Människors föränderliga utseenden/erviluca

När man i min ålder träffar personer i ungefär samma ålder (+ – 10 år) ser man oftast först och främst en TANT eller en FARBROR.

Först tänker man: ”Åh, en TANT!”

Sen tänker man: ”Ojdå! Hon är nog yngre än jag, när jag tänker efter…”.

Man kan t o m tänka: ”Åh, en gammal FARBROR!” …..

…..och sen tänka ett varv till: ”….som troligen är 5-10 år yngre än jag…”.

Och så gråter man en skvätt!

Närå.

MEN det som är så fascinerande är, att när man träffar en person, som man känt som barn…

…..så dyker liksom ”barnutseendet” upp efter en kort stund.

Så då blir det så här:

”Vad är det där för gammal farbror?! Meh, det är ju Thomas! OJ, vad han har blivit gammal/ser gammal ut!”

…och så säger det liksom ”fiddeliddeliiiiiii!”  …..

  – eller möjligen ”Poff” –

Och så ser man plötsligt ”Thomas 12 år” i ”farbrorn Thomas”, och då ser han plötsligt inte så gammal ut längre!

old lady cartoon

ELLER när man träffar någon för första gången:

”Hej din gamla TANT!” tänker man…

…..och så konstaterar man att man ser MYCKET YNGRE ut själv…

…..och så ler man i mjugg när man inser att hon är 5 år yngre….

Men så lär man känna ”Tanten” och plötsligt ser hon inte ut som en Tant längre, utan mer som….

…Anna!

Om hon heter Anna.

Och så är hon inte ”Tanten” längre, utan bara Anna.

Fattar du?

Är det inte konstigt att folk nuförtiden genomgår metamorfoser mitt framför ens ögon, nästan!?

Så var det inte förr.

😛

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Idag träffade jag en klasskamrat från gymnasiet som jag inte sett sen 1980. Va gammal han såg ut! Tänk, jag som inte förändrats nästan nånting:)

    Gilla

    Svara
  2. stämmer väldigt väl *haha*

    och när jag ser ungarnas fd klasskamrater från låg- och mellanstadiet som vuxna så kan jag helt enkelt inte komma förbi den bild jag har av dem från den tiden!!

    Gilla

    Svara
  3. 🙂 Känner igen det där, med förvandlingen. Det inre lyser igenom på något sätt… Har varit med om den känslan flera gånger, precis som du skriver!

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till erviluca Avbryt svar