Ibland sa hon att hon inte kunde gå på en viss fest, eftersom ”alla som kommer är så Allmänbildade, och jag kan ju ingenting…”…

… och så försjönk hon i någon slags ”stackars-mej-roll” en stund….

…varefter hon gick på festen ändå!

Och var lika spirituell och trevlig, och kvittrande utåtriktad, som alltid!

…………………………………………………………………………………………………………………………………

Dessutom var hon alltid snyggast!

Men när man sa det till henne sa hon: ”Ånej, Anita var Mycket Snyggare! Hon hade en helt ny klänning ifrån XXXXXX (=känt märke), och jag hade ju bara den där gamla trasan (som givetvis var jättesnygg!)!”

 Och så var hon lite offer en stund…fast man såg hur hon njöt av våra försäkringar: 

 ”-Nej, det bara troooor du! Du var helt säkert snyggast! Du är sååå snygg i den där klänningen!” bla bla bla….

………………………………………………………………………………………………………………………………….

Sen kom hon hem och sa att hon inte hängt med i Vissa Samtal, med Vissa Personer eftersom De var ”så ALLMÄNBILDADE”….

….eller Intellektuella…

….. och hon var ju bara en ” vanlig enkel människa”…

….en sån med ett ”-sson-namn” (innan hon fick ett Aaaadligt namn då hon gifte sej med pappa…).

 Dessutom hade hon ju baaara ”X antal års utbildning” (alldeles för kort….Uj uj uj!).

Jag försökte alltid ”trösta och stötta”, och säga att man kan väl prata om vad som helst (!), och dessutom kan man väl Tycka Till om saker fast man inte är insatt…osv osv osv…

Det hade ju ”gubevars” varit både Lääääkare och Advokaaaater på festerna hon var på….

….och man fick känslan av att hon då försvann i en liten blöt fläck på golvet….

…. fast jag VET att hon både glittrade och flirtade och höll igång…

…..och var precis så kvinnlig, och Lagom Underhållande, som en Riktig Quinna ”ska” vara.

Jag såååg ju när mina föräldrar ibland bjöd hem folk på fest: Hon var ju Kvällens Drottning!

Men hon hade ju så ”liiiiite Allmänbildning”!

Det var som om;

Alla som inte har Allmänbildning, och kan Hänga med i Snacket, eller är INTELLEKTUELLA, borde omedelbart föras till galg-backen och avlivas.

 Utan att passera GÅ.

Om man dessutom hade en ”låg utbildning” (eller ingen alls – Herre Gud!!!) och hade ett ”-sson-namn” – tjaa, då var det knappt idé att föra den personen till stupstocken ens, utan det blev halshuggning direkt, på plats!

Därför är jag  svårt allergisk mot folk som säger att dom ”måste hänga med”, eller att det är ”viktigt att vara allmänbildad”.

 Jag vill lära mej för att lära mej, och hänga med för att jag tycker det är Intressant och Kul!

Inte för Dom Andras Skull! Och inte för att Verka Intelligent/intellektuell, eller nåt!

 Människor får faan tycka om mej som jag är!

Jag VILL kunna säga: ”VA?! Det har jag ingen aaaaning om vad det är!!!” utan att anses som en korkskalle!

 Och om man ändå anser att jag är en korkskalle, så kan ”man stoppa upp något i röven – högt!”.

 Eller försvinna dit där det är så varmt.

…hotmail?

 Eller helt enkelt välja bort mej som vän, och prat-partner.

Så det så!

Min mamma är lik mamman i ”2 1/2 män” – fast på ”ett kärleksfullt sätt”.

För jag VET att min mamma älskar mej och mina systrar, och jag VET att hon försökt vara Världens Bästa Mamma och Fru, och jag VET att hon alltid velat väl…

…men någonstans krockar det med hennes egen självkänsla, som alltid skrikit henne i örat: ”Du duger inte! Du är inte bra nog!”

Detta har hon sedan, med ”varm hand”, överlämnat i sina döttrars ägo, som tagit emot denna insikt med varierande resultat.

Att alltid få höra/veta att man kunde gjort det bättre, eller att ”Veras dotter, Eva har BARA femmor i sitt betyg”, när man kommer hem och visar sitt betyg…och är stolt över sin enda FEMMA (att ersätta med dagens MVG)…

…eller….

…att alltid får höra ”Ni skulle bara sett hur SMALA och VACKRA Veronicas döttrar Lena och Charlotte, var på den där festen…och OJ vad de var duktiga på att sjunga!”….

…eller…

…att få höra: ”Jamen, Gunhilds barnbarn, som är 3 och 5 år gamla, åker sådana där inlines hur bra som helst redan, och dessutom spelar dom redan långa pianostycken, av Mozart, helt på gehör!” …..

….när man stolt ringer och berättar att hennes dotterson (på 6 år) lärt sej stava till sitt förnamn (som är Lo.. 😛 ..)….

…gör att man liksom blir ett Ingenting, och gör att man alltid tänker att det alltid finns någon som är bättre och duktigare…

….. och det jag gör duger inget till egentligen…

Men så är det ju, i Verkligheten:

Det finns alltid någon som är bättre, och kan bättre!

Men det gör väl detsamma!?

För JAG kan det här, och det är bara JAG som är JAG! Och det är bara MINA BARN som är MINA…..

…..vilket gör oss alla Unika!

Jag såg en liten snutt av en intervju med Eva Funck (som jag älskar! och som jag borde lagt på min ”tycka-om-lista” i mitt tidigare blogginlägg) som sa:

”Det är bara att bestämma sej för att man är bra, att man är glad och att man mår bra, och sen kan man lura sej själv att man är allt det där! Hjärnan är ganska lättlurad faktiskt,…

….och är det ingen annan som säger att man duger, eller att man är fantastiskt, kan man pränta in det själv, i sej själv!”

Och så är det nog.

Jag börjar idag.

”Fy faan vad jag är bra!”

”Jag äger!”

🙂

Har du läst The Secret?

Den fanns både som film och som bok.

 Jag både såg filmen, och läste boken….

…och jag levde mej in i det.

Ville tro på det.

Bestämde mej för att jag Trodde på det.

I hemlighet.

Man skulle liksom krypa ihop i en soffhörna, och lite sådär i smyg, läsa The Secret, och börja leva efter den…

….för då skulle man bli rik!

Om man ville bli rik alltså…

Det kanske inte alla vill?

Alla som läste The Secret skulle bli rika, om dom ville!

Det var bara att:

1. Önska

2. Beställa

….rakt ut i Universum!

Jag, som många andra, ville så inihelvete att det skulle vara SANT!

Att det var SÅ Enkelt!

Jag ”önskade” och ”beställde”.

Vad hände?

Nada.

N A D A.

Jag sprang till brevlådan varje dag – förväntansfull över hur Universum skulle lösa mina ekonomiska problem…

Men icke sa Nicke! Inga pengar där.

Jag tänkte att jag inte alltid kan tänka ut Universums förunderliga vägar, så jag öppnade mej för Alltet!

Typ.

Eller nåt.

”Kanske kommer pengarna, eller Lösningen, från ett helt annat håll…”

….tänkte jag…

….”ett håll jag inte kan luska ut med min lilla enkla hjärna….”

Eller är det så att The Secret bara funkar på ”Somliga” och att jag inte ingår i den gruppen?

Eller kan det vara så att jag inte var tillräckligt ”övertygad”…(fast jag vidhåller envist att jag var det, tycker jag…)?

Eller upprepade jag önskningen, och beställningen, för ofta, eller kanske för sällan?

Eller kände jag mej inte tillräckligt Säker?

Eller är det så att The Secret ”funkar” först när man blivit rik, och kan ”efterkonstruera” att man Beställde, fast man egentligen blev rik på ett arv, och den rika släktingen hade dött med eller utan Beställningen och The Secret?

Något fel var det iallafall.

För det funkade inte.

På mej.

Jag duger väl inte åt Universum…

*mutter*