Jag har ju alltid utgått från mitt kvinnliga perspektiv givetvis, även när jag försökt ”gå i den manliges skor”. Det kan jag ju aldrig helt fullt ut eftersom jag är kvinna med mitt östrogen och alla andra hormoner som påverkar oss människor vääääldigt mycket.
Jag kan GISSA hur det är att ha en snopp och hur det är att ha testosteron i mina ”ådror” eller var dom nu dansar runt i kroppen, men jag kan aldrig i mitt liv KÄNNA hur det känns att ha snopp eller leva med testosteron i kroppen.
Jag tror vi människor försöker gå i varandras skor så gott det går – i alla fall en del av oss – men det är ju bara att Gilla Läget – vi kan inte fullt ut. Dina skor är dina och mina är mina, även dom man ärver.
Jag undrar hur mycket det forskas i transsexuella personers förändring. Grejen är ju att dom från början känner att dom är födda i fel kropp. Alltså KÄNNER en biologisk kille sej som en tjej och tvärtom. Annars vore det väl otroligt intressant att forska kring hur det KÄNNS att gå ifrån att ha östrogen i kroppen till att ha testosteron och från att ha en vagina till att ha en penis och tvärtom. Många känner väl att det blir en lättnad, men vad är själva GREJEN – hur KÄNNS det?
Vi påverkas så mycket mer av i vilket kön vi är födda än många vill och kan förstå. Man blir rädd för att verka OJÄMLIK om man säger att man tänker att KÖNET spelar roll för hur man känner och beter sej.
Vi ÄR ju olika. Det ÄR ju ett faktum. Killar är i grunden mer ”killiga” (=påverkade av testosteronet, eller vad det är) och tjejer är mer ”tjejiga” (påverkade av östrogenet? eller vad det är). Sen finns ju alla grader (i helvetet, tänkte jag skriva och gjorde det) av ”tjejighet” och ”killighet” och vad omgivningen uppmuntrar eller inte, men det ÄR skillnad!
Vi kan klara samma saker och det är ingen skillnad på intelligens o dyl, förutom vad individen i sej själv är född med och uppmuntras till förstås.
Men i SNITT har män större muskelmassa och är lite stelare. Och i SNITT är tjejer lite mindre/kortare och har annorlunda muskelmassa och är oftare mjukare i leder osv än killar. I SNITT – inte alla och inte Antingen Eller.
Man kan leva JÄVLIGT jämlikt i ett förhållande så länge man inte har barn. OM paret adopterar kan dom fortsätta leva otrooooligt jämlikt om dom väljer det. Det GÅR. Men om den ena blir gravid, så är DEN ENA gravid och påverkas på ett HELT ANNAT SÄTT än den som inte är gravid. Det går inte att komma ifrån.
Det är i KVINNANS kropp fostret växer, det är kvinnans kropp som genomgår en metamorfos och där hormoner kör runt och allt förändras. Det är KVINNAN som föder barnet och det är kvinnans bröst som växer och nästan exploderar när hon fött sitt barn och det är kvinnan som ammar. Det är också kvinnan som duschas av hormoner efter förlossningen och som känner det som att en del av henne ligger i plastsängen bredvid (om babyn inte ligger PÅ mamman).
Pappan känner ”ingenting”. Förlåt! Han känner massor! Han ska bli pappa och det är en massa känslor och ta hänsyn till mamman osv, men INGENTING händer INUTI hans kropp och han DRIVS inte av inre hormoner som gör honom GALEN av ALLT. DET kan mamman göra. Hon blir ”lite knäpp” i vissa fall… och barnet blir plötsligt hennes ALLT (för en tid i alla fall). För mannen/pappan är det bara att hänga med och försöka ta plats och försöka komma in i bubblan och ropa ”Hallåååå! Här är jag!”.
Det mamman behöver då är ett fungerande partnerskap, en pappa till barnet som visar att han vill vara där, han vill vara till hjälp och stöd och han vill samarbeta. Dock är det många delar han inte kan göra. Han kan inte amma och han är på jobbet på dagarna när mamman är hemma med barnet och plötsligt är dom inte så jämlika längre, för det går inte att vara det till 100%.
Han kanske tycker att hon ”går hemma och gör ingenting” för ”babyn bara sover, ammar och skiter” juh! Medan hon håller på att drunkna där hemma i känslan av att ha blivit ”livegen” och att hela tiden vara jour för när babyn piper till, vill äta, ska bytas på, gråter, skriker etc. Så kommer pappan hem och möter mamman i pyjamas med mjölk- och spyfläckar på och har varken städat eller gjort middag och pappan blir irriterad och tänker ”Vafaan händer?! Vad är det för fel på henne?!” och hon blir arg för att han ”inte fattar…” och så blir det en irritationssnurra av dess like och början till en nedåtspiral… och jämlikheten och samarbetet som fanns innan är bortblåst och ingen förstår någon.
OM man inser det och förstår att ”NU är NU” och sen kommer perioden då vi kan DELA igen, men då måste båda vara villiga att ta oss igenom den här första tiden på det bästa sätt vi kan och bästa sättet är att mamman FÅR gå i symbios med barnet en tid, FÅR vara trött och slut och FÅR följa med i det biologiska utan att bli ifrågasatt och pappan behöver vara där, finnas där, peppa, stötta och aldrig överge eller lämna trots att han tycker att ”va-faan-tog-hon-vägen?!” fast hon är ju där, men helt uppslukad av babyn och amningen och blöjbyten och nattvak och trötthet och brösten rinner och underlivet rinner och inte vill hon ha sex för hon känner sej äcklig och ful och allt hänger och hon luktar spyor på axlarna och sur mjölk överallt och och och….
STÅ UT! Häng med! Du nyblivna pappa: Var där för din förvirrade och hormonstinna kvinna som just blivit mamma och där hela världen vänds upp och ner. Hon kan knappt gå på toa ifred längre, ej heller sova flera timmar i sträck. Hon har blivit livegen – styrd av ett litet underbart ”monster”. DU behöver finnas där för din kvinna för att hon ska orka. DU behöver visa att du finns där och att du också älskar det lilla monstret och henne, trots att det är så kaotiskt kring allt.
När kaoset är över och molnen skingras så blir det okey igen.
Inte som det var INNAN barnet – det blir det aldrig igen – men det kan bli bättre, om ni vill det och om ni jobbar på det och förstår att båda behövs och båda behöver ta ansvar, kämpa på och stötta varandra.
SLUT.
——————————————————————————————————-
#mamma #pappa #jämlikhet #attblimamma #attblipappa #attbliförälder #föräldrar #baby #barn #föräldrachocken #mama #nyföttbarn #newborn #nyblivenmamma #nyblivenpappa #graviditet #efterförlossningen #föräldraskap #amma #födabarn #alltforforaldrar #par #frånpartillföräldrar #samarbete #östrogen #estrogen #testosteron #manligt #kvinnligt #mammatillfyrakillar #erviluca #ervilucah
erviluca #mammatillfyrakillar 