Jag har varit på ett seminarium idag som handlade om Sexuella övergrepp på barn – både här i Sverige och i andra länder.

Jag funderar på om det över huvud taget handlar om sex – för någon!?

 Handlar det inte egentligen om ren och skär ondska?

Att utsätta små barn för grova övergrepp kan ju inte vara något annat än Ren och Skär O N D S K A !?

 Det yngsta offret hade inte navelsträngen fallit av på, berättade polisen som berättade om bilderna de gick igenom för att försöka hitta förövarna.

 VILKA är då dessa pedofiler?

 Jo, dom kommer från ALLA samhällsklasser, är i ALLA åldrar och väldigt många är gifta och har egna familjer!

Gissa hur många som erkänner att dom har dessa ”Behov” (av ondska) –  DET FULASTE OCH ÄCLIGASTE BROTTET NÅGON KAN UTFÖRA?

INGEN erkänner.  I N G E N ! ! !

Det enda sättet att få en  pedofil att erkänna att han utsatt ett (eller tusentals!) barn är att ha BEVIS i form av bilder där han utför brottet, eller kliva in mitt i akten (!).

Men på många bilder ser man inte männens ansikten….och bilderna sprids över hela världen!

Vi fick se bilder på barn i 3-årsåldern, bundna vid en säng (som ett kors) till händer och fötter, barn som stängdes in i burar, barn som bands fast i olika saker…..

…… och väldigt, väldigt små barn som penetrerades av vuxna män.

Det är inget annat är Ren och Skär Ondska!

Eller är verkligen Driften så Otroligt stark att man, som man, inte kan stoppa den? Är denna drift så stark att män är beredda att förstöra barns kroppar och sinnen, för livet?! Hur kan man som pappa till små barn, utsätta andra små barn (eller sina egna) för övergrepp som förstör deras liv?

Är dom helt enkelt helt dumma i huvudet? Är dom psykopater hela bunten? Varför finns dom? Har dom själva blivit utsatta?

Vilka är dom??

Via internet sprids dessa bilder i miljontals!

Vi fick se chatt-sidor där män lurar i små flickor att dom också är små flickor, och manipulativt får dessa små flickor att tro att dom är ”snälla” och därefter får dessa små flickor att visa upp sej på nätet – nakna.

För några år sedan träffade jag en 12-årig flicka som vid ett flertal tillfällen stämt möte med olika män i Stockholmstrakten, fått betalt och blivit utsatt för sexuella övergrepp, om och om igen – troligen för att hon redan utsatts av någon vuxen.

 Små flickor som blivit utsatta börjar hata sej själva, och genom detta självhat fortsätter dom utsätta ”sej själva” för övergrepp om och om igen…

Och barn berättar inte.

-”Det kan vara din granne!” sa polisen. ”För Någons granne är dom ju! Och någons man, bror eller kompis.”

OM ett barn berättar om övergreppen, så är sannolikheten att mannen döms otroligt låg, eftersom det enligt lag måste finnas Bevis. Och eftersom det för det mesta inte finns vittnen (om man inte räknar med alla dessa pedofiler som tittar på bilderna på internet), så leder en anmälan inte till åtal. I många fall blir inte ens förövaren förhörd!

Så varför ska då barnen berätta?

 ”Vi” kan ju inte skydda dom! ”Vi” kan ju inte stoppa eländet! För lagarna räcker inte till! Lagarna är inte skapta för utsatta barn.

 Man tror ibland inte ens på barnen, eftersom dom bara är…barn! Och eftersom dom ”har så stor fantasi”. I många ”förhör/intervjuver” med barn som varit utsatta, får barnet inte ens veta varför det förhörs, eftersom man tror att barn kan ”vilseledas” om man ställer raka frågor….

….så man tror att barnet, som varit utsatt, ska berätta för en främling (polistant eller farbror), som dom inte känner alls, om sexuella övergrepp, som dom inte vågat berätta för Någon tidigare! Dessutom i ett hus där dom aldrig varit, med en kamera riktad mot sej.

Att dom sedan kanske berättar ”ALLT” i samtal på BUP, ”gills inte”. Dom måste berätta för ”främlingen” i rummet med kameran. Utan att ”såna” frågor ställs.

Dom flesta pedofilerna blir INTE dömda!

 I.N.T.E  D.Ö.M.D.A

Dom kan alltså fortsätta härja rätt fritt ute i samhället! Fortsätta leta barn att förstöra liven för!

Jag vet flera pedofiler, som förnekat sina brott, och menar att barnen LJUGER och HITTAR PÅ, som går lösa…därute…bland dina barn…

Och dom ser Helt Vanliga ut. En del är t o m snygga. En del har mycket bra utbildning. En del har familj. Många är charmiga och trevliga.

Tyvärr har dom inte en Björnligan-mask över ögonen…..

……som jag trodde att tjuvar hade, när jag var liten…

Dom ser verkligen inte onda ut…..

……men dom är ju ändå ”bovar”……

 Dom Stjäl ju våra barns oskuld – och barndom!

Igår såg jag en dokumentär om Dom Fantastiska Kvinnorna i Liberia, som tröttnade på krig, elände och fattigdom….

…… och på att alltid vara rädda…..

…… och som tröttnade på att barnen tvingades växa upp i skräck och rädsla och svält.

En fantastisk socialarbetare, ställde sej en dag upp i kyrkan och sa:

 ”Nu räcker det! Nu går vi ihop, alla kvinnor – kristna som muslimska – och protesterar!”

Fler och fler kvinnor hakade på och till slut var dom ca 2000 kvinnor som, klädde sej i vitt (för freden) och satte sej vid”Fisktorget” med plakat, och väntade på att bli hörda. Dom sjöng och pratade och protesterade mot kriget – i 2 år!

Och genom sin envishet och sitt mod, fick dom Männen att ”sansa sej” och börja förhandla om fred….och till slut fick dom till det!

Jag sitter där framför TV:n och gapar av Förundran och Beundran.

Och jag är Stolt över mina ”med-kvinnor”, och att få ha den ynnesten att tillhöra det kön som bejakar Livet (och Framtiden = Barnen)….

……framför att Äga och Vilja Ha Mer och Mer…

Mer Pengar, mer makt, mer land, mer av allt!

Jag menar nu inte att ”alla män vill ha mer och mer, och  att alla män vill ha krig”, men det var ändå så:

Att det var Männen som ville kriga och det var Männen som krigade i Liberia.

Och om man tittar sej omkring är det nästan bara män som rusar runt med vapen och har ihjäl folk, våldtar och beter sej ”inhumant”, även om det också finns kvinnor, som väljer att kliva in i Våldet och som tror att man kan skapa Fred genom att Kriga och Hota…..

Det är så  bakvänt och fel, och utan vapen skulle chansen för fred vara bra mycket större, även om många då skulle använda pinnar och andra tillhyggen för att slå ”Dom Andra” i huvudet med.

När människor inser att vi alla är ”Dom Andra”, och att du faktiskt skulle kunna gå i ”den andres skor”….

…och att det bara är en slump att du hamnade på just den här ”sidan” i just det här landet, med just det här könet i just den här familjen….

…och hade du hamnat på Andra Sidan Sjön, i en Annan Familj så hade du agerat likadant som Den Andre gör….

Och att störst av allt är ändå Kärleken, och att ha modet och styrkan att ”vända andra kinden till”…..

….först DÅ ha vi kommit en bit på vägen! Först då kan vi kalla oss Humana och Mänskliga.

Och jag vill Tacka Nobel-kommitten för att De Tre Liberianska Kvinnorna som Startade Kampen i Liberia, fick Nobels Fredspris!

                    TACK!

När jag var i tonåren ansåg mina kompisar att jag var nästa ”larvigt” romantisk, medan jag nog mest tyckte att jag var ”normal” eller kanske bara Väldigt Kärleksfull.

Att hitta någon som ”är-som-jag” insåg  jag tidigt var Omöjligt.

När jag tänker efter lite mer så var det nog så att jag inte ville träffa någon som ”är-som-jag, för då hade  jag nog fått kväljningar….

….och sprungit till skogs….

Romantiken hade nog ”ätit upp mej/oss” om vi varit två lika romantiska….

….eller så hade jag blivit mindre romantisk/lugnare….

Who knows?!

Å andra sidan har dom män jag träffat/dejtat/varit ihop med varit Väldigt Oromantiska.

 V Ä L D I G T   O R O M A N T I S K A !

Eller så har dom helt enkelt skitit i att ge mej den kärlek jag behöver. Inte trott att jag behöver uppskattning, eller så har dom inte uppskattat mej….

….eller så har dom varit ”vanliga män”, och Vanliga män ger inte uttryck för sina varma känslor (?)…..

Fast jag har faktiskt sett på TV (!) att en del män ÄR kärleksfulla, och uttrycker sin kärlek och uppskattning.

 Jag har sett på TV att dom finns!

Och på TV visar dom väl Sanningen?!

Under många år bestämde jag mej för att jag inte var romantisk alls – att jag faktiskt inte ville ha en blomma, ett kärleksbrev eller att jag behövde någon uppskattning….

Att vilja ha det, och inte få det, gjorde  för ont.

 Så att INTE vilja ha det, och INTE få det, var enklare.

1 + 1 = 2

Men nu har jag insett att det är inte jag.

Jag är ”lite romantisk”, och jag blir rörd ända in i hjärteroten av uppskattning, kärlek, små kärleksbudskap osv….

Själv, som den romantiska och kärleksfulla människa jag är, skulle jag kunna HÄLLA kärlek och uppskattning över den jag älskar….

…..men jag har insett att risken är stor att jag dränker den jag älskar …..

Jag kan vara lite ”too much” när mina känslor svämmar över….

Och det är inte många som klarar av ”too much”.

Jag kan vara ”too much” åt andra hållet också, och tycka att Idioten jag älskar kan dra ”dit pepparn växer” och stanna där….

Men sen när han plockat lite peppar, och fyllt sin korg, så är han välkommen tillbaka för att bli bli ”dränkt i kärlek” igen. Och fort ska det gå…Ingen långbänk här inte.

Det låter lite Dramatiskt, eller hur?!

Men jag har väl en ”Konstnärs-själ”, helt enkelt!

Eller så är jag bara en helt vanlig Vädur…..

….eller Quinna….

Fast jag har faktiskt lärt mej att ”kontrollera” dom värsta ”fyrverkerierna”, och det mesta sker inuti…

…eller i ensamhet….kanske ackompanjerat av härlig musik….

(”It´s sad. It´s a sad sad situation…and it´s getting more and more obsurb…Sorry!! What do I got to do when lightning strikes me?!”)

Men att helt skala bort det, går inte. Det är bara att inse.

This is me.

Liksom.

Förbud mot att:

– Stenis är sjuk på ”mina” helger.

– människor får skälla ut andra människor….utan att först Be Vänligt (och när Be Vänligt inte funkar; DÅ kan man få skälla)

– kriga

– vara osams För Evigt (då borde en neutral medlare sättas in som löser konflikten)

– hundägare är sura och arga och rädda, om sina hundar, och rädda för mina/dina (snälla hundar)

– skaffa barn eller hund eller katt utan att först genomgå en grundutbildning

– kränka ungdomar som söker till Idol

– vara elak mot människor som tycker annorlunda/är annorlunda

–  bara SMALA och ”vackra” människor ska vara modeller i tidningar osv

–  utnyttja människor eller djur i eget egoistiskt syfte, för att själv må bra

–  psykiatrin sätter en diagnos (eller två) och delar ut medicin och glömmer bort det viktigaste: Samtalsterapi (och frågar sej: ”Varifrån kommer Den Inre Smärtan?….och hjälper till att ta bort den….).

Slut.

Några svar till den Arga Kvinnan, som skällde ut mej igår för att jag inte hade mina hundar kopplade, och som jag blev stum inför:

– Ja, jag vet att det är koppeltvång.

– Ja, jag vet att man inte ska ha sina hundar lösa – speciellt om dom inte lyder perfekt.

– Ja, jag vet att det finns hundrädda människor (har själv haft en hundrädd son…)

– Ja, jag borde ha svarat dig (och helst på ett trevligt sätt, men jag VET att OM jag hade öppnat munnen hade det bara kommit Elaka Grodor)

– Ja, jag var ”helt dum i huvet” (igår)….och enligt min son är jag helt ”….KÖRD i huvet”….också….iallafall av och till….och igår var det TILL….

Såja.

DÄR fick du svar på alla frågor du skrek ställde.

-”Meh! Ååååååååååååå! Det är MASSOR av fläckar på den här tröjan!!! Jag kan ju inte ha den!!! KOLLA!!!” säger Mellan och kastar en tröja på mej….

…som skickligt fångar den och börjar frenetiskt leta fläckar.

-”Var då? Jag ser ingen fläck….men jag har ju inga glasögon på mej heller….”

-”Meh! Ååååååååååå! Det är ju fläckar överallt!!! SEEEER du inte! Nu har jag INGET att ha på mej. Du måste tvätta bättre!!!”

*hämtar glasögon*

-”Du måste visa mej fläckarna, för jag ser dom faktiskt inte…och är det så att du inte tycker att mitt sätt att tvätta duger, så får du tvätta själv.”

Mellan pekar irriterat på ena axeln på tröjan och där sitter en minimal liiiiiten yttepytteliten vit fläck….

….som jag skrapar bort med en nagel.

Klart.

-”Har du tagit bort fläckarna nu?” frågar Mellan efter en stund.

-”Ja, EN fläck tog jag bort, men jag såg inga fler…..”

-”Meh, ååååååååååååååå! KOLLA!!” säger han och visar UNDER huvan på tröjan. Där är några minimala vita fläckar till.

Jag säger att det gör väl inget om det är fläckar UNDER huvan, för dom syns ju inte.

-”Meh, ååååååååååååååå! Tänk om jag vill ha huvan på mej då!!!”

Jag skrapar bort resterande fläckar med nageln också.

Klart.

Mellan går ”glad i hågen” till skolan – så ”glad i hågen” nu en fräsig tonårskille kan vara….

Jag är ”helt körd i huvet!”, enligt Mellan.

Om jag inte fattar vad han säger/menar på en hundradels sekund, så suckar han djuuuupt och säger:

-”Meh, åååååååååååå! Du är ju helt körd i huvet!!”

….och det är väldigt sällan jag fattar på en hundradels sekund.

Exempel:

-”Vad fick ni till lunch i skolan idag?”

-”Jag åt inte i skolan.”

-”Nähä, var åt du då?”

-”Alltså, vi fick åka till bildlärarens keramik-grej och titta, och sen när vi skulle åka tillbaka till skolan, med bussen, så sprang Jonte och Tobbe iväg för att titta på nån jävla bil som stod parkerad…åsså kom bussen och vi bah ropa att dom skulle komma, för det var Jonte som hade busskortet, men dom bah titta på den där bilen…så vi missá bussen….så då åt vi vid Centrum.”

-”Jaha. Åt ni på Subway (vet att han älskar mackorna där)?”

-”Meh, åååååååå! Vi var inte i Centrum!!”

-”Nähä…jag tyckte att du sa det…Var åt ni då?”

-”Vet inte.”

-”Vet du inte vart ni åt?!?”

-”Näe!” *irriterad*

-”Men var var ni då?!”

-”Meh, ååååååååååååå! Jag SA ju det: Vid Centrum!” *fräser*

-”Vilket Centrum?!” *förvirrad*

-”Meh, ååååååååååå! Du är ju helt körd i huvet?!? Här! Jag SA ju det! Fattar du inte svenska?!”

*jag andas djupt*

-”Men Subway ligger ju i Centrum!?!”

-”Men ååååååååååååååååååååå! Det går ju inte att prata med dej! Du lyssnar ju inte!!”

-”Men du säger ju att ni var i Centrum, och Subway ligger ju där!”

-”Meh! VID Centrum – inte I!”

-”Jaha…..”

Jag andas djupt och räknar till 10 i mitt huvud…Tänker inte gå igång på hans tonårsfasoner, även om det är störtirriterande.

Det går en minut, sen säger Mellan på Ett Trevligt Sätt:

-”Kan du förhöra mej på provet sen?”

-”Okey!”

Härligt att jag får förhöra min son, TROTS att jag är Helt Körd i Huvet och inte fattar svenska…..

Idag när jag cyklade hem på lunchrasten mötte jag en kvinna med söt hund så jag  stannade upp för att berömma hunden. Vi började prata. Hon konstaterade att ”hunden är ett fantastiskt sällskap sedan jag blev änka”….

När jag sedan cyklade vidare startade mina tankar:

Först tänkte jag: ”Jag vill inte bli änka!”

Sen tänkte jag att jag tyvärr MÅSTE genomleva närståendes död….

…. för det måste alla…..

Det ingår liksom i Livet….

 ….men VEM det blir som dör, NÄR, och av VAD, vet man inte innan (som tur är…).

Pappa, farmor, farfar, morfar, mormor, farbror har redan dött…Men vem blir det nästa gång?

Sen tänkte jag:

 FÖR ATT KUNNA NJUTA OCH UPPSKATTA LIVET ORDENTLIGT tycks det som om man först måste ha varit utsatt för döden på något sätt….

Först då förstår man innebörden av Carpe Diem, liksom.

Mina ”Jing-och-Jang-tankar” fortsatte:

För att riktigt kunna uppskatta sina pengar, kanske man bör ha varit utan/fattig…..

….för att riktigt kunna uppskatta att man får äta sig mätt, kanske man måste ha varit utsatt för svält, eller åtminstone rejäl hunger….

….för att kunna uppskatta kärlek, närhet och värme, kanske man behöver ha varit utan?

….för att uppskatta Något Över Huvud Taget kanske man först måste ha fått uppleva att vara Utan?

Summa av kardemumma:

”Man saknar inte kon förrän båset är tomt.”

Typ.

Efter att Ahmed, Isbad, Nirek, Radoslav och Ismail hört av sej om att köpa bilen, sagt att dom skulle komma – var och en för sej – men   utan att dyka upp på avtalad tid, så kom äntligen Murat.

Han visade sej vara en Mycket Social och Supertrevlig kille ”i sina bästa år” (typ 30-årsåldern, tänkte jag…).

 Han LOG med hela ansiktet, och tittade på motorn…..

…… gjorde lite ”tester” – eller vad han gjorde (”stajlade” för mej kanske…vad vet jag!?) – och så körde han en provtur, med mej i sätet bredvid – och höll på att krocka (!),  men det låtsades varken jag eller han om….

….fast jag tänkte att vi (speciellt han!) faktiskt var en ”hårsmån från döden”….

….när han svängde ut på stora vägen utan att ”se” bilen som kom från höger….

Shit bah!

Ibland har man änglavakt.

Men, men….

Han prutade givetvis, och jag lyckades inte hålla emot och stanna vid den summa jag bestämt mej för innan – givetvis….

Jag bara tänkte: Han är trevlig och jag vill bli av med bilen, typ NU!

Så ville han kolla på vinterdäcken, som stod i garaget, och jag kom på att jag inte visste var garage-nyckeln var…

…för jag har aldrig kört in bilen i garaget eftersom det är för trångt….anser jag…

…..så det är Storing som har garagenyckeln, för att han har sin moppe där….

Så jag kollade i nyckelskåpet och där hängde 28 olika nycklar…och såg likadana ut…på ett ungefär….

Jag tog en hög nycklar och tågade ut till garaget och lyckades DIREKT ta rätt nyckel (det var väl Ängeln igen….)….

Murat kollade på däcken och därefter bestämde han sej: Han ville ha bilen.

Vi åkte till en bankomat tillsammans och han hämtade ut pengar, och så skrev vi på papprerna, och allt sånt….

Sen körde han tillbaka till garaget där han skulle få däcken….

Tjoho!

VAR faan hade jag lagt garagenyckeln?!?

Jag tömde alla fickor på lappar, hundbajspåsar, kvitton, ovunna lotter, nycklar (28 stycken…typ!), småpengar, hundhalsband, några Flisa-stenar, hemnycklar, cykelnycklar och reflexer…..

Ingen garage-nyckel.

Sen tömde jag min väska också på hårspray, borste, almanacka, plånbok, bankgrej, lappar, kvitton, hundbajspåsar, ovunna lotter, småpengar, tuggummi, tamponger, bindor, jobbnycklar och Storings moppenycklar….

Ingen garage-nyckel.

Då kom jag på det:

-”La jag inte garage-nyckeln på din bil när vi skrev alla papper – för att inte papprerna skulle flyga iväg i blåsten?”

Jo, Murat hade ett svagt minne av det….

….så han tömde SINA fickor för att kolla att han inte stoppat nyckeln på sej när han gav mej pengarna och själv tog papprerna…

Näe. Ingen garage-nyckel.

Sen gick han tillbaka till sin bil och kollade om nyckeln låg kvar på bilen….

Näe. Ingen garage-nyckel.

Då kände han på garage-handtaget och det visade sej att jag inte låst garaget (!) så han fick däcken också, och medan han lyfte ur dom ur garaget till bilen, förbannade jag mej själv över nyckel-bort-tappandet, och förundrades över  mej själv (igen!)…..

….. och att detAlltid Är Något som Händer när jag ska göra något.

ALLTID!

Sen tog vi i hand och önskade varandra lycka till i livet.

Typ.

———————————————————————————————————–

PS. Han var inte i 30-årsåldern – han var född 1991!!! Han sa något roligt när vi åkte i bilen:

-”Jag fattar inte hur dom gamla människorna, som levde förr, klarade sej utan GPS!!”

Ha ha ha!

Jag svarade:

-”Jag är en sån ´gammal människa´och jag kan säga att vi klarade oss inte…. utan vi körde vilse – iallafall jag! Jag körde JÄMT vilse innan jag skaffade en GPS (…för en månad sedan typ….sa jag inte….) !”

-”Jahaaaa….”, sa han förundrat…

Murat var en mycket mycket trevlig kille, och jag önskar honom all Lycka med min (jävla) bil (!)….

…. och på sin ingenjörsutbildning som han precis påbörjat! DS.

.

Idag har jag varit på Danderyds sjukhus och slängt upp mina tuttar i tutt-pressen. Än slängde jag hit och än slängde jag dit…

…och ”huvudet dit och handen där”…

….och så: ”Squeeeezeee”.

Tänk vad många bröst sköterskan som arbetade där måste se:

”Typ 100 om dagen”, tänkte jag.

”Hon borde verkligen vara nöjd med sina egna, eftersom hon ser alla Normala tuttar hit och dit, som hon hugger tag i och ”squeeeezar” i maskinen: Långa, korta, breda, isärtuttar och ihoptuttar, hängtuttar och ståtuttar och kanske några silikon. Säkert squeeeezar hon en-tuttiga kvinnor också.

Och så lite grädde på moset, tack!”

Tänkte jag.