Flyttstädning, och om en spindel. /erviluca

Hur ofta städar du ur skåp och lådor? För mej blir det ungefär var tredje år, för det är så ofta jag flyttar…

…och jag blir lika fascinerad varje gång över att jag levt i sån SKIT!

Längst in i skåpen och lådorna ligger dom jävlarna och trycker….”He he he! Du visste inte att vi fanns, men här är vi!!” fräser dom innan jag tar död på dom.

Längst in bakom rören under diskbänken bodde en spindel.

Jag. Hatar. Spindlar.

*ryser av bara tanken*

En spindel med TJOCK kropp och äckliga tjocka ben. Säkert var dom håriga också (benen alltså), men jag tog inte på glasögonen för att se efter….

Först tänkte jag: ”Vad gör jag nu?? Jag kan ju inte städa där när det sitter en spindel där!!”

Jag är nämligen RÄDD för spindlar. Mindre rädd nuförtiden än förritiden, men ändå!

Jag satt och stirrade på spindeln en stund. Sen sprayade jag lite på den med Jiff  (nej, nej, nej! det var inte Jif ser jag när jag googlar bilder…det var….eeeeeh….eeeeeh….guuuud så irriterande….det börjar på S tror jag…..Äh! ) rengöringsmedel.

 Fyyyy, vad jag är elak!

 Spindeln kröp iväg och ”gömde sej” på ett av rören. Jag tog mod till mej, och med diskhandskar på raffsade jag undan spindelnätet och joxet som samlats där bakom rören (ett mjölkpaket, några äggskal, ett äppelskrott och lite ihopblandad skit…).

Spindeln satt där på röret och glodde. Jag blev nästan lite ”varm-hjärtad”: Han såg lite ”söt” ut, UTAN glasögon  (dvs JAG var utan glasögon, inte spindeln….JO! Den var ju också utan glasögon, förstås!).

Där sitter den ihopkrupen och tror att den gömmer sej för Monstret som precis förstört hela hans värld och kletat ner honom med Jiff rengöringsmedel. Han kanske sitter och slickar av det nu…men då dör han ju av giftet…

….funderade jag.

Han såg så ”ömklig” ut där på röret. Lite ledsen nästan…

Jag tror det var första gången jag INTE dödade en ganska stor spindel som var i närheten av mej.

Grattis, liksom!

När jag var liten/yngre skrek jag och sprang ut ur rummet och vägrade gå in i rummet igen om inte Någon dödade spindeln åt mej. När jag blev äldre, och det inte fanns någon i närheten som kunde rädda mej från spindeln, blev jag tvungen att lärde jag mej att döda spindlarna själv.

Men idag fick spindeln leva (dock bli lite småförgiftad, men ändå!) !

Man lär (utvecklas) så länge man lever….

Och att jag t o m fick lite ”varma känslor” för spindeln är ju helt otroligt!