För en del är Resan genom livet ett tryggt tuffande, sittande i en vagn, som dras av ett Starkt Ånglok:
”Tuff-tuff-tuff!”
*framåt framåt*
Man kanske kliver av vid någon station, när tåget gör uppehåll, kollar upp stationen, tar en fika på caféet, träffar lite människor….
….men så kliver man på tåget igen – samma vagn/samma plats – och tuffar vidare: ”Tuff-tuff-tuff”…
Kanske man tittar ut genom fönstret då och då, och ser Dom Andra -Därutanför…
…..och antingen reflekterar man över vad Dom Andra gör eller så gör man det inte…
Tryggt och säkert åker man iallafall vidare i sin vagn, mot Målet – Ändstationen – utan att störas för mycket av….
…Livet som pågår utanför….
Utan att störas för mycket av Dom Andra.
”Tuff-tuff-tuff”….
erviluca #mammatillfyrakillar 
mmm, sä år det nog, för en del. kanske, men alla brukar ha sin egen lilla ryggsäck att bära på, för en del upplevs den så tung, och andra upplever att den är lite lättare.
Det beror så mycket på omgivning, arv, social miljö osv. men du, tänk vad tråkigt det skulle vara (tycker jag) att bara sitta på det där tåget som tuffar på utan att man någonsin provat en annan destination,
För en del är det kanske det ultimata, och för andra höjden av tristess.
Hoppas att det känns lite bättre nu, jag önskar att du kunde hushålla lite med dina affekter och bara acceptera läget en stund, bara lägga dig ned i princip och inte göra någonting, mantalt menar jag nu, Att bara släppa alla tankar som snurrar runt och mal, och bara slappna av, då tankar man på energi.
Och att be om hjälp om du behöver.
GillaGilla
mentalt menar jag, inte mantalt
GillaGilla
Ja tänk om jag inte var jag…
Jag tänkte skriva om olika sätt att vara och det här var ”det enkla sättet”…såsom jag upplever att vissa människor är…Dom tänker inte efter, hänger bara med, tuffar på…bara ÄR…och ibland avundas jag dom, som inte ”tänker”, dom som bara ÄR, dom som ”tuffar på” utan att vare sej kliva av tåget eller fundera så mycket på vad som händer utanför… Men sån är inte jag.
Jag är jag. Och åååå vad jag önskar ibland att jag inte åkte berg-och-dal-bana känslomässigt inuti såsom jag gör…men det gör jag. Och jag fascineras av alla som INTE gör det…och undrar ”hur dom gör”…men jag inser mer och mer att vi ÄR olika, vi reagerar olika…vi KÄNNER olika…och jag är som jag är…och även om det är jobbigt att hänga med i svängarna, så är LYCKAN så otroligt enormt STOR och känslan ”SPRÄNGANDE underbar” när det är BRA….Och har man Höga Toppar så måste man väl ha Djupa Dalar också…
Kanske det går att medicinera bort med lite hormontabletter, för jag har alltid varit starkt påverkad av var jag är i menscykeln också….och så har jag ju min icke fungerande sköldkörtel, som ju också styr hormonerna (=känslorna) i kroppen… Hej och hå!
Jag har läst boken ”Kvinnor som tänker för mycket” och där få man lära sig att säga ”STOPP!” till tankar som snurrar iväg i 180 och som TAR energi mer än något annat…. Funkar det på mej? Njaeee…. Funkar några ”självhjälpsböcker”? Njaeeee….Det kanske gäller att få till Livet i Verkligheten också…eller nåt…Vad vet jag? Jag är ju bara en enkel liten…människa! 😛
GillaGilla
Något som faktiskt funkar, och som lättar på trycket är ju att SKRIVA SKRIVA SKRIVA! Me love skriva!
GillaGilla
jomen, så är det ju, man är den man är. Men alla kan utvecklas eller hur man nu ska uttrycka det, ingen människa är statisk menar jag.
Att ha en krånglande sköldkörtel påverkar förstås, men också vilken kontitutionell typ man är, de så kallade traits man har i sin grundpersonlighet, och så ovanpå det miljön.
Det som kan upplevas som lite trixigt för andra är ju just svängningarna i humöret, och även för en själv, och det tar en hel del energi att pendla, men som du skriver alla är ju olika och så länge du upplever att det positiva överväger så är det väl så.
Självhjälpsböcker fungerar sällan tror jag, att läsa dem är en sak, att göra en annan, dessutom är många av dem ganska förnenklade, gör si eller så så mår du bättre.
Men jag tänker lite försiktigt, så du inte slår bakut, att de vore eventuelllt bra med lite lugnare tempo för dig, att ha så starka affekter som du uttrycker(men jag kan tolka in mer än du avser) är påfrestande för kroppen, och att du skulle kanske behöva litehjälp med att reglera det ibland, kanske, möjligtvis, då kansek migränen skull ebli mindre frekvent.
men vad vet jag, huvudsaken som jag skrivit förr, är att du mår bra.
GillaGilla
Grejen är ju att jag inte LEVER UT det jag känner. Däremot skriver jag om det. Så om du skulle träffa mej skulle du träffa en lugn och optimistisk typ…med mycket humor. Det mesta är alltså inuti…
GillaGilla
jag förstår det, och det ser inte jag som enbart något positivt, ibland snarare tvärtom. Och därav kanske en delförklaring till din migrän, kan vara iallafall. Och att du dippar ibland.
Man kan ju inte leva ut allt man känner, det menar jag inte, men det är kanske bra att pysa ut det, och släppa det sen. Bara släppa på kranen och låta det rinna ut.
Det blir stressande för kroppen att härbärgera alla känslor som far runt., och humor är jättebra, jag har själv humor, men humorn får inte bli ett sätt att parera känslor som är jobbiga, ibland kan det bli så.
GillaGilla
Jess box! Håller med! Livet är ett låååångt Lärande och jag försöker både lära mej och utvecklas och vara äkta heeeela tiden! Lovar! 🙂
GillaGilla
PS. Har du läst mailet jag skrev igår? DS
GillaGilla
fnissar, gud vad jag låter präktig och snusförnuftig och förmanande, blabla…gör si och gör så, men inte för inte har jag ju läst psykologi, så man blir väl lite störd antar jag.
Nix, har ej läst, ska läsa.
GillaGilla
Men vafaan! Jag har väl också läst psykologi! OCH är ”lite störd”. He he he….
GillaGilla
har läst ditt mail och svarat.
GillaGilla
Så rätt du har och inte har de förfärdigat de kunskaper de måste ha om tåget spårar ur heller…
Hemikram ♥
GillaGilla
Exakt! Det får bara inte ske någon katastrof eller oförutsett i såna här människors liv.
GillaGilla
Tänkvärt. Hela livet är som ett avsnitt av På spåret. ”Vart är vi på väg?”. Ibland är det svårt, ibland lätt, ibland krångligt, ibland roligt. Alltid underhållande på sitt eget lilla vis. Och så reser vi vidare. ”Vart är vi på väg?”.
GillaGilla
…så drar vi i Nödbromsen när vi kan Svaret…eller? *fnissar*
Jag tänkte skriva mer om denna tågresa – det var därför jag skrev (1) – för jag tänkte att det är inte alla som åker med på det där tåget…tex jag! Så vänta…snart kommer fortsättningen… 😛
GillaGilla