Oj oj oj!
Första Utvecklingssamtalet på gymnasiet gick i en hejdundrande fart: ”Tjohej!!” liksom…
Först fick vi en lista att fylla i via datorn, vilken tid vi ville komma: 10-10.20 eller 10.20-10.40….. osv under en hel dag.
Vi valde 15-15.20.
Därefter skulle vi ”tänka igenom frågor”, så att mötet skulle gå snabbt och effektivt. Hela ”inbjudan” andades ”Effektivitet”.
När vi väl kommit in i mentorns rum, visade han oss VAR vi skulle sitta: ”Föräldrarna i soffan och Storing i stolen! Marsch!”
Jag slog nästan ihop klackarna och gjorde honnör.
-”Här-är- ett-frågeformulär-som-alla elever-fyllt-i:-100% trivs,-100 % mår-bra-och-ingen-känner-sej-utanför-eller-mobbad- i- denna- skola.” sa Speedy Gonzales så fort att jag knappt han blinka.
Punkt.
-”Storing: Trivs du?”
-”Ja! Kapten!”
Näe, han sa inte kapten – nu ljög jag.
-”Storing! Vad behöver du studera lite extra?”
-”Matematik!”
Dom gick igenom var han kan få extra hjälp med detta och hur han ska lägga upp sitt arbete och vad som är viktigt att tänka på i en vindlande fart.
-”Några frågor?!”
”????? Eeeeh….näe?” Vi hade nästan precis satt oss ner, och andats ut – men inte in –
Någon avslappning fick jag inte till…..
Men man ska nog inte slappna av på kvartssamtal som utförs av en Överstelöjnant…?
-”Stå upp! Givakt! Höööööger om ut!”
Klart!
Fotnot: Det första "kvartssamtal" i mitt liv som förälder som tog en kvart(efter att ha varit på...*räknar*...:65 utvecklingssamtal för mina söner i skolan....),....kan jag erkänna...... ...och som tur är stormtrivs Storing i sin nya skola, har inga bekymmer och är duktig och flitig.
PS. Efteråt sa Storing att han verkligen tycker om den här läraren och att han är jättebra, men supersnabb och effektiv - jämt! DS
