Han är PÅ mej hela tiden!
Vill att jag ska smeka honom och vara nära nära nära….
När jag tycker ”Nä, nu räcker det – nu vill jag vara ifred!” så kräver han mer och mer och mer…
……tills jag till slut puttar bort honom och ilsket fräser: ”Det räcker! Sluta nu!”
Då tittar han på mej med sina stora bruna ögon, som säger: ”Älskar du inte mej??”….
…och blicken går rätt in i mitt hjärta…
…..och jag fortsätter smeka honom…
Till slut måste jag gå ifrån soffan…. gå ifrån honom….
….. för att få vara ifred….
Jag älskar honom, men han är lite väl närhetstörstande.
”Get a life!” säger jag.
”Du ÄR mitt liv”, svarar han med sina bruna ögon…..
Älskade Milton:
I do love him!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Ja, ibland kan man få för mycket närhet faktiskt…
Ibland behövs avståndet för att definiera känslorna
GillaGilla
Han får gärna ligga nära nära, men när han hela tiden kräver att jag ska klappa på honom….blir jag lite trött…Idag satt jag med en tallrik gröt i knät, i soffan, och så kom han och puttade på mej med ena tassen, så att gröttallriken flög! DÅ blev jag arg. Och han rädd… 😛
GillaGilla
Jag förstår precis din situation med denne man! Trots att jag själv var hundmänniska ut i tåspetsarna är jag nu med två katter, varav den ena är direkt klängig och bara vill att vi ska gosa i sängen hela dagen. Han vill inte ens respektera att jag har ett arbete jag måste gå till och inte kan ligga kvar och klappa honom på magen hela förmiddagen. Respektlöst, va.
GillaGilla
MYCKET respektlöst! Min kära Milton är likadan. Han tror att Livet består av kärlek närhet kärlek och närhet…Punkt, liksom. 🙂
Förresten hade jag också katter förut, innan jag skaffade hundar, men det var också innan jag skaffade en katt-allergisk man, och fick en katt-allergisk son…. 😛
Men i själ och hjärta är jag en hund-människa!
Fast jag gillar katter också!
GillaGilla