Dagsarkiv: 4 augusti, 2012

I morgon startar min sista semestervecka. Jag har haft en härligt lång semester. Det är allt man kan önska, tycker jag. En lååång semester. Men när folk frågar efteråt: ”Vad GJORDE du??” kommer jag nog att humma och bluddra lite innan jag kommer på det, för det känns som om det viktiga var inte vad vi/jag GJORDE, utan hur det KÄNDES. Och det kändes braaaaa!

Det är härligt med tonårssöner. Jag kan rekommendera såna.

I morgon åker vi till Leksand. Väderrapporten säger: ”Skit på´rej!”, så det bästa vore väl att inte lyssna på den, se hoppfullt på det som komma skall, och lida i stunden, när vädret skiter sej. Att lida i förtid är ju slöseri med tid.

Resan dit ska gå BRA! UTAN att bilen bryter ihop. Det känns inte helt säkert, men jag håller tummarna. Och räcker inte det  så finns det väl andra kommunikationsmedel – typ tåg, eller nåt. Visst måste man väl kunna ta sej till Leksand på NÅGOT sätt.

Det positiva med att leva lite  ”hipp som happ” och vara lite ”för optimistisk” är att man lär sej att ALLT (ja, allt!) löser sej, även om det blir lite utbrott och sammanbrott på vägen, men även av det lär man sej. Mina söner kommer säkert att bli superplanerande och organiserade! Typ. DOM lär sej att HA KOLL.

Kanske.

Eller så blir dom som jag.

Jag är nog som min pappa. Som jag aldrig lärde känna. Fast vi bodde tillsammans hela min barndom. Jag lärde mej utifrån hur han betedde sej, eller så är det genetiskt, att ”ta dagen som den kommer”. För sån var han, och sån är jag. Mamma är inte sån. Men hon hakade motvilligt på, eller irriterade sej på pappas ”hipp-som-happ-beteende”. Eftersom jag lever ensam är det ingen som behöver irritera sej. Tjoho!

Jag HAR bokat en stuga i Leksand. Det hade inte  pappa gjort. OM det varit när jag var barn hade vi åkt dit vi skulle på vinst och förlust.

Hundarna ska vara hos familjen på landet. Jag saknar dom redan. 😦

OM semesterresan/vistelsen i Leksand blir misslyckad, ska jag slå någon.

Vem??

  Har inte bestämt än….

…men passa dej, du som är nära mej!

😉

Minsting (som numera är ett halvt huvud längre än jag och inte så liten längre…) ställer fortfarande frågor om allt och inget, eller så är det diskussionsunderlag…. Fast ibland lyssnar han inte på svaren, utan fortsätter att ställa frågor istället. Då stoppar jag honom och säger: ”Men lyssna på SVARET först då!!!”

-”Allt har ju en skugga, men vart tar skuggan till flygplanet vägen när det är högt upp i luften?” tex.

Kan du svara på det?

….eller….

-”OM vi skulle gå här precis som vanligt nu och så plötsligt kom det upp Aliens ur marken, som liksom hade legat där jättelänge men nu var KLARA  och UTVECKLADE, och så anföll dom oss….Vad skulle du göra då?”

…eller…

”-Varför är en del rädda för hundar? Dom är ju så gulliga och snälla, nästan alla. Visst är det väl lite dumt och onödigt att vara rädd för hundar, när dom är så snälla?”

…eller….

-”Varför bor dom i Sverige och lär sej inte svenska? VILL dom inte lära sej svenska och varför vill dom inte det? Vill dom inte prata med oss?”

…eller…

-”Hur kan dom tro att dom ska bli straffade om dom inte har såna där tält eller schalar på sej när dom ser att alla andra här inte har det? Tror dom att alla som bor här och är utan schalar kommer att bli straffade på något sätt? Det känns ju lite grann som att dom liksom tror på spöken eller sagor…Varför kan dom inte förstå att eftersom tjejerna i Sverige inte har schalar och tält på sej, så går det bra att vara utan?”

…eller…

-”Vad tror du Flisa skulle göra om hon sprang fram till en fågel, som stod still och inte rörde sej, eller sprang iväg?”

Det blir många och härliga diskussioner kan jag säga!

🙂