Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Jag blir tokig på…

 dataspel.jpg

Jag blir toooookig på datorer som laggar, account som man inte kommer ihåg lösenord eller ”account-name” på, på spel som inte fungerar och på söner som ”bryter ihop högljutt” pga allt detta!

Ibland får jag nästan ont i magen när dom sätter sej vid sina datorer och startar spelen….

 be.jpg

Jag faller ner på knä och ber:

 ”Snälla Gode Gud – låt spelet fungera, låt datorn inte lagga, gör så att dom kommer ihåg lösenord och account-name, gör så att spelet är lagom lätt/svårt….och gör så att vi lever lyckliga ever after….AMEN!”

Hon gör mej glad!

cockerpoo.jpg

När man tittar på henne, så låter det ”dunk, dunk, dunk, dunk”, då svansen slår mot golvet, eller stolen eller vad det är hon ligger på…Alltid! Man blir glad av dunkandet för det är som om hon ler med hela kroppen när man tittar på henne….

Hon ligger som en ”uthälld pannkaka” över hela fåtöljen, på rygg, och sover djupt…på gränsen till zzznarkande…Det spelar ingen roll vad som händer runt om…Killar som leker krig, eller hoppar runt i soffan, hög musik på stereon med en matte som dansar runt och sjunger högt….Hon ligger kvar som en ”uthälld pannkaka” på rygg, och ibland går svansen: ”dunk, dunk, dunk, dunk” – sådär lite förnöjsamt…

Ibland lägger hon sej mitt på köksgolvet, mitt i all röra och mitt i kaoset, och så sluter hon ögonen och somnar in. Hittills har aldrig någon trampat på henne, och det är ren och skär tur. Själv skulle jag ALDRIG våga lägga mej mitt i köket, på rygg, och sova….

Men hon vågar. Hon litar på oss.

”Dunk, dunk, dunk, dunk, dunk”…….

Det värker till i hjärtat….

victor casper hugo lucas.JPG 

Ibland värker det till i hjärtat av kärlek till sönerna!

Som när jag kom hem från jobbet, och undrade var alla var…Det var alldeles Tomt hemma…FAST tonåringarna skulle vara hemma…(10-åringen hade meddelat att han följer med en kompis hem efter skolan)…

Jag funderade: ”Drömde jag bara att jag pratade med 14-åringen innan jag åkte hem, och att han sa att dom var hemma?….Näe, det gjorde jag inte! För han bad mej köpa Pucko, vilket jag gjorde, eftersom han fyller år idag…. Hm…?”

Jag funderade vidare: ”Kanske har dom gått till affären…ibland gör 15-åringen det…och TÄNK OM han tog med sej sin bror idag, och bjöd på något, eftersom brodern fyller år idag…..Näe, kan det vara så fantastiskt, eller är det jag som är lite Över-romantisk i mina fantasier?….Hm?”.

Eller: ”Har det HÄNT något?! Ringde dom från lillebrors kompis familj och sa att han skadat sej och då var dom tvugna att åka dit?…. Näe, så kan det ju inte vara….Då skulle dom ju har ringt MIN mobil förstås! Och varför skulle bröderna åka dit i så fall…Näe!….Hm?…”

Åsså: ”Har killarnas pappa hämtat dom för att ge 14-åringen dagens presenter?…Näe, varför skulle dom gå UT och göra det?….Hm?…”

DÅ hör jag: ”Klamp, klamp, klamp, klamp!” i trappan och ”TJONG!” i dörren när den slås upp!

-”Vi gick till affären! Jag bjöd honom på en dricka, för han (nickar åt brorsan) fyller ju år!” säger 15-åringen med illa dold stolthet.

-”Men hallå, vad snällt! Har du inte världens snällaste storebror så säg?!?” säger jag till födelsedagskillen.

-”Jo…Vi BRUKAR bjuda varandra ibland…”, svarar han…och ser jättelycklig ut, och håller upp sin Dr Pepper.

Sen börjar dom prata spel och mitt hjärta SVÄLLER av KÄRLEK!!!

När bröderna är SNÄLLA mot varandra och är KOMPISAR, blir jag så himla glad och lycklig!

Det är PRECIS som mamma/pappa svarade när jag var liten och frågade dom vad dom önskade sej i present:

”SNÄLLA BARN”, sa dom alltid. Och vi ba: ”Mäh!” och ville att dom skulle önska sej ”något RIKTIGT”! Men nu vet jag hur det är!

Den bästa GÅVAN mina söner kan ge mej är ATT VARA SNÄLLA MOT VARANDRA!

Grattis min älskling!

 grattisnallar.jpg

I morgon fyller min tredje son 14 år. Han är lång och skranglig och väldigt ”tonårig”: Han småfräser åt i princip allt jag säger (men jag ser ändå glimten i ögat hela tiden)…och han använder Dom Värsta Ord som finns nästan jämt! Jag förfasar mej och härmar, eller fyar, eller ”låtsas som det regnar” (och fäller upp ett paraply och leker Mary Poppins… :))….men han fortsätter, så jag tänker, som min mamma ofta sa när jag var liten: -”Det går över tills han gifter sej!”

Han tycker att jag är otrooooligt töntig och tycker att jag är ”från förritiden”, typ! Och att jag ”fattar noll”.

Fast När Det Gäller, både litar han på mej och älskar mej – det vet jag!

Själv är han ”värsta cool”. Men han står och petar på hårstrån framför spegeln hit och dit på morgonen, innan han ska till skolan, så jag fattar inte att han inte får kramp i armarna! Hela tiden lägger sej tydligen hårstråna fel….och han sparkar till på spegeln och fräser: -”Fi….a!!!” och jag blir tvungen att säga ”NÄE! SÅ får du INTE säga!!!”….

Tyvärr kopierar 10-åringen det mesta som 15-åringen gjort och gör, och det mesta som den blivande 14-åringar gjort och gör…så egentligen har jag TRE tonåringar hemma….Pust!

I morgon fyller han alltså 14 år. Den där lilla killen som föddes som nummer tre av fyra killar, på Danderyds sjukhus 1996. Han, vars navelsträng var 2 meter lång och hade en dubbelknut på mitten (barnmorskan sa att hon aldrig tidigare sett en så lång navelsträng! Alltid något att skryta med!). Han med dom Stora Blå ögonen. Han som alltid alltid alltid log och skrattade, och var så förnöjsam. Han som var så tålmodig med sin arga storebror, så kompromissvillig och så snäll. Han som alltid alltid alltid var positiv till allt, och nöjd med det mesta.

Jag undrar om Han kommer tillbaka? Jag undrar om Han gömmer sej bakom Tonåringen? Eller I Tonåringen?

GRATTIS min älskling! 

 Jag älskar dej, trots allt, precis som du är!

 

En jobbig bilresa hem…

 spy.png

Redan när vi åkte dit mådde jag illa och hade huvudvärk men jag tänkte att det var ”den gamla vanliga” huvudvärken/migränen, och hoppades det skulle gå över. Om jag skulle låta värken styra mitt liv skulle jag inte kunna göra nåt…

Vi hade trevligt där – fikade, snackade och spelade spel,men mitt huvud värkte bara mer och mer så jag la mej i soffan och blundade en stund. Det hjälpte inte, så då sa jag att vi nog måste åka hem… Illamåendet, som jag känt lite grann blev värre och värre….Jag började också kallsvettas; Svetten bara rann och jag frös så jag skakade….

Jag laddade med spypåse i knät och började köra….Efter några kilometer fick jag köra av på en avfart och stanna….och kliva ur och kräkas! Tre stora lass! Sen lättade det något och jag satte mej vid ratten igen….Svettandes, skakandes och illamåendes körde jag ett litet tag till, frustrerad över att det inte går att stanna på motorvägen. Nästa illamåendevåg kom och jag kände att jag måste spy igen,  så jag körde av igen, klev ur och spydde. Pust!

Hjärnan gick i 180: ”Hur ska jag klara det här? Hur ska jag få hem mej själv och barnen??”

Jag satte mej i bilen igen, och skakandes och svettandes körde jag ut på motorvägen igen… Näe, det gick inte! Jag kunde inte koncentrera mej på trafiken och vägen. Jag fick köra av igen, och kliva ut och kräkas. Nu var jag helt slut och satt bara och skakade av frossa och utmattning.

-”Ring pappa (sönernas pappa) och fråga om han kan komma  och hämta oss!” sa jag till äldsta sonen som gjorde det.

Nu satt jag dubbelvikt, skakandes av att kallsvettas,  och huvudet sprängde och illamåendet gick i vågor.

Killarna var helt tysta och väntade tålmodigt.

Killarnas pappa kom efter ett tag och hämtade oss alla och körde hem oss. Bilen blev kvar där…och säkert har den 148 parkeringsböter vid det här laget…

Jag mår fortfarande illa och har fortfarande huvudvärk….men har inte kräkts mer sedan dess…

….och jag är sååååååååå trött på att vara sjuk och må dåligt………..

 

 

Det är lite synd om mej…

 sjuk 3.jpg

Det är lite synd om mej, för nu har jag varit rejält förkyld i en vecka och behövt vara hemma!

 Nästa lön kommer jag att ”hoppa över” tror jag…Flyta till Korpilombolo en månad och ”låtsas som om det regnar”, för att slippa eländet….Lönen alltså…för den kommer INTE att täcka mina räkningar…

Dessutom fyller en stycken son 14 år om någon vecka…. Och det ska vi ju fira, förstås!

Igår kväll värkte det i tänderna på höger sida, och jag tänkte: ”FAAN också! Tandvärk också! Jag har INTE råd med tandläkare nu!” Dessutom har jag tandläkarskräck, och avstår helst helt.

Men i morse insåg jag att jag har bihåleinflammation, för det värker otroooligt mycket i kinden och då brukar det kännas som tandvärk också…Så jag måste uppsöka en läkare.

Hostan håller i sej, och nu gör det ONT att hosta! Inte i lungorna, utan i magen och halsen – den är ju helt sönderhostad ju!

Sen har jag ont lite överallt i leder här och där…. och känner mej såååååå matt och har ingen kraft alls…Känner mej som en grå….hösäck…ungefär…

Men hundarna måste ut i alla väder och i alla mina ”tillstånd”. Det finns ingen jag kan luta mej mot och säga: ”Jag orkar inte! Du måste ta ut hundarna idag!”

Ibland har jag en otrooolig längtan efter att få vara liten och bli omhändertagen….men det kanske kommer i Nästa Liv…. för jag har otrooooligt svårt att be om det, och ingen att be heller, för den delen…

Host host host….

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAATJO!!!

MagKNIIIIP!!!

 magont.gif

AJ! AJ! AJ!

Jag veeeeet ju att jag inte kan trycka i mej en massa tabletter med gummi arabicum i! Jag VEEEET ju att jag får så vaaaansinnig magKNIP då!

AJ! AJ! AJ!

Men dom vaaaaar ju så gooooda! Lakrits med något syrligt…så när ena tablettasken var slut, tryckte jag i mej den andra  också…och VISSTE i bakhuvudet vad det skulle leda till…men tänkte nog att ”det är nog inte så längre…jag får nog inte ont i magen nuförtiden…hoppas jag!”…

AJ! AJ! AJ!

En fundering: Jag kanske kan STÄMMA Läkerol  på 100 miljoner dollar för att jag fått sådan FRUKTANSVÄRD magknip av DERAS tabletter!…om jag bodde i USA kanske jag skulle kunna det iallafall…

AJ! AJ! AJ!

Nu får jag väl sitta på toa resten av kvällen, med MAGKNIP!

Hur dum får man bli?

 

Vanliga modeller!

 

 mullig modell.jpg

http://www.aftonbladet.se/wendela/article6711138.ab

 

Näe! Jag håller INTE med Wollin-tjejen!

FRAM för VANLIGA modeller i ALLA storlekar! Vi vanliga kan vara/är PRECIS LIKA VACKRA som ”pinnarna” som är modeller! Ibland är det faktiskt otäckt vad smala de är, modellerna.

Och det är JÄTTEVIKTIGT för dom små tjejerna, ungdomarna, barnen, flickorna att det är NORMALVIKTIGA kvinnor/tjejer som är Förebilder och modeller! Då skulle kanske även lilla Anna, Sara, Petronella, Johanna och Märta 13 år kunna vara stolta över sina kroppar, som är som dom är!

För jämlikhetens skull och självkänslans skull: Fram för VANLIGA MODELLER!!!!

Han var här igår!

 facebook.gif

 Det är fascinerande det här med Facebook – att man plötsligt har ett  helt gäng med ”vänner” man inte träffat, eller sett, på 20-35 år!

Gamla kärlekar, kompisar från förr, skolkamrater osv osv…Spännande!

En del minns jag inte alls: ”Vänförfrågan från Anna Björk”….och hjärnan jobbar så att den nästan kokar: ”Anna Björk? Anna Björk? ANNA? BJÖRK? Hm? Sala? Östersund? Sigtuna? Stockholm? USA?” osv….ibland kommer jag på det till slut och ibland måste jag fråga…

När jag var ca 16-18 år ingick jag i ett gäng som träffades och festade och hade kul ihop! Vilka som ingick i det har jag inte riktigt lurat ut än, men minns glimtar här och glimtar där…och tog fram lite bilder och fick ihop ”pusslet” liiiite mer….

I några veckor nu har jag chattat med C nästan varje kväll! Vi har tagit fram gamla minnen, samt uppdaterat varandra om nuläget i varandras liv. Så skulle vi då träffas. Igår. Liiiite nervöst var det.

Så kom han då. Samma gamla C.

Han var en trygg, varm, go, snäll kompis då, och han var en trygg, varm, go, snäll, kompis nu….

Livet har tagit mej runt i hela halva Sverige och jag har bytt kompisar och bytt bostad lika ofta som andra byter skjortor…NÄSTAN! Jag har gått utbildningar, bytt jobb och hela tiden haft ett driv ”vidare”…. Jag har gift mej, fått barn, skilt mej, varit ensamstående, gift mej, fått barn och skilt mej igen…

Han har jobbat med samma jobb, och bott i samma stad hela tiden. Visserligen gift sig och fått barn, och skilt sig, men ändå…

Vi hade en jättetrevlig kväll! Avslappnad, mysig, lättpratat…”som förr”…

…och nu tog mina ord slut….rann ut i sanden…liksom….

 

Jag är lik Jesus!

Av våra 150 historiska personer så påminner du mest om Jesus!

jesus.jpg

Jesus

Jesus (f. senast år 4 före vår tideräknings början, d. trol. år 33) var en djupt troende judisk predikant som även hade grundläggande kunskaper i snickeri. Yrkade på god skattemoral.

» Läs mer om Jesus

 

 

Jag tog en test, som Vargen föreslog….och….

 

JAG ÄR MEST LIK JESUS!!!

Ära vare Gud i Höjden! Och Amen!

Känner mej lite…”ängla-aktig”….väldigt Duktig, Fin, Underbar, Fantastisk….och tror att jag ska gå och göra lite Underverk!

Jihaaaaaaa!

 

PS. Och jag äääälskar får och lamm….så det stämmer nog! DS