Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Är det inte konstigt att man ett helt liv kan tycka att snoozning verkar helt konstigt och meningslöst, och inte alls förstå sej på detta fenomen….

….till att bli Världens Bästa Snoozare!

Och njuta av det!

Visst är det konstigt!?

Hur det gick till??

Har ingen aaaaning….Det bara blev så.

Förr vaknade jag av ”klicket innan väckarklockan ringde”, och studsade upp som en balett-dansös, dansande runt med värsta bästa morgonhumöret….

…och OM inte resten av världen låg och sov då, tyckte jag det var bästa tiden för att dammsuga, städa, tvätta och göra Rejäla Saker!

Men nu….”snoozing is da thing!”

Och ofta sover jag mej igenom den vackra melodin som mobilen spelar…

…om och om igen….

Börjar jag bli gammal, eller är det ett ”försenat tonårsuppror”?!?

Igår jobbade jag sent, så då  hann jag inte skriva mina ”10 sidor/dag”….men eftersom jag hade en ursäkt tänkte jag att jag skulle slippa ”straffet” (10 sit ups)….

…och det gjorde jag rätt i, för idag har jag presterat 20 sidor!

Det som är lite jobbigt – faktiskt mer jobbigt än jag trodde innan –  är att skriva om ”pedofil-grejerna” i boken….

Den handlar delvis om en pedofil…

….och då måste jag ibland skriva om övergrepp…

…men när jag idag skrev om ett övergrepp…

….höll jag nästan på att kräkas.

Tjejen i boken kräktes så att det nästan inte blev något kvar av henne, trots att hon själv inte var ”offret”…

…..utan hon bevittnade ”bara” ett övergrepp….

Usch!

Mina böcker skriver liksom sej själva, och jag hänger bara med…

…och personerna i boken får Eget Liv.

Jag vet inte riktigt vad som ska hända, men eftersom pappan i boken är pedofil, så antar jag att jag måste igenom mer ”äckliga upplevelser”…..

Men vad ska jag göra av alla stackars barn som blir påsatta, i boken? Dom bara finns där, och får ingen hjälp – iallafall inte av mej…författaren…

Jag kanske blir alldeles knäpp av att skriva den här boken?!

Helt puckad, liksom….

Bäst jag skyndar mej att skriva den färdigt, så att den inte hinner påverka mej så mycket….

Nästa bok ska nog bara handla om Fantastisk Kärlek!

För att jämna ut det, liksom….

…men när jag tittar på listan över ”idéer” så står det:

– Otrohet

– Fosterhemspojke med alkoholiserad mamma

– Vuxen man som minns sin mammas övergrepp….

Typ.

Ja, jag är nog lite pervers….

Tur att jag är så rolig till vardags då!

Och kan skratta åt kiss och bajs!

Han är förtvivlad. Han berättar att hans fru lämnat honom. Efter 10 år tillsammans fick hon nog.

Han gråter. Säger att han älskar henne, och har alltid gjort. Frågar mej hur han ska få henne tillbaka. Säger att han ångrar sej….

Han pratar om sina älskade söner, och att han inte vill att dom ska behöva växa upp i två hem…

Och han ångrar sej.

Mycket.

Han berättar att hon inte kände sej älskad, att hon ville att han skulle uttrycka sin kärlek, visa sin kärlek, säga att han älskade henne….

…men han kunde inte… visste inte hur…. Och trodde att hon förstod ”ändå” – trots att han inte visade, eller sa något….

-”Jag jobbade ju som en idiot för att dra hem pengar, för att vi skulle kunna bo i det där fina huset, i det där fina området…och bygga den där poolen…”, snyftar han….

-”…att jag inte fattade! FAST hon SA det! Jag vet ju att hon sa det!

Hon sa:

-”Jag-skiter-i-det-stora-fiiina-huset-och-i-poolen-och-i-din-jävla-lön-bara-du-håller-om-mej-ibland-säger-att-du-älskar-mej-ger-mej-en-smekning-då-och-då-visar-uppskattning-älskar-mej-så-att-jag-märker-det!!!”

Hon sa det, skrek det, skrev det i ett brev till honom….

-”Varför tog jag  det inte på allvar? Varför fattade jag det inte? Vad är det för fel på mej?….Nu är det för sent! Hon orkade inte mer…sa att hon kände sej oälskad….. som en möbel….

Hon sa `Jag känner mej som en sliten fåtölj`eller som en `gammal vän´, men inte som din fru, din älskarinna och bästa vän….och nu är mina känslor för dej borta…Jag orkar inte ge längre…orkar inte be längre….”.

Hon hade gråtit när hon packat väskorna.

Och hon gjorde det klassiska: Åkte hem till sin mamma. Barnen ville, och fick, följa med.

-”Ska ni skiljas?” frågade den yngsta innan dom åkte.

-”Jag vet inte än….”, svarade han…

-”Men ge henne en blomma då! Och ett sånt där kort med ett hjärta på!” sa han – den yngsta…

”…för du älskar väl mamma?” la han sen till.

-”Ja…” sa han, och tårarna steg i ögonen….

Sen sa Den Yngsta det där Kloka:

-”Menvad är det för vits med att älska någon om man inte säger det till den….. så att den blir glad för det?”

Så enkelt och självklart.

……………………………………………………………………………..

Vad är vitsen med kärlek om den stannar kvar inuti en själv?

Jag klickar runt lite på facebook och sen lite här, och läser, som vanligt dagens blogginlägg från:

http://pappanhasse.wordpress.com/

…om att pimpa en barnsaga, och sen skrattar jag rätt ut!

Fylld av bubbel i hela kroppen, vill jag dela med mej av det roliga till mina arbetskompisar, så jag läser först ”opimpad saga” och därefter ”pimpad”…. och  så skrattar jag rätt ut igen!

Jag tror att alla ska brista ut i vrålande skratt….

…men…

Nope.

Det blir bara tyst.

Och så säger dom:

-”Vad har du för humor egentligen?! Bajs- och kisshumor??”

Och:  Ja.

Jag har ”värsta bajs-och kisshumorn”.

Kanske jag har barnslig humor, kanske inte, men jag tycker att den pimpade barnsagan var underbar!

Och jag tycker att mina arbetskompisar är Stentråkiga och Dödstrista just nu. Värsta Tråååkiga Vuxna.

Gå och lägg er och dra något gammalt över er.

Uäck!

Jag tycker samma sak om Alexander Bard nu, som jag tyckte för 1 år sedan, 5 år sedan och alltid har tyckt:

Han tycks vara Ond! Elakheten själv. Lite åt det nazistiska, OCH narcissistiska hållet.

Han ser KALL ut med sina iskalla ögon. Han ser ut som en sådan som utnyttjar människor och som en sån som inte kan känna empati, om det inte handlar om honom själv!

Jag har tittat på Idol förut, men nu vet jag inte om jag orkar se på det längre, för jag klarar verkligen inte av Alexander Bard. Han är inte ”ärlig”, som han själv tror – han är Elak och Iskall och Ond.

Dom flesta människor som ställer sej framför Idol-juryn tror på fullaste allvar att dom skulle kunna bli en Idol – även dom som sjunger så illa som ”hej-kom-och-hjälp-mej”….

…. så varför ska man då vara så ELAK mot dom, kränka och knäcka dom, och säga att ”du är ful och saknar all form av karisma” etc?

Dom ställer sej framför juryn, kallsvettiga, darrande och med klappande hjärtan…

….och innan dom börjat sjunga har dom fortfarande Hoppet kvar.

Efteråt är dom fullkomligt knäckta. Dom har fått höra att dom är ”fula, charmlösa, saknar utstrålning, är tondöva” etc…

Många befinner sej mitt i tonåren – under den period i livet där man är som mest osäker…

….och givetvis hade dom Hoppet innan, om att ha Rösten, och Charmen, som slår alla med häpnad.

Givetvis förstår jag att juryn måste säga ”nej nej nej” och sen ”nej” igen, och att dom måste säga att ”du sjunger inte tillräckligt bra”, men måste man också attackera utseendet och hela personligheten, och allt dom är?!?

Ärlighet handlar inte om att kränka och vara Elak.

 Det Alexander Bard tycker och tänker är inte Sanningen – det är hans åsikt! Han bör  inte sitta i en jury – han ska väl troligen sitta i en litet rum  någonstans och skapa musik, möjligen, men INTE visas i TV på bästa sändningstid mobbande och kränkande unga förväntansfulla tjejer och killar.

Det är möjligt att man i livet som artist får höra ”mycket värre” saker (som Alexander mfl försvarar sej med), men grejen är ju att dom här tjejerna och killarna som ställer sej framför Idol-juryn är Helt Vanliga Tonåringar…

Dom ÄR inte artister, och kommer aldrig att bli! Och därför behöver man inte heller kränka dom, som om dom vore artister.

I dom andra tre i juryn finns värmen i ögonen och trots att dom säger ”nej” så gör dom inte illa,  på djupet.

 Men det gör Alexander Bard.

Så du undrar vad jag tycker om Alexander Bard?

Illa.

För ca 6 månader sedan fick jag överta lilla Beppe – en liten yorkshireterrier – och han bodde hos oss i några månader.

Jag kände nog att det var ”lite mycket” med TRE hundar och TRE söner och TVÅ undulater och heltidsjobb och hushållé (som hon på Bråkmakargatan sa….)…

….så när Stenis´ mamma´s granne ville ha honom, sa jag :

”VASCHEGOO!!”.

Typ.

Idag ringde Nya Matten och sa att dom troligen inte kunde behålla honom, eftersom han ”revir-skvätter överallt”.

Jag minns inte att han gjorde så hos oss, men jag minns att hans snopp var riktad så att han kissar sej själv på magen! Vilket ju är heltokigt, och gör att han luktar illa på magen, och är ”lite äcklig”.

Jag frågade Nya Matten om dom inte kastrerat honom än, vilket dom sagt att dom skulle göra. Näe, det hade dom inte.

Kanske revir-skvättandet skulle gå över då?

Men Nya Matten har nog också fullt upp i SITT liv, med nu FYRA hundar (eftersom dom precis skaffat ytterligare en hund – en valp), TVÅ barn, hus och kanske jobb (jag vet inte)….

…så hon frågade om jag ville ha tillbaka Beppe….

Typ… ja…

…eller något…

Jag tyckte verkligen om Beppe….

……men vad gör man åt en hund som kissar sej själv på magen?

Och vad gör man åt ett evigt ”revir-kissande”?

Och vad kostar en kastration på en yttepytteliten hund?

Någon?

Vaknar, tittar på klockan och konstaterar att den är ”för lite”…

…..får en slaffsig slick av Flisa…

….somnar om.

Vaknar, tittar på klockan och konstaterar att ”det duger som gå-upp-tid”…

….får en väluppfostrad, men illaluktande, slick av Milton..

…..och går upp.

Äter frukost, zappar på TV:n….

Söndagsmorgon-TV med snack om ”seven-eleven”…….Nej! ”Nine-eleven” var det visst…

…..vilket förvirrar ”oss svenskar” (iallafall den här svensken…) eftersom jag skulle ha sagt ”eleven-nine”….

….och min hjärna slår en kullerbytta varje gång  jag hör ”nine-eleven”….

…. och den vill flytta katastrofen till den 9:e november, så att jag varje gång får säga till hjärnan: ”Nej! Det hände den 11/9!!”

OCH rynka ögonbrynen (även om min hjärna inte SER det…men den känner det!) !

Efter the med smörgåsar, och till efterrätt kaffe med mjölk, är det dags för morgonpromenad med hundarna.

Mina hundar är otroooooooooooligt tåliga och kan vänta till kl 13.00 om jag vill slappa så länge, men jag tycker synd om dom, och VET att dom vill ut….

…. så jag slänger på mej gårdagens utstyrsel och tar ett litet varv i skogsdungen bakom huset.

Såja.

Nu är det dags!

Nu ska jag jobba!

”Let´s go, let´s go, let´s go, let´s go ner på stan!” sjunger jag.

Not!

Men jag ska ner ”emot stan”, eller ”Centrum” säger man nog när ens boende är ”relativt nära” Stockholm….

”STAN” är Stockholm när man bor så här.

Om man tex bor i Sala, eller i Falun, är ”stan” Centrum.

”Bara så du vet, jävla Stockholmare!”

He he he!

I´m one too, no-a-days, so I throw rocks in a glashouse right now.

Dagens fråga:

1. ÄR man ”Stockholmare” när man bott i, eller nära, Stockholm hela sitt vuxna liv?

2. Eller måste man vara FÖDD i Stockholm för att kalla sej Stockholmare?

3. Eller måste man gått i skolan i Stockholm för att kalla sej Stockholmare?

4. Vilka är egentligen Stockholmare?

5.  Behöver man bara bo där/här? Och VAR går gränsen? Stockholms kommun? Stockholms innerstad?

6. NÄR blir man Stockholmare?

7. Eller bestämmer man det själv?

Djupa frågor att fundera på en Vanlig Söndag anno 2011….

……………………………………………………………………………..

Men nu sticker jag till jobbet och ”jobbar” med mitt ”sido- knäck” – författarskapet!

Me love knäck!

Nu jävlar har jag spottat i händerna (så jag halkat på tangenterna!)….

…..och kavlat upp ärmarna.

Nu ska här Skapas!

Tio sidor idag, men hur många i morgon?

Vi får se…men jag MÅSTE skriva VARJE DAG!

Annars ska jag …..

…..spotta mej i ansiktet!

 Spott är det värsta jag vet!

Men hur faan spottar man sej själv i ansiktet?

Hm…..

Om jag inte skriver på just Den Här boken, som jag startade idag….

…. varje dag tills den är färdig....

….ska jag….

…straffa mej själv….

…genom att…..

Eeeeeh……

Har du något förslag?

I mitt hjärnkontor står det still.

Jag har väl ställt in det på ”Skapande” eller ”Skriva bok” och då kan dom inte fundera ut några straff där uppe.

Det är för jävligt vad hjärnkontoret funkar dåligt ”nuförtiden”, men men…

Det är väl åldern…eller nåt!

Så….då måste jag vända mej till DEJ!

Ja, just DU, som läser det här nu:

Vilket straff får jag den dagen jag INTE skriver på den nya boken?

Vinnaren av Bra Straff, får en nytryckt bok….

….. direkt från tryckeriet ….

– SIGNERAD AV FÖRFATTAREN –

…..när den är färdig!

Wohooooo!

Jag behöver en ”liten fru”…..

En sån som städar och fixar och lagar mat och sköter hela hushållet….

…och som då och då går ut med hundarna, när jag är mitt inne i mitt Viktiga Skapande…

…..för däremellan älskar jag mina härliga promenader i skogen med hundarna, så då behöver jag dom!

Dessutom tänker jag så bra i skogen! Hjärnan känns så FRI….

…. och under mina promenader i skogen kommer Kloka Idéer och Tankar om Världsproblemens Lösning, nya Bok-idéer, lösningar till ”mina” Problemfamiljer, kärleksproblemslösningar….

….. och hur jag ska hantera mina söners tonårstrassel (eller vad det är) ibland….

…så skogspromenaderna behöver jag!

 Dom behöver inte min ”lilla fru” ta….

Hon behöver dom inte heller, för hon behöver inte Lösa Världsproblemen.

Hon ska bara Sköta Allt medan jag Skapar…..

Sen behöver jag Någon som Älskar mej också.

 En man.

 Som vill ha mej och älskar mej väldigt mycket….

…. men som ändå har ett Eget Liv på sidan om….

…. men som älskar och längtar efter mej nästan hela tiden, och uttrycker det också, så att jag känner kärleken från Honom även när vi inte är nära…

  Och som vill ha sex med mej när jag behöver det…eller han.

 En man som förstår hur viktigt det är för mej att skriva.

 Som förstår mitt Skapande och är stolt över mej…

…..och tycker allt jag gör är Fantastiskt (!)….

…….oj, nu tog jag visst i….

 Det sista kan jag ta tillbaka, vid behov…Mina behov!

Nåja. Önska kan man ju alltid!

 Och drömma.

Jag behöver ju bli försörjd också….

…men så fort jag bara fått mina första böcker utgivna så är ju det fixat!

Så låt mej få skriva färdigt någon gång då!

Nej, inte ”färdigt” – utan mer:

 Låt mej få börja ge ut böcker nu´rå för i helvete!

Jag behöver kanske….typ….

…en månad! Ifred!

Sen är det igång!

Typ.

What´s the problem, liksom?!

……………………………………………………………………………

Lediga platser:

Ansökan gällande ”liten fru/hushållerska/alltiallo med glatt humör” (obetald) skrives till nedanstående kommentatorsfält. Personligheten är viktigast. Och att du tycker om gängliga tonårskillar, hundar samt städar med glatt humör, och har humor. 

 Ansökan ska vara märkt: ”Glatt humör”.

Obs! Lön lämnas ej ut förrän böckerna jag skriver lämnat utdelning, dvs INGEN lön i början, men väldigt mycket lön senare (kanske…).

Ansökan gällande ”kärleksfull man” med CD (nej! vad heter det….?! Äh! Meritlista och referenser) skickas till nedanstående kommentatorfält.

Personlighet och kemi är viktigast, och intervjuver kommer att hållas under hösten.

 Ansökan ska vara märkt: ”Kärleksfull och varm”.

Anställningen gäller på Livstid och lönen ges i natura.

NÄR ska jag skriva alla mina böcker?!?

NÄR?!?

För LIVET kommer ju hela tiden emellan!

Allt det Vanliga. Det ordinära. Och det Ovanliga.

 Jobbet, barnen, hundarna….allt!

Det som jag gillar och det som jag MÅSTE göra…..

Och så måste jag vila lite ibland också….

Men NÄR ska jag göra det?

När dygnet får 30 timmar, eller NÄR???

Jag har…..*räknar på fingrarna*…..ca 7 böcker färdiga i huvudet, som måste skrivas!

Måste. Skrivas.

Dom ligger där och ”pyr” och ”väntar”….

…lite otåligt och irriterat….

Vill UT!

Mina böcker vill ut!

Varför kan man inte bara koppla en skrivare till skallen, och så: …..”………rrrrrrrrrrrrrr…..” så är dom utskrivna och färdiga!

Voilá!

Mänskligheten saknar mina böcker.

(…..som svar på ovanstående fråga: Mina böcker!)

Längtar efter dom!

 Jag känner det i hela mej,

Men NÄR ska jag hinna?

-”Imorgon..”, viskar någon i mitt öra.

Okey, jag kör i morgon!