Flisa e tokig! /erviluca

Flisa på Storings axel 2008.

Flisa ÄR tokig. Lite halvgalen sådär. Otroligt smart och ”kommunicerande”, men också ibland väldigt jobbig……

……. och däremellan otroligt charmig och rolig.

Sen är hon väldigt lugn och sansad också.

Flisa, oklippt, i soffan 2011.

 Som just nu…när hon ligger på rygg i soffan och sover…

Rätt blandad alltså.

Som jag berättat tidigare är hon TOKIG i snö (så jag borde klippa henne oftare….) så när vi ska gå ut nu (fr o m igår!) springer hon runt i cirklar och SKAKAR av upphetsning. Och skäller – fy faan vad hon skäller!

-”TYYYYST!!” skriker jag.

Då rusar hon in i Storings rum (som är intill hallen), och hoppar upp i hans säng och puttar undan gardinen och tittar ut, och så tittar hon på mej, och så tittar hon ut igen. Det betyder alltså:

”Men, MATTE, du VET väl att det är SNÖÖÖÖÖ ute och jag vill gå ut FORT – typ NUUUUU! Skynda dej!!!”

…och sen springer hon till hallen igen och skäller, som om hon säger: ”JAG VILL UT NU! FATTA!!!”

Flisa busar i snön 2010.

När vi kommer ut stirrar hon på snön, skäller på den och sen tittar hon på mej. Det betyder: ”GÖR EN SNÖBOLL! NUUUU!”

Det är bara att lyda. Och när jag gör snöbollen, snurrar hon runt på marken i cirklar, av ren och skär lycka…..

….. och sen flyyyyger hon efter snöbollen när jag kastar den.

 Svansen viftar så fort så man inte ser den: ”BORTA!” liksom.

Annan hund. Annat marsvin.

Idag när jag kom in i Minstings rum för att se hur marsvinen hade det, stod Flisa I lådan! INUTI lådan! Hon var superlycklig!

 Svansen gick som en propeller, och viftade bort allt spån och allt hö (!!!) >:

 ”Tjohooo, rakt ut i rummet! Give me five!”

 …….. och så gnällde hon.

Rufus stod OVANPÅ Bowser .

 För att skydda sin bror, eller för att få skydd AV sin bror? – om detta spekulerar Di Lärde…

Båda marsvinen såg iallafall skräckslagna ut.

Jag tittade på Flisa och sa, med min ARGASTE röst:

-”FLISA! GÅ DÄRIFRÅN!”

Hon lydde.

Annan matte. Annat marsvin.
 

Jag lyfte upp Rufus och la honom i mitt knä, och pratade med honom – tyst i örat:

 ”Flisa förstår inte att ni blir rädda, men du ska veta att vi älskar dej och vi ska skydda dej….”

…… viskade jag, fast jag inom mej visste, att hade Flisa velat så hade hon bitit ihjäl båda marsvinen i ett enda VIPS!

Men DET ville jag inte berätta, för Rufus.

Annan hund - andra marsvin.
 

Flisa kom fram och nosade på Rufus.

-”Hälsa fiiiiint”, sa jag uppmuntrande.

Flisa nosade lite, och sen fick Rufus en slaffsig slick rakt över hela ansiktet. Jag vet inte vad han tyckte om det.

 Han sa inget.

 Men jag sa:

-”Duktig hund!”

Flisa såg nöjd ut, och sen ville hon rida lite på mitt ben…. som ”tack” (?)….. eller nåt…

Vad vet jag…… hur hennes hjärnkontor fungerar…..

Som mitt, kanske….