Vaddå ”ledig”?! Vaddå ”jobb”?! /erviluca

Det var värre förr, ska jag säga först. När barnen var små: Oj oj oj oj oj oj!

Att gå till jobbet då var att Slappna aaaav – ÄNTLIGEN:

 Få ta en fikapaus med vuxna människor – ifred, få gå på toa ENSAM, sitta vid datorn utan att bli avbruten av tjaffs, snor eller bajs. Få prata med vuxna människor i lugn och ro utan att bli avbruten.

När barnen var små var det en ”frizon” på jobbet. Att jobba var att ”vara ledig” – trots att det var stressigt av och till, men den stressen gick inte att jämföra med stressen när tre små pojkar ville saker och hittade på saker och krävde saker hela hela tiden….

….men att hämta och lämna på dagis var Superstressigt. Stress i kubik!

Nu är det inte alls lika illa hemma. Absolut inte. Jag har tre lugna söner varannan vecka. Värsta lyxen!

Men ibland kan man ju undra varför man säger att man är LEDIG på helgerna när man snor runt som en jävla guttaperka och städar, tvättar, lagar mat, fixar, donar och gör allt man inte hinner på vardagarna. När helgen är slut så blir det liksom: ”Puh! Äntligen ska man få gå tillbaka till jobbet där det är lugnt och skönt….och där det enda som krävs av mej är att jag säger Kloka Saker…”.

Typ.

Ibland kan jag tänka att det var ”bättre förr” när mammorna var hemma och tog hand om allt jobb hemma, och mannen tog hand om allt jobb utanför hemmet……

…. å andra sidan tog kvinnans jobb ALDRIG slut och där var det verkligen inte tal om ”lediga helger”…

Shit bah! Jag tar tillbaka ”det var bättre förr” direkt! Men nuförtiden ska vi hinna allt som kvinnor gjorde på heltid hemma, på några futtiga timmar på kvällen, när alla är trötta och griniga….

Hur klarar man sej igenom småbarnsåren egentligen? Hur överlever man? Hur överlevde jag? Jag vet faktiskt inte. Jag överlevde med nöd och näppe kan jag säga…Jag har lite nervösa småryckningar kvar från dom åren….samt en skilsmässa i bakfickan.

Men jag ska inte klaga.

Vi har det ju sååå jävla bra här i Sverige!

Tänk om jag fötts i Afghanistan!! Då hade jag kanske inte ens fått gå utanför dörren utan varit en ” spök-klädd barn-mat-och knullmaskin”. Typ. Nä, jag vet egentligen inte, för jag har aldrig varit i Afghanistan, utan utifrån vad jag har hört har jag bildat mej en massa fördomar…men ändå!

Som kvinna kan man ändå vara otroooligt tacksam över att få ha blivit född i Sverige.

Så det så.

Vilket rörigt blogginlägg!

Det blev varken det ena eller det andra. Kanske lite både ock….

Jag är väl lite rörig i skallen antar jag….

Men även solen har fläckar….

😉