Livet är i vägen när jag bara vill skriva.
Skriva skriva skriva skriva.
Jag vill inte laga mat, tvätta, städa, fixa, packa, greja, hänga tvätt, diska, gå ut med hundar, jobba och allt annat onödigt!
Jag vill skriva!
Jag vill skriva FÄRDIGT!
Jag vill skriva tills jag är NÖJD!
Jag vill skriva det som ligger inuti och vill uuuuut!
Jag vill sitta vid min dator och skriva heeeela tiden….
…kanske resa mej och sträcka på ryggen då och då, för att ta en rejäl sväng i skogen med hundarna.
Sen vill jag komma hem – svettig och nöjd – sätta på fläkten vid datorn för att sedan fortsätta skriva….
Jag vill bli serverad mat och att lägenheten städar sej själv, att tvätten tvättas utan att jag behöver göra något och att disken diskar sej själv.
Jag vill att maten ska vandra hem till min lägenhet själv i fina små rader, och gärna skutta upp i rätt skåp och ställa sej fint tillrätta själva.
Jag vill inte bli AVBRUTEN!
Jag vill skriva skriva skriva skriva skriva….
Avbrutenheten gör att jag inte får tummen ur arslet! Det är liksom ”ingen idé” att sätta sej med Romanen, när man VET att man måste laga mat ”om en liten stund”…
Jag vill gå in i ”Nirvana-skrivandet”!
Men jag kan inte.
MÅSTE fixa hemma! Måste rensa. Det kommer fotograf som ska ta ärtiga bilder på den tjuuusiga lägenheten på torsdag. Och så kommer det människor som vill titta på lägenheten på onsdag och torsdag. Så jag kommer att fixa och dona och greja hela kvällarna och halva nätterna fr o m NU!
Bläääääääääääääääääääääää!
…eller inte.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Förstår dig fullständigt!!! Det är för mycket jobb och för många måsten här i livet som suger musten ur en, så att man sedan inte hinner och orkar göra det man vill. Trist.
Mindre jobb och måsten och MER FRITID ÅT FOLKET!!!
Vad är det för roman du skriver? Låter spännande:-).
GillaGilla
De jag skriver på just nu är en bok om en familj där den 3-årige sonen råkar döda sin 3 månaders lillasyster, och allt som händer i familjen efter detta. Man får följa familjen ur mammans synvinkel.
Sen har jag en bok om en tonårig dotter som får veta att hennes pappa är pedofil, och hennes reaktioner på detta.
Sen har jag en bok om en pojke som placeras i fosterhem när han är 2-3 år och sedan ska han hem till sin biologiska mamma igen när han är ca 8 år…och hans förtvivlan och sorg kring detta och hur det sedan går åt helvete för honom, eftersom ingen lyssnar på vad han vill!
Sen har jag en bok om olika sorters ensamhet.
Jag har flera som jag inte kommer på nu, men den första ovan är färdigskriven och nu ”putsar jag bara till den”. Den andra är inte färdig, men halva är skriven…
Den tredje är på gång…
Om jag var MAN och levde på 1800-talet skulle jag bara sitta och skriva, med ett rödvinsglas på sidan, och då och då skulle jag äta lite också….och kanske gå på krogen och träffa andra män. Hushållet skulle skötas av min lilla fru, och hon skulle också ta hand om våra barn, som inte fick störa pappa när han Skapade….
Keep on dreaming… 😛
Men nu är det 2012 och jag är ensamstående mamma med ett heltidsjobb…och ingen liten fru…och inte ens en liten flaska vin… 😉
GillaGilla
Men GUD så intressanta dessa böcker lät (6 år senare 😆, men jag snubblade just över din blogg av en händelse). Blev det något av någon av dem? Vill gärna läsa!
GillaGilla
Oj, det blev nästan ett helt blogginlägg!! 🙂
GillaGilla
Vem känner inte igen sej ..privilegiet att få jobba koncentrerat med det som just då är eldigt intressant .
Men hjälp så MYCKET du skriver på och dramatiskt känsligt !!
GillaGilla
Ja, jag vill BARA ägna mej åt skrivandet ett tag!
Om jag får sitta hur länge jag vill, och bara skriva på något, så går jag nästan in i ”nirvana” på något vis…en härlig känsla!!
GillaGilla
Oj, det är verkligen ”tunga” ämnen du skriver om! Har du publicerat något tidigare?
GillaGilla
Näe. 😦
GillaGilla
Jag känner likadant oftast, men det som stör mig nu är sjukdomen i vår familj… =0(
Hemikram
GillaGilla
Förstår det. Otroligt vad ni kämpar! *kramar om*
GillaGilla