Varför är det Hårda och Kalla och Elaka i världen ansett som det COOLA, Mest Intressanta och Riktiga – det man SKA tycka om och gilla?
Varför är det Mjuka och Varma och Snälla i världen ansett som det TÖNTIGA, Minst Intressanta och Löjliga, och om man tycker om sånt är man ”naiv och fel”?
Bevis på att det är så
Film och serier och böcker
Det är coolt att gilla ”hårda filmer” /böcker, deckare, mordhistorier, krigsfilmer, filmer om galna människor och folk som tar död på varandra på alla möjliga sätt – ju hemskare desto coolare. Och helst utan kärlek eller empati. OM det är någon slags relationer i såna filmer är det ”häftig sex” utan känslor, gärna tillfällig.
Det är töntigt och mesigt att gilla ”mjuka filmer”/böcker, kärleksfilmer, filmer där människor är snälla och schyssta mot varandra, realistiska filmer som ÄNDÅ är goda där människor känner empati och bryr sej om varandra – ju mer känslor och kärlek, desto töntigare. Och dom sexscener som finns är fyllda av känslor och empati och handlar oftast om människor som känner varandra och vill fortsätta med det.
…och musik också förresten!
För det är coolt att gilla hård musik, där sångaren skriker och vrålar, slår på sin gitarr och är allmänt ”otrevlig”…
…medan det är otroligt töntigt att gilla mjuk musik, där sångaren sjunger mjuka kärleksfulla sånger om att älska och vara god….
Alltså är det så att vi människor tycker mer om elakhet, kyla och ondska än om kärlek, värme och godhet?
Eller är det så att pga att alla vi människor är så himla goda och snälla och känner så mycket kärlek inuti, behöver vi få se och uppleva en jävla massa ondska och elände och krig i filmer osv för att få någon slags jämnvikt i tillvaron??
Näe, det tror jag inte. Det vara bara en lång ironisk mening som jag fick till.
Varför är kärlek och närhet och värme så skrämmande så att många är mer rädda för DET än för ondskan?
För det handlar väl inte bara om manligt och/eller kvinnligt?
Alltså att det manliga (hårda) sättet att se på tillvaron är coolt, och det kvinnliga (mjuka) sättet är mesigt?
Hur tänker du?
*funderar vidare*
erviluca #mammatillfyrakillar 
Det där funderar jag oxå på ibland. Har sett det tydligt under Dotterns skolgång. Det har alltid varit de ”elaka” som alla velat vara med. De har varit de populära. Är det rädsla?
GillaGilla
Jag tror att man är rädd att visa sig mjuk för att omvärlden då gör allt vad de kan för att knäcka en, köra över en… *skriver av egen erfarenhet*
Visar man en hård, tuff yta får man vara ifred mycket mer.
Det dumma, sjuka i det hela är att de flesta (tyvärr inte alla) egentligen har en sån där soft spot i sig och skulle ingen vara rädd att visa det så skulle det ta över den hårda trenden, tror jag.
Man kanske ska starta en mjukistrend istället. Det borde väl sprida sig som ringar på vattnet i nåt hörn, eller?
GillaGilla
Ja, så är det ju. Man visar upp sig som den man är med sina mjuka sidor, men hela tiden behöver man ha någon slags förberedelse på att sätta gränser och stoppa (andra). Det är väl där det går fel för mjukisar antar jag…och så bygger man upp ett försvar och det blir ”anfall går före försvar” eller ”bättre illa fäkta än fly”…typ… 🙂
GillaGilla