Jag är för Hoppfull, för Optimistisk, för Troende, för mycket Fatalist….
…för mycket ALLT!
Och så blir jag så BESVIKEN när det inte blir som jag trodde/hoppades/ville/önskade!
Hej och hååååå så åker jag upp upp upp upp för berg-och-dal-banan…upp upp upp…med kolsyra i hela kroppen och extra pirr i magen….med en känsla av ”JA! JA! JA!”……och så är jag där uppe på toppen och ser ut över hela Stada! Och det pirrar av Underbar härlig Lycka i mej och jag känner mej så Förväntansfull och Glad!
Sen går det utför!!!
Hej och hå!
Håret flyger och jag skriiiiker: Tjohooooooooooooooo!
Så är jag plötsligt nere. Och allt stannar med ett ryck. Det är slut. Över.
Och det är inte bara slut och över…långsamt åker jag vidare neråt neråt neråt….ner i en djup kall och svart grotta…
Där är det kyligt, fuktigt, ensamt…och mörkt!
Jag är rädd för mörker.
Jag vill inte vara ensam.
Men nu är jag där, i grottan, ensam.
Och kommer inte upp.
Någon har dessutom lagt en stor tung SAK för ingången….
Så där sitter jag nu i mörkret…..
Ensam, rädd och kall.
Och här ska jag sitta tills jag ruttnar bort och dör!
För jag orkar inte med mej själv längre.
Eller er!
Eller livet!
Och jag hatar alla!
Speciellt ni som är ihop, lever i äktenskap och är sambos….
….. och som inte fattar någonting.
Ni som inte fattar hur det är att vara utan ”trygghet/ryggrad”…Ni som knappt minns hur det är att inte vara ”utvald”….Ni som inte vet hur det är att fatta alla beslut själv och vara ensam om allt ansvar och allt allt här i livet….Ni som somnar med någon vid er sida varje kväll och vaknar likadant. Ni som inte bär hela livet själv på era axlar. Ni som DELAR vått och torrt.
Om en av er hade råkat åka ner i en grotta hade den andre dragit upp den. Först saknat: ”Var är hon?”, och sen letat, och sen dragit upp.
Men här sitter jag i min grotta och ruttnar bort……
…… och ingen kommer att sakna mej eller dra upp mej.
Jag får klättra upp själv!
Som vanligt.
Faan också!
Det är ERT fel att det blir så här!
Dumma er!
Hur gammal jag är?
Tre-och-ett-halvt.
😦
erviluca #mammatillfyrakillar 
GILLAR-knappen!
GillaGilla
Tack!
GillaGilla
Alltså jag GILLAR att läsa dig, så härligt och äkta beskrivet. Man tar mycket förgivet när man är i tvåsamhet, tänker inte på längtan som man kan ha som singel och ensamstående förälder Just nu är jag oerhört tacksam för min relation men ibland har jag längtat till det motsatta – att få vara ensam och tänka ifred och så-har ett visst behov av det.
Men du slipper alla kompromisser, diskussioner, snarkningar 🙂 m m.
Kram
Sov Gott!
GillaGilla
Tusen tack! Jag tänkte igår, när jag gick och la mej: ”Vad skrev jag egentligen?! Jag måste sudda bort det i morgon. Jag blottade mej för mycket…MEN idag när jag läser kommentarerna här, blir jag alldeles VARM av lycka över vad du och alla andra här skrivit! Vilken lycka att få dessa fina rader! Jag tror jag HOPPAR upp ur grottan! TACK!
Ja, det är MYCKET man slipper när man är singel OCKSÅ! Och vissa dagar är jag tacksam över det, faktiskt! Kram!
GillaGilla
Singellivets förbannelse – grottforskning.
GillaGilla
DU vet! Tack för stödet!
GillaGilla
man får vara tre och ett halv emellanåt…
Själv känner jag mig sex månader gammal och hjälplös just i natt… =0(
Hemikram
GillaGilla
Tack! *kramar om den lilla sexmånaderstjejer*
GillaGilla
Tack ♥
GillaGilla
Så på pricken beskrivet! ❤
Hoppas det spricker in lite solljus i grottan snart så att du får lust att krypa ur den, upp i dagsljuset. Och hoppas att därutanför står en tjusig flygande matta i härliga, starka färger, redo att ta dig på en underbar flygtur!!!
GillaGilla
Med hjälp av alla underbara kommentarer här kommer jag upp ur grottan fortare än kvickt! Tack!
Nu väntar jag bara på den flygande mattan! *förväntansfull*
GillaGilla
AMEN!!!!!
GillaGilla
Ha ha ha!
Hallelujah!
🙂
GillaGilla