Alldeles-alldeles….UNDERBARA!/erviluca

Det som Vissa Personer missar….

Det som Vissa Personer inte förstår….

…är att jag, för det första, överdriver, eller underdriver, när jag skriver mina blogginlägg – ba´fatt det ska bli kul! Och för att det ÄR kul!

För om jag skrev:”….åsså gick han dit och då sa jag att han borde han tänkt på att han skulle ha gjort som jag sa och då sa han att det vore roligare om vi kunde göra det tillsammans och då sa jag….” osv….

…så vore det inte kul att läsa!

Därför klipper jag, i mitt huvud, ut det:

–  roliga

– tokiga 

– härliga

– tråkiga

– ilskna

– sorgliga

….. och gör ett blogginlägg i kvadrat, som visserligen påminner om sanningen väldigt mycket, men kanske inte är det – i detalj….

Sanningen finns ändå inte.

Det finns bara olika upplevelser av samma händelser.

Och då kan man ju göra om sin upplevelse lite grann, så att den blir lite….bättre!

Eller hur?!

Det gör vi ju alla lite till mans, och kvinns, ändå! Eller hur?!

Nåja.

Ibland får jag lite tröstande kommentarer på olika håll när jag skrivit om mina söner….

om  att ”det går över” osv…

…..och jag får uppfattningen att folk tror att dom är VÄRRE ÄN ALLA ANDRA  osv….

……och jag vill bara säga att det tror jag inte.

Jag tror att dom är Helt Normala Killar.

 MÖJLIGEN lite roligare, liiiite snyggare, liiiite klokare, liiiiite tokigare…..

…. liiiiiite bättre än alla andra bara för att dom är MINA söner!

Och troligen lite mer fantasifulla, snälla, kärleksfulla, gulliga, vänliga och fantastiska….

Liiiite mer naturliga, avslappnade och coola också, tror jag….

Än vilka?

Alla.

Typ.

Ja, jag kan ju inte hjälpa att jag fick Dom Bästa….

….och jag förstår om ni är avundsjuka….

Men ”Shit happens!”.

Dessa fantastiska söner beskrivs i denna blogg ibland, i kubik. Jag trycker ihop en händelse, på 20 rader här, som varat i någon timme eller längre, och så blir det både roligt, tokigt och man kan undra vilka idioter till barn jag har.

Dom är på ett ungefär lika tokiga som jag.

Näe, inte riktigt, men nästan!

Ärliga talat är dom nog mer både sansade och mer väluppfostrade än jag…..

För ibland får ju dom säga åt mej: ”SÅÅÅ kan du inte säga/göra!!”

….eller när dom gör tokiga saker (som alla andra vuxna tycker är fel och tokigt) så bara skrattar jag…

Eller när vi är vuxna som jämför hur vi skulle reagera på olika saker, om våra barn sa och gjorde olika saker, så är jag så otroooligt mycket mer ”säga-ja:ig” än alla andra.

Och jag blir inte arg på ”småsaker” som för andra är BERG!

För mej är det inte ens ”småsten”!

Nåja.

Jag skulle bara skriva ett inlägg nu om hur fantastiskt mycket jag älskar alla mina fyra söner!

Och hur underbara dom är!

Och att jag älskar dom ”till månen och tillbaka” t o r!

Och att jag VET att allt som är dumt och jobbigt nu går över…

….fast det kommer nytt…

…..och går över igen…

…..i evigheternas evighet.

Amen.

Och sen kommer det väl ett gäng svärdöttrar som jag ska ”hantera” också….

…och lära mej älska…

He he he!

🙂