Jag står i kassan på ICA och ska betala med dom pengar jag har i plånboken. Kortet är spärrat, eftersom det är ”kapat”, så jag handlar några få varor för den sista femtilappen i plånboken. Men jag tror att jag har lite mer pengar….för i småpengafacket ligger en liten hög oidentifierade mynt som jag får ihop till 12 kr.
”Tian” ramlar rakt igenom myntapparaten och jag inser att det inte är en tia. Eftersom jag glömt glasögonen Någonannanstans, så ser jag inte själv vad det är jag stoppat i apparaten, så jag frågar killen som står bakom mej. Han konstaterar att det INTE är en tia iallafall.
-”OJ! Då fattas det tio kronor för mej!” säger jag till kassakillen.
-”Hur mycket behöver du?” frågar den UNGA (ca 14 år) killen bakom mej, och stirrar ner i sin egen hand där hans pengar ligger.
-”Det fattas tio kronor”, säger jag.
Killen tittar i sin hand igen och skakar på huvudet.
Jag bestämmer mej för att lämna tillbaka en vara, och betalar sedan.
Sen vänder jag mej till killen bakom mej och säger;
-”Men tack iallafall! Det var urgulligt att du ville hjälpa!”
Sen bubblar det av glädje i hela mej på vägen hem, för att denna unga tonåring, med sin troligtvis usla ekonomi (veckopeng?) ville hjälpa mej!
Ibland är det verkligen Tanken som räknas.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Man kan ju tycka att ICA-personen i kassan kunde erbjudit dig att komma tillbaka senare med den saknade tian (jag antar att det är din lokala ICA som du ofta besöker).
GillaGilla
Nej, det var inte min lokala ICA. Det var super-ICA mitt i Centrum (eftersom jag precis flyttat är det där jag handlar nu…) men hade det varit den lokala hade det blivit annorlunda. Där glömde jag plånboken helt vid något tillfälle, och hade tagit varor för ca 1000 kr (!) och ändå fick jag ta med dem hem och ”betala i morgon”….
GillaGilla