Jag är gränslöst älskad! /erviluca

…och ibland när jag inser det hoppar det till i hjärtat av Lycka och Tacksamhet.

Vad jag än gör älskar dom mej. Hur jag än går, står, sitter, ser ut och vad jag än säger och gör så älskar dom mej lika förbehållslöst. Det är ett stort ansvar i att vara så älskad, och ändå vet jag att jag skulle kunna behandla dom ”hur-som-helst” och dom skulle ändå fortsätta älska mej.

 Det är äkta kärlek det!

Eller möjligen dumhet…?

När dom tittar på mej ser jag Kärleken och Tillgivenheten i deras ögon.

Jag kan vara trött och sjuk och Eländig, så att jag knappt orkar gå ut med dom…KNAPPT! Dom får hålla sej lite extra länge, gå lite kortare och långsammare promenader, vara inomhus lite för mycket….

…men dom klagar aldrig!

Möjligen att någon utav dom bajsar inomhus, men…. ”shit happens!”

Så fort jag slår mej ner i soffan lägger dom sej tättintill. När jag sover har jag två älsklingar som makar sej nära nära hela tiden. Jag snor runt och dom makar sej intill. Det känns så…fint.

Häromdagen bad jag Minsting gå ut med dom, vilket han gjorde, men eftersom jag samtidigt gick till jobbet gick vi tillsammans ut, och delade på oss utanför huset.

Jag såg då i Flisas och Miltons ögon att dom blev så Förvånade och Besvikna: ”Ska inte HON följa med??? Vår ÄLSKADE BÄSTA BÄSTA!” och så satte dom sej ner båda två och tittade med Sårade Blickar på mej. Blickar fyllda av KÄRLEK, och det klickade till i mitt hjärta.

Jag gick iväg, men ställde mej bakom ett hus och tittade på det fina lilla gänget som gick iväg:

Jag såg en tapper Minsting som envist drog i två koppel, och två Besvikna hundar, som med svansarna hängande försökte inse att deras Älskade Matte inte skulle följa med på promenaden. Dom såg ut som: ”Vi stannar hellre HEMMA än går ut med Någon Annan än vår Älskling!”

Det är fantastiskt att vara så älskad!

Me love my dogs!