Smålänningen /erviluca

Förut bodde vi ”nästan-grannar” och vi träffades i skogen med våra respektive hundar, för flera år sedan, för första gången. Han var glad och pratsam – och det är han fortfarande – och hundarna gillade varandra. Och jag gillar glada, pratsamma hundägare!

Då träffade vi på varandra oftare, och jag kom att upptäcka att han var en typisk snål ekonomisk smålänning. Han inledde alltid alla samtal med att prata ekonomi, och väluppfostrad som jag är, nickade jag och log och lyssnade  ganska aktivt…

…..tills vi kom in på andra ämnen…..

…. såsom hundar eller sjukdomar eller boenden eller bilar…

…..fast då var vi ofta tillbaka på ekonomi igen. Så var cirkeln sluten och jag började gäspa….

Närå!

Numera träffar jag honom mer sällan, eftersom jag flyttat, och flyttat igen, men ändå händer det, att vi stöter på varandra och pratar bort en stund.

Jag vet allt mycket om hans frus sjukdomar. En del saker hade jag gärna avstått från att veta….

Nåja.

Idag fick jag bl a veta att han börjat tycka så mycket om kakor, och så rabblade han vad han ätit för kakor bara idag:

”Kanelkrans, hallongrotta, havrekaka och muffins”, sa han och pekade på finger efter finger. Åsså log han lyckligt och la till:

”Bara!”

”Ingen mat, bara kakor och bullar?” frågade jag då.

”Ja!” sa han.

Sen pratade han lite ekonomi igen och frågade vad min mäklare tagit betalt och andra såna frågor, på vilka jag svarade ”Vet inte”.

”Du är inte så bra på ekonomi, va?!” frågade han.

”Du e snabb du!” svarade jag INTE! Utan jag sa: ”Nej, jag är urusel på sånt!”

”Men det handlar bara om plus och minus”, sa han vänligt förklarande.

”Ja, jag vet. Men jag är så ointresserad av siffror och ekonomi och sånt!” sa jag.

”Det går nog över”, tröstade han. ”Jag var heller inte så intresserad förr, men sen lärde jag mej och då blev det intressant!” sa han sen….

….. medan jag tänkte: DET TROR JAG INTE PÅ!

Sen berättade han att han helt slutat med socker, och att han mådde jättebra av det. Han rekommenderade mej att också sluta helt med socker, för ”det är jättebra!”.

”Eeeeh, men du sa ju nyss att du blivit alldeles tokig i kakor!” sa jag förvånat.

”Ja, men i dom är det inte så mycket socker”, sa han då.

Så nu vet jag det.

Man lär så länge man lever.

Tjo!