Jag trivs med stökigt. Inte smutsigt och snuskigt, men stökigt och rörigt. Högar med grejs, kläder lite här och där – jag trivs!
Jag gillar byggen. Det har jag skrivit om förut. Det ofärdiga, röriga, stökiga – det som skapas och som är mitt i processen. Det Nya!
Jag gillar projekt, tror jag. Just nu är jag mitt i ”Rensa-garderoben-projektet” och det ligger en JÄTTEHÖG med kläder i soffan (som ska sparas) och en liten hög med kläder på golvet (som ska ges bort), och plötsligt mitt i allt känner jag ”Jag trivs!”.
Jag trivs med att sitta mitt i röran och vara mitt i projektet. Det ligger andra kläder också lite här och där. Dom trivs jag inte lika mycket med, men dom stör mej inte heller. Dom ligger där av olika anledningar.
Kanske hade jag störts av dom om det varit någon annan som lagt sina kläder där….Vet inte.
Det jag vet är att jag kan leva mitt i stök och att jag t o m mår bra av det. Det jag också vet är att jag är otroligt ensam om att känna så. Dom flesta vill ha städat och undanplockat. Tur att jag bara lever med mej och kan bestämma själv!
Nja, det bor några killar här också, men dom är inte bossar, och dessutom är dom mitt i tonårsperioden som är inbyggt stökig. Kanske inte för Mellan, som nog gärna skulle vilja ha ett städat hem utan att städa det själv, men, men….det är jag som bestämmer hur hemmet ska se ut, eftersom det är jag som är Föräldern.
…………………………
Jag gillar när någon säger: ”Nu ska vi förändra!” eller när det är en förändring på väg. I förändring kan det hända saker. När det händer saker är det spännande. Spännande är kul.
Inte alla känner så. Det är inte roligt med förändringar där det går emot hela ens varande och när det bestäms saker som man känner är Helt Fel. Men när det är förändringar där man kan vara med att påverka, eller när man själv bestämt förändringen – då är det kul!
Många blir rädda när dom får höra att det ska ske en ”Omorganisering”. Jag har varit med om flera sådana på olika arbetsplatser, och där jag varit har alltid personalen blivit rädd och det har satt igång en massa negativa känslor hos människor. Då har jag suttit lite på sidan om och känt: ”Vad spännande!”.
Ibland har jag uttryckt detta, vilket fått människor att titta på mig som om jag vore ett UFO, eller en galning, och ibland har jag bara njutit inuti mej själv, eftersom jag förstått att min tanke är en provokation gentemot alla dom rädda. För många är dom – dom rädda.
Dom flesta gillar ordning och reda och att saker förblir det dom var.
Sån e inte ja.