Vi står båda och tittar på kossorna. Dom ser nöjda ut. Ligger och tuggar.
– ”Kossojna tuggaj tuggummi”, förklarar hon för mej. Hon ser bestämd ut så det är väl bara att hålla med, tänker jag, så jag säger:
-”Mhmmmm? Var får dom tag på sina tuggummin då?” frågar jag nyfiket.
-”Bonden söpej dom”, förklarar hon för mej.
Det är en sån här liten härlig människa i treårsåldern, som nog vet, och kan, typ ALLT!
-”Det är nog väldigt stora tuggummin då?” säger jag.
-”Ja, dom e jättestoja!” säger hon och måttar med händerna STORT.
-”Oj!” säger jag.
-”Så kan dom vissla också,” förklarar hon sen.
-”Vilka? Kossorna? Kan dom vissla?”
-”Aaa, fast inte näj mänsojna höj. Baja näj mänsojna sovej”. Hon ser väldigt viktig ut – hon som kan så mycket.
-”Jaha. Är dom lite blyga, kossorna?”
-”Näe, men dom fåj inte vissla näj vi sej”. förklarar hon.
-”Nähä. Vem har bestämt det?” frågar jag.
-”Bonden föståss!” säger hon och suckar åt min dumhet.
-”Kan du vissla?” frågar jag henne, men får inget svar för hennes mamma ropar, och hon skuttar iväg i sina blåa ”cykelbyxor” och en t-shirt med en drake på.
-”Hejdå!” ropar jag.
Hon bara skuttar vidare. Hennes mamma står där, en bit bort, och joxar med ett litet syskon i en vagn… Jag skulle vilja dela med mej av den här underbara pratstunden med flickans mamma, men hon ser så stressad ut, ropar på Den Kloka Flickan att skynda sig, har en mobil i örat och rättar till något på lillasyskonet som verkar irriterad och ser ut att brista ut i storgråt närsomhelst….
…så jag avstår.
Och låter er få veta dessa viktiga fakta om kossor istället.
erviluca #mammatillfyrakillar 