Värsta skräckupplevelsen! /erviluca

Vi cyklar till Centrum, jag och Minsting, för jag har bokat tid hos en optiker. Minstings syn ska kollas. Enligt skolsköterskan har han ”0,4 på ena ögat och 0.8 på andra”. Det säger mej ingenting, men jag är en lydig och duktig mamma, och ska kolla upp om Minsting behöver glasögon.

Minsting vill inte. Han vill inte kollas, och han vill inte cykla till Centrum, och han vill INTE ha glasögon!

Men som den tappre soldat han är gör han allt, som han ”inte vill” (nästan) för att JAG vill.

 Eller snarare för att han MÅSTE. ”PUNKT!”

Minsting cyklar lite ”hit och dit” på vägen, och jag försöker verkligen att inte ”undervisa” om trafikreglerna, som jag ofta gör när vi cyklar tillsammans.

 Jag brukar låta som en tjatig papegoja:

-”NEJ!/ Cykla inte där! / Akta dej! / Håll till höger (x 100!!)/ Titta bakåt! SVÄÄÄNG!!” etc

Jag blir helt slut!

Och barnen blir helt Döva!

Så nu tänkte jag att ”han ÄR faktiskt 12 år” och ”han BORDE kunna cykla utan min undervisning /mina uppmaningar”……

”BORDE, ja!”

På vägen hem åker jag lite snett bakom honom…

……han håller till…vänster (!) nästan  hela tiden….

Jag tänker att Någon kanske kan lära honom att hålla till höger utan att jag gormar hela tiden….Tex genom att det kommer en annan cyklist på höger sida som kör rätt på honom….(Vi cyklar på cykelbana NÄSTAN hela vägen)…

……men ingen cyklist krockar med Minsting….

Däremot kommer en dam cyklande från andra hållet, och jag ser på långt håll att hon blir undrande inför Minstings vänstertrafik…

……så hon byter sida och möter honom på ”fel sida”.

 DÅ ropar jag till Minsting:

– ”HÅLL TILL HÖGER HELA TIDEN!!!”.

 Han stannar cykeln och när jag kommer fram frågar han:

-”Vad sa du??”

-”Jag sa HÅLL TILL HÖGER! Det gäller HELA TIDEN!”

-”Ja ja ja….” säger Minsting, och cyklar iväg igen.

Nu ska en Bilväg korsas….och jag får nästan hjärnblödning: Han vinglar över mot mitten på bilvägen och svänger lite ostrukturerat över åt vänster (dit vi ska) och eftersom kurvan är dold, får jag nästan hjärtsnörp av att cykla bakom honom och se detta…

…..och sen tackar jag GUD och Hela Världsaltet över att det inte kom någon bil.

Vi stannar vid ett övergångsställe och jag säger till Minsting att han hade himla tur att det inte kom någon bil när han kryssade över vägen i kurvan….han rycker på axlarna, en bil stannar och vi kan cykla över övergångsstället.

Vi cyklar vidare.

Nu är jag långt efter. Jag har hela cykelkärran fylld av matkassar, och han har inte ens en cykelkärra….

Jag ser hur han kör upp för en liten kulle, och mitt på kullen svänger vägen till höger men där ska vi svänga av åt vänster, ner på en cykelväg igen…

…..vilket betyder att man behöver korsa en väg…igen.

Jag tänker: ”Han måtte väl titta bakåt innan  han svänger över vägen??” men det gör han inte…

……och precis då ser jag en bil som kommer körande bakom honom…..

”Han måtte väl höra bilen….”, tänker jag och precis när jag tänkt det, svänger Minsting rätt ut i vägen PRECIS FRAMFÖR BILEN, som bromsar, och NÄSTAN NUDDAR vid Minsting!!

 Han cyklar upp på cykelvägen och stannar cykeln och väntar på mej…

Bilen kör vidare….Troligen har föraren hamnat i  något slags chocktillstånd och kör vidare i detta, tills han längre fram stannar och får en hjärtinfarkt, varefter han aldrig mer vågar sätta sej i en bil och köra….typ…

-”HerreGud! SÅG du inte bilen?!?! Du höll på att bli överkörd!!!” frustar jag när jag kommer fram till Minsting.

-”Men jag VAR snabbare än bilen!” konstaterar han stolt.

-”HerreGud! Det handlade om centimetrar Minsting! Du MÅSTE se dej för innan du kör ut i vägen!!”

-”Meh! Jag HANN ju över!” konstaterar han STOLT, tycker att jag överdriver, sätter sej på cykeln och cyklar vidare.

Mitt hjärta sitter fortfarande i halsgropen, kraftigt dunkande och ropet jag tänkte GALLSKRIKA har fastnat i strupen….

…..och jag är helt darrig:  Nu kan inte JAG cykla på mina spagettiben…

Och DEN där ”Ung-jäveln”, Minsting, har från och med nu ”Cykelförbud” tills han blir 30 år!

 Inte kommer han att få ta  körkort heller!

Om JAG får bestämma.

 

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. yes, känner igen det där. Mina barn får faktiskt inte cykla, inte min dotter iallafall, och hon är äldre än minsting.
    Eftersom jag läst en hel del neuropsykologi så vet jag lite om hur hjärnan är strukturerad och hur den fungerar.
    Att cykla kräver förutom en hel massa koordination en ganska hög kognitiv förmåga. När man är 12 är hjärnan inte utvecklad för det. Analys, planerings och konsekvenstänkande sitter i främre frontaloben, och det området i hjärnan mognar först vid drygt 20 års ålder.
    Hon har cyklat omkull och krockat en massa gånegr så nu får det vara nog, till hon blir äldre.
    Hoppas du har dte bar förutom det. Hur var dte med hans syn?

    Gilla

    Svara
    • It´s okey. Han är närsynt, men eftersom vi kunde konstatera att 1. Han har inte märkt det själv och lider därmed inte av det. 2. Skulle aldrig sätta på sej ett par glasögon….så bestämde jag och optikern att han kallar Minsting för en ny undersökning om ett år och så kan man kolla om det blivit sämre (då får han linser eller glasögon…) eller bättre (det kan ”läka” i den här åldern..). Så slutet gott – allting gott (förutom att han höll på att dööö på kuppen!). 😛

      Gilla

      Svara
  2. BASTA!!

    Hemikram ♥

    Gilla

    Svara
  3. Det där fick mig o minnas förra eller var det förrförra sommaren..ja förrförra va de nog..Lilltjejen följde med på cykel när jag skulle ut med hunden.Han stannar o nosar och hon cyklar vidare.Närmare o närmare övergångstället.Hon har ALLTID stannat till o tryckt på knappen men denna gång cyklar hon bara på utan att se sig om alls.Där står jag typ 50 m bort och gallskriker STANNA!! och ser hur det kommer bilar från båda hållen..Tack o lov körde dem så sakta så båda hann stanna.(Annars brukar bilar vrålköra precis där)..
    Hennes storasyster stog på balkongen och såg allting.Hon sa till mig att hon aldrig varit så rädd i hela sitt liv.Och det kan jag lova, det har inte jag heller…

    Gilla

    Svara
    • Fy, vad hemskt! Man blir alldeles chockad och skakig och ”livet passerar i revy” nästan…Huvva! Kanske man behöver såna här ”uppvaknanden” då och då, när det INTE händer något, för att förstå, liksom…

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar