Lycka är bandage på knät…. /erviluca

….eller egentligen bandage varsomhelst, tror jag.

Minsting älskar att vara sjuk, skadad, ha ont…

Ja, jag VEEEET – det är ”lite sjukt”, men han är ju MIN son också…. 😛

Det var friluftsdag igår.

 Alla som ville, och hade råd/pengar (!) –

 – men det tänker man inte på i denna skola, för alla HAR pengar (!) –

…åkte till Romme för att åka skidor/slalom…..

….. dit ”alla” skolbarn i ”alla” skolor (här, som har föräldrar som kan/vill betala för det) åker på åtminstone EN friluftsdag/år….

Minsting åkte med. Värsta sportkillen…..

….NOT!

Lite modigt kan jag tycka att det var, eftersom han förra året stapplade ur bussen, ”svårt skadad” ….

–  Obs! Minsting är ALLTID ”svårt skadad” – aldrig ”mittemellanskadad” eller ”lite skadad”! –

…eftersom han ramlat i backen och fått en spricka i ett revben (troligen”).

Nåja.

I år kom haltande från bussen – skadad i knät. Han hade ramlat vid FÖRSTA åket, och skadat knät, fått åka till sjukstugan och fått bandage, och inte kunnat åka något mer på hela dagen!

Lycklig kommer han alltså haltande från bussen och konstaterar stolt att han har BANDAGE på knät, och ”troligen ett blåmärke” på axeln…

Bandaget kommer troligen att sitta där tills det växer fast!

🙂

Ni kan ju bara GISSA lyckan då han för ett par år sedan fick blindtarmsinflammation!

Åka till sjukhuset, bli inlagd och opereras! Han strålade sej igenom hela grejen!

Tokiga unge!!

🙂