Mina barn får aldrig vara olyckliga. Punkt.
Mina barn får inte känna sej oälskade. Punkt.
Mina barn får aldrig må dåligt. Punkt.
Mina barn ska ALLTID känna sej älskade. Punkt.
Mina barn ska ALLTID må bra. Punkt.
Mina barn ska ALLTID vara lyckliga. Punkt.
Suck!
Det är för jävligt att det inte kan vara så.
Jag vill att det ska vara så, ända in i rötterna av hjärtat där kärleken bor.
Men min Realistiska sida VET att ALLA männískor behöver olycka, sorg, elände och skit OCKSÅ….
….för att växa och bli starkare – bli Riktiga Människor.
Men kan inte just MINA barn få slippa….
….och må bäst ändå?
BARA dom, liksom.
Som ett litet Undantag.
Pliiiiis!



