Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Sommaren då jag var 14 år skedde det… Den Första Kyssen, på en bänk i Jugoslavien (numera Kroatien)…med utsikt mot Egeiska havet…

Det var kväll. Vi hade dansat många tryckare och därefte r gått hand-i-hand från dansstället, och satt oss på en bänk. Vi kramades.

 Så kom den: Den Första Kyssen. Den var Magisk! Underbar! Det bubblade i hela mej av Lycka! Jag hade ”blivit kysst”, och det var inte svårt, och inte äckligt och inte konstigt….Det var härligt! Jag var så lycklig! Jag ville direkt resa mej upp och springa iväg och berätta! För Någon!

Jag ville skrika ut: JAG HAR FÅTT MIN FÖRSTA KYSS!

Ä N T L I G E N ! ! ! 

…och det var inte svårt!

Han hette Federo och bodde där, i fiskebyn Moshanieska Draga. Han var 15 år och kär i mej. Vi hade dansat, och gått hand-i-hand många kvällar innan.

Jag sa till honom att det var min första kyss. Jag tror att han blev stolt och glad.

Jag undrar om han minns mej…

Jag ser dom på väg till skolan nästan varje morgon. Dom består av mamma och pappa och tre barn i åldrarna 10, 8 och 6 – flicka, pojke, flicka. Hade dom fått en till, hade det blivit en pojke. Det är jag säker på.

 När det inte är halt ute, så cyklar dom. Allihop! Varannan dag med mamma, varannan dag med pappa. På rad, fint och duktigt. Ingen klagar, fast det tycks som om dom cyklar lååångt varje morgon och varje kväll. När snön kom, började dom åka buss.

 Bil åker dom nog aldrig, för dom sparar säkert på Miljön.

Tripp, trapp, trull kliver dom ur bussen. Storasyster håller i sina småsyskon fint i handen. Inget kiv, inget tjaffs, och alltid går dom tillsammans.

Nu har dom reflexvästar – allihop! Mamma, pappa och alla tre barn bär fina relexvästar.

 Jag får lust att smyga efter dom, försöka gömma mej i buskarna, se om dom inte en enda gång säger ”Dumma dej!” till varandra…eller bara EN enda gång fräser till, eller att något av barnen gnäller på att det är för långt, att dom inte orkar gå eller cykla…

 Vilken lättnad det skulle vara om storasyster vägrade sätta på sej reflexvästen – bara EN gång! Eller om mamma verkade lite irriterad någon morgon…

Men icke sa nicke! De är trevliga mot varandra, glada och artiga, har fina reflexvästar och cyklar 5 km till skolan, när det inte är snö, på rad. Säkert sjunger dom glatt ”Sound of Music” också, i stämmor, på vägen…

Ååååååååååååå! Dom är så Präktiga så det gör ONT!

Lite irriterande är det…att en massa fjärilar flyger runt och svirrar och dirrar i hjärtat och i magen. Jag undrar om dom inte är ”ute och cyklar”…

Tyvärr kan jag inte styra dom….Jag vill att dom ska lugna ner sej, och helst cykla ”hem” – var det nu är…

Det är som om dom är understimulerade, eller möjligen för lättväckta, lättledda eller hungriga….Törstande! Utsvultna!

Jag kan inte koncentrera mej med röran i magen och bröstet! Jag blir orolig och rastlös…Vill vara ifred OCH vara fullt sysselsatt och ”inte-ifred-en-sekund”!

Allt och inget!

…och allt detta bara för att jag chattat med en ungdoms-kompis  på facebook några gånger….

Ett minne….

Vår familj var väldigt Kvinnodominerad. Det var mamma, som var Huvudpersonen i vår familj, och så var det min äldre syster och min yngre syster. Pappa var bara en skuggfigur, och jag upplevde aldrig honom som Man direkt…Inte som kvinna heller, för den delen, utan mer som ett ”ingenting”…

Det var Spännande med Killar! Jättespännande! Lite mystiskt sådär…

Jag minns att mamma kom hem idag med en påse med pyjamasar med GYLF, som hon fått av  någon som hade söner! DET var så Spännande….att sätta på sej en pyjamas med GYLF!

Min lillasyster och jag ritade varsin snopp på ett papper, och tejpade fast den på ”rätt ställe”, varvid vi satte på oss Pyjamasarna med GYLF (som använts av KILLAR).

Vilken känsla! Det går knappt att beskriva! Men jag minns den fortfarande….

Det var en gång en liten fru och en liten man, som var 21 resp. 23 år gamla. Frun tålde inte några preventivmedel, och mannen ville absolut inte använda kondom, så de körde med ”avbrutet samlag”, vilket fungerade mycket väl.

Frun tänkte i sitt bakhuvud att ”blir jag gravid så gör det inget, för jag vill verkligen ha ett barn…”.

Mannen tänkte i sitt bakhuvud att ”blir hon gravid så får hon göra abort för jag vill ABSOLUT INTE ha något barn”.

Men de pratade inte speciellt mycket om det. De var såååå kära och lyckliga i sitt lilla nya äktenskap.

…och så blev det som det blev…Hon blev gravid!

Lyckokänslorna strömmade genom henne när hon stod med det Positiva graviditetsbeskedet på Apoteket. Det bubblade och pirrade i hela kroppen: ”Jag har ett BARN i min kropp! Ett barn som är skapat i kärlek med den man jag älskar mest av allt på hela jorden!!”. Hon gick på moln hela vägen hem, fast hon åkte buss…

Mannen hade köpt hem vin. De skulle dricka vin och ”prata”, sa han. Hon förstod att han skulle föreslå abort, så fort han sa att de skulle dricka vin.

De drack och pratade. Hon grät och grät. Han övertalade henne. Han sa att om hon tänkte behålla barnet så skulle han lämna henne: Han ville INTE ha barn! Punkt! Hon gick med på abort, för ”hans skull”. Hon skulle kunnat gå genom ELD för denna man!

Aborten genomfördes och den lilla frun leeed sej igenom hela processen. I månader efteråt var hon ledsen och ångerfull. Han förstod inte: Det var ju bara en ”cell-hög” som plockats bort…

Åren gick. Äktenskapet gick lite hit och dit…och så började hon utvecklas…Började växa…mentalt…Hade börjat en skola och fått nya vänner…och mannen tyckte att hon verkade ”frånvarande” och började bli orolig för om hon verkligen älskade honom. Hon SA att hon gjorde det, men….

Så, efter ett gräl, en natt, älskade de, och han drog sej inte ur….HAN DROG SEJ INTE UR, fast han lovat!

Hon låg tyst och tankarna gick i 180! Varför varför varför varför? Samtidigt kände hon riktigt hur spermien åkte in i ägget och celldelningen började.

Hon gick ut i badrummet och tittade sej i spegeln: ”Jag är gravid”, sa hon till sin spegelbild.

……………………………………………………………………. 

Hon var gravid.

Han köpte hem vin, igen, och skulle ”prata”. Hon sa: ”Inte igen! ABSOLUT INTE IGEN!! Jag gör inte en till abort!”

”Då lämnar jag dig!” hotade han.

”Gör det, men jag gör inte en abort igen!” sa hon.

Hon var Ensam genom hela graviditeten. Han fanns där, i samma lägenhet, i samma säng…men ville inte kännas vid graviditeten. Om och om igen uttalade han orden: ”Gör abort!”, ända tills hon KASTADE stereon i golvet i förtvivlan och skrek: ”DET ÄR FÖR SENT NU!!!”.

…………………………………………………………………………………………………………………………

Senare fick hon veta, genom sin syster, att allt varit en Test. Han skulle testa hur mycket hon älskade honom. OM hon gjorde abort igen för hans skull, skulle han förstå att hon älskade honom lika mycket som förut, men om hon behöll barnet…..

http://www.aftonbladet.se/wendela/article6645054.ab

Näe, jag har svårt att tycka synd om ”Pelle”, som ”tvingats” bli pappa. Världen är FULL av kvinnor som TVINGATS bli mamma och TA HAND OM BARNEN!!! DET har väl aldrig en man behövt? Betala, ja, men inte Ta Hand Om!

Och, precis som Vargen, skriver i sin blogg, så VET man (när man är vuxen) hur barn blir till! Och man VET att det kan bli ett barn när man har samlag. Därför kan det ju inte komma som en överraskning direkt.

Och livet är ju sådant; att man ibland får ta en sväng till höger, fast man tänkt ta den till vänster…att man ibland måste stanna upp, istället för att ”köra vidare”, för att det inte blev som man tänkt! That´s growing up, my friends!

Det är väl självklart att man inte kan tvinga en kvinna till abort! Det handlar om TVÅ liv! Faktiskt! När spermien träffar ägget, så sätter en Enorm Process igång, och hormonerna ”dansar hambo” i kvinnans kropp. Det KAN också vara så att just DEN gången är den enda gången hon blir gravid! Kanske det är ett Under!

Och hur många män är det inte som ”tröttnar”, för ”det var så jobbigt med småbarn”, och lämnar fru/sambo + barn, och ger sej ut i singel-livet igen… ? Ska det då förbjudas?

Livet blir inte ofta som man tänkt sej, kan man konstatera, och det gäller att bara lära sej ”gilla läget” och ”köra vidare ändå”.

That´s life!

ETT MINNE:

Jag gick i tvåan. Vi hade friluftsdag och var ute i skogen och hade troligen någon slags undervisning där, om naturen och sånt… Hela klassen rusade runt i skogen och lekte eller halvlyssnade på någon fröken som förnumstigt försökte undervisa…

Då blev jag kissnödig. Jag gick fram till en fröken och sa det. Hon sa att jag kunde kissa varsomhelst i skogen.

Jag tittade mej omkring. Klasskompisar överallt! Ö v e r a l l t ! 

Jag gick iväg en bit, tittade mej omkring;

-”Tittut!” Thomas hade gömt sej bakom ett träd.

Jag gick en bit till. Tittade mej omkring: Hoppsan! Där var både Jocke och Bosse!

Lite till vänster lekte Ann och Eva, och ytterligare en bit in i skogen såg jag Mimmi och Anders…

Jag blev mer och mer kissnödig. Letade efter ett ”säkert ställe” men hittade inget…

Plötsligt var det för sent….Kisset rann utefter benen… Jag skämdes som en hund….visste inte hur jag skulle ta mej därifrån…

……………………………………………………………………………………………….

När jag gick i tvåan hade min mamma  precis börjat arbeta igen, efter att ha varit hemmafru under hela min uppväxt. Jag, och min lillasyster, fick gå till ”Tant Öhman” efter skolan, där vi gjorde ”klippdockor” på löpande band.

Tant Öhman var en bastant pensionär som bodde alldeles intill skolan. Hennes hem var ”gammeldags” och tyst. Och man hörde hela tiden ljudet av den stora klockan i vardagsrummet: ”Tick tack tick tack!”.

……………………………………………………………………………………………….

Jag gick hem till Tant Öhman, med kliande kallt kiss fastklistrat på benen, fast jag inte visste om jag ”fick” det, eftersom skolan ännu inte slutat…Men vart skulle jag gå?

Jag ringde på dörren, och stammande och, troligen, med mycket röda kinder, förklarade jag för Tant Öhman att jag kissat på mej i skolan. Tant Öhman, lät mej komma in och gav mej en handduk och ett utav hennes egna underbyxor och skickade in mej på toaletten. Där tvättade jag hjälpligt av mej själv och satte på mej Tant Öhmans underbyxor. Dom räckte mej till armhålorna och jag kände mej otroooligt dum när jag sedan satte mej för att klippa i Ellos-katalogen, som jag brukade.

Det kändes lite äckligt att ha på sej Tant Öhmans underbyxor…men jag kunde ju inte vara utan!

Vilken lättnad det var när mamma kom! Oj oj oj!

Oj oj oj!

ONT i revbenen efter fall i backe för drygt en vecka sedan och nu också Supersnorig, ont ”överallt” och 39,5 C i feber! Oj oj oj!

Jag nästan SER hur han njuuuter av att må så dåligt och vara så SUUUK! Han riktigt gosar in sej i sjukdomen.

Med halvslutna, vattniga ögon viskar han trött:

-”….kan jag få lite vatten?….pust pust pust…”….

Jag vet preciiiis hur det känns! Man mår SKITDÅLIGT, men mitt i det Dåliga, känns det härligt att få vara Riktigt Sjuk, och att ALLA tycker riktigt SYND om en! Man får liksom vara ”värst”!

Speciellt om man har storasyskon, som hela tiden säger:

-”Äh! Han bara hittar på!”

Aj, mitt huvud värker! Magen bubblar!

Varför på en fredag? Varför inte på en måndag?

(bilden är en identisk teckning på MIG, som jag ser ut när jag ligger över skrivbordet på mitt jobb…..)       

Gossip Girl menade att hon hade den Sötaste Hunden! Nope! Tyvärr. Den var jättesöt men här kommer Den Sötaste:

FLISA (en cockerpoo)

…och här är en av hennes valpar (och jag lyckas inte vrida på bilden, tyvärr…).

Jag ”vann” va?!?

😉