Kärlek till en Idrottshall…/erviluca

Jag var 8 år första gången jag var i Idrottshallen i Sala. Mamma tog mej och min storasyster dit, för att grannen skulle starta en gymnastik/dansgrupp, och mamma tänkte att det skulle passa mej och min syster….

Jag hade ingen gymnastikdräkt. Varför vet jag inte. Kanske den var instängd i ett skåp i skolan…eller så låg den i smutsen…eller så hade jag helt enkelt ingen – jag minns inte – men det jag minns är att jag hade på mej en soldräkt. Turkos- och vitrandig soldräkt, med bara axlar och puff runt bröstpartiet, och en liten puff till runt rumpan – sådär lite gulligt…..

Men det var INTE gulligt i danssalen första gången i Den Nya Gruppen! Jag skämdes. ”Alla Andra” hade ”riktiga kläder”.  Det var iallafall min känsla (iallafall som jag minns det).

 Jag minns att jag försökte fokusera HELT på vad läraren gjorde och sa, och försöka glömma bort vad jag hade på mej.

Det lyckades.

Googlad bild på en söt liten gymnastiktjej.

Min syster tröttnade snabbt på dansen/gymnastiken…

…..men jag fortsatte och fortsatte…

År ut och år in. I gymnastik var jag ingen höjdare – var helt enkelt för feg och vågade inte ”släppa loss”, och göra volterna på egen hand…

…..men friståendet älskade jag! Det blev mer och mer ”fristående/dans”, för att till slut bara bli dans.

Dessutom dansade jag jazzdans för…Ulla Sjöblom (?) och äääälskade det!

Vid 16 års ålder var jag ledare för tre grupper själv; två barn/ungdomsgrupper och en vuxengrupp.

Jag BODDE i Idrottshallen!

Och jag ÄLSKADE dans!

Danssalen var liksom ”mitt andra hem”.

Vi hade inga speglar. Jag vet inte ens om jag visste då att danssalar ska/brukar ha speglar. Men vi hade ändå behovet av speglar….för att se om våra kroppar utförde det vi ville…

Så här bör en danssal se ut. Så såg INTE vår danssal ut. Googlad bild.

Utefter ena långsidan av salen var det föööönster – massor av STOOORA FÖNSTER. Och eftersom vi dansade på kvällarna, och det för det mesta var mörkt ute då, och ljust inne, så upptäckte vi att man kunde spegla sej i fönstrena. Alltså startade vi alla lektioner med att dra ifrån gardinerna från fönstrerna och därefter använda dom som speglar.

UTANFÖR fönstrerna var det cykelparkering…. och när det blev känt att ”förton” danstjejer dansade inför ”öppen ridå varje kväll från kl. 19 till klockan 21….så blev cykelparkeringen ett ställe för ”coola killar” – eller ”kåta killar” (?) – att hänga på…

Att gå fram till den Höga Stången och slänga upp ena benet och täääänja och veta att ”där ute står Killarna och glor och IMPONERAS av hur viiig jag är!….och KANSKE står HAN där….” ….var otroligt inspirerande!

Och gissa hur det kändes att dansa,  och få ”applåder” och ”tutningar” (från moppar) och ”cykelplingningar” utifrån!

Jag minns att vår lärare av och till irriterat drog för gardinerna – speciellt när vi tjejer blev alldeles för ”pirriga” och ”fnittriga”, och tappade fokus på vad vi gjorde – men det bidrog mest bara till Mer Spänning….

….för att inte tala om alla snygga killar som finns i en Idrottshall, och som springer runt och svettas och tränar….

LJUDEN i, och lukten av, en idrottshall, får mej att Må Bra:

 Gnisslade gympaskor mot golv, studsande bollar, ekande röster, röster som skriker order till varandra…

Svettlukt, instängt, gummigolv och gummiskor…svårbeskrivna lukter och ljud…

Mmmmm….

Lycka är att ha ”nästan-vuxit-upp-i-en-Sporthall”.