Jag vet inte varför tankarna startar idag, men  mitt i hundpromenaden får jag en sån där härlig ”AHA-upplevelse”!

Jag har i flera dagar funderat på det här med att ”lyckas-välja-en-partner-tidigt-och-hålla-ihop-med-denne-resten-av-livet”…

…och hur Orättvist det är att inte JAG lyckades med det, men att ”DOM” (ni?) lyckades…

Jag tror att tankarna startade häromdagen när vi satt på jobbet och pratade om en familj, där mannen lämnat sin fru och sitt barn för att ”börja om i Spanien” – bara sådär….Barnet var 9 år och längtade efter sin pappa. Mamman var förtvivlad och orkade knappt vara mamma…

Dom ”fördömmande kommentarerna” som fälldes runtomkring mej, gjorde att jag tittade mej omkring och tänkte:

 ”Har dom aldrig upplevt att bli övergivna? Vet dom inte hur det känns när någon sviker och man blir ensam kvar som förälder? Vet dom inte hur det känns inuti när man blivit/är ensam förälder – ensam om allt ansvar?”

Alla: ”Det är väl bara att:

– bita ihop

– skärpa sej

– ta sitt vuxenansvar”……

……gjorde att jag ställde mej upp och vrålade:

-”DET MÄRKS ATT NI ALDRIG VARIT ENSAMSTÅENDE FÖRÄLDRAR! Det märks att ni aldrig blivit svikna i kärlek och aldrig upplevt förkrossande sorg, för då skulle ni inte uttala er så…kallt!”

NOT!

…för det vågade jag inte.

 Men jag vågade tänka det, och jag sa något i stil med ovanstående, men mycket mer Finstilt.. och lugnt…typ.

Men tankarna på denna ”oförståelse” har suttit kvar i mitt huvud i flera dagar….

….och idag när jag var ute och gick kände jag plötsligt en sådan Enorm Tacksamhet över att jag fått uppleva alla känslor, så att jag vet hur dom kan kännas och hur starka dom är….

….och jag är så Fantastiskt Glad över att jag fått uppleva olycklig kärlek, ensamstående-mamma-liv utan support och utan en pappa till barnet…..

….att jag fått leva i en Styvfamilj och fått uppleva  skilsmässa….

…..och jag är så Lycklig över att jag fått kämpa med mina ekonomiska bekymmer år ut och år in, flera närståendes sjukdomar och död och många flyttar till och från olika städer och bostäder…..

…… och att jag både fått uppleva någorlunda bra graviditeter och dåliga, normal förlossning, jobbig förlossning och kejsarsnitt och att både ha lugna barn och bråkigt trotsiga barn…..

…för OM jag inte fått ta del av alla dessa känslor i mitt liv, hade jag inte på samma sätt kunnat förstå andra på djupet som jag gör nu…

….utan jag hade kanske suttit där och sagt:

-”Det är väl bara att bita ihop och gilla läget!”

….. eller nåt…..

….eller så kanske jag hade slagit mej för bröstet och tyckt att jag är Liiiite Bättre än ”dom-som-inte-lyckades-hålla-ihop” eller ”dom-som-skaffade-barn-som-inte-var-planerade” eller ”dom-som-inte-tog-ansvar”…

…..och alla andra ”Dom”…..

Så Tack Gode Gud för Mitt Liv!

Amen.