Maybe baby…./erviluca

Det var väl det jag visste!

Det kan inte bara Ta Slut när det INUTI känns som om man ”hör ihop”….

Det går inte. Det är helt galet, helt enkelt!

Om man älskar någon ända in i själen, så kan det inte vara fel.

När man känner att det är några ”själsliga trådar” som liksom hakat tag i varandra, på något sätt….

Och även om det är rörigt och konstigt och avstängt och tokigt och löjligt och fånigt och allt,  i Verkliga Livet…..

….så är det som om dom där trådarna som ”satt ihop sej” ändå sitter ihop….och det liksom går inte att sära dom….iallafall inte genom att säga ”det räcker”….

…. eller ”det är slut”.

Det är som om dom där trådarna omöjliggör en separation.

                                                                         *

Alla relationer går igenom ”faser”, och kriser, och ”det-är-omöjligt-perioder”….

….. och ”det-kommer-aldrig-att-gå-perioder” och ”jag-tycker-inte-ens-om-henne/honom-perioder”….

….. och ”han/hon-är-helt-hopplös-perioder”…..

…..och så gnetar man sej igenom skiten, slår sej fram, klättrar över hindren, eller kryper under dom, bygger broar eller slår sej rakt igenom murar….

……och så kommer man ut på Andra Sidan:

 Starkare, modigare, tydligare – och förhoppningsvis mer ödmjuk och förstående (för Den Andre).

För vitsen är väl att ställa sej själv lite åt sidan och begripa den andre lite bättre – för båda!

OCH att lära känna sig själv och sina ”egenheter” lite bättre,  och att  inse att vi är alla rätt så ”good enough”….

Och att gräset inte är grönare på andra sidan….hur grönt det än tycks vara.

Visst är det väl så det är?

Det är inte ofta här i livet man får en ”själslig kontakt” med någon, och när det händer, är det väl bara att ”hålla i” och ”inte ge upp”…eller hur?

Hur jag ska förklara ”själslig kontakt” vet jag inte – jag vet bara hur det KÄNNS! 

Och den Känslan, bara finns där, bara ÄR där, och kan inte Förklaras.

Men den känns Viktig och Värdefull, och den är rätt Unik.

Att få möjligheten att få uppleva detta, är så underbart och fantastiskt att man kan inte bara släppa taget, och ”let go”….

Å andra sidan kan man inte ”hålla fast” någon som vill gå….

…..men han ville nog inte ”gå”…..

Han ville nog bara ”pausa”….

Hoppas och tror jag.

För själslig kontakt är inget att leka med….

Tror jag.

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. förstår EXAKT vad du menar!!!!

    när folk undrar vad jag har för ”krav” på en karl… så brukar jag svara att han ska kännas i magen….
    … för mig innebär det allt det du har beskrivit i det här inlägget….

    och jag hoppas att han känner likadant som du… och bara pausar

    *varm kram*

    Gilla

    Svara
    • Tack! Jag har haft många förhållanden i mitt liv, men möjligen EN gång tidigare har jag känt ”den själsliga kontakten”…Sen har åren gått och jag har tänkt att det bara är ”wishfull thinking” att vilja ha det igen, eller att tro att det finns en gång till….och så får man vara med om det igen (fast ännu mer ”sant”, eftersom jag är äldre och mognar och klokare…*harkel* och ”ha ha ha!”)…och då kan man väl inte bara säga ”bye bye”, liksom…Det går bara inte.
      Han känner som jag. På ett ungefär,utifrån hans synvinkel, of course…så snart ska vi träffas och prata. Så får vi se…var vi landar…i livet…och sånt…
      Kram tebax!

      Gilla

      Svara
  2. har uppdaterat mig ännu mer nu… och inser hur mycket jag har saknat att läsa din blogg!

    flera goda skratt, ögon som tåras… och värk i hjärtat… och mer skratt….
    … det är vad det ger mig att läsa hos dig 🙂
    det älskar jag!

    Gilla

    Svara
    • Tusen tack! Dina ord värmer mitt hjärta och min kropp och snurrar runt som kolsyra i alla leder! ”TJOHO!” = SÅ glad gjorde dina ord mej!
      KRAM!
      You made my day!
      PS. Förstår inte varför det är så kul att blanda svenska med engelska, men jag tycker verkligen det! DS

      Gilla

      Svara
  3. Roligt, fantastiskt och jag förstår precis hur du känner det. Bra skrivet. Samtidigt så har jag varit i samma situation ett par gånger och verkligen ÄLSKAT och känt den där otroliga själsliga kopplingen – och väntat och väntat – och trott på att en gång blir det vi. Det måste bli så liksom eftersom känslan fanns där så stark. Men det blev inte så. Och hur mycket tid som gått åt till att längta, tänka och vänta ”i onödan” är något jag lärt mig. Det handlar också om tajming i livet. Ibland funkar det inte, det måste man acceptera, sörja och gå vidare.
    Kanske är det så att det finns många själsliga kärlekar där ute någonstans… Kram och lycka till, jag hoppas det funkar för er.

    Gilla

    Svara
    • Så är det också….*suckar*… ”MÅNGA” själsliga kärlekar tror jag inte det finns…eftersom jag varit singel i 10 + 6 år och bara träffat typ…2… och ingen av dom har blivit ”fast”. Eller så är det så att ”själslig kärlek” räcker inte…ALLT ANNAT ska stämma också. Och är det så att ”ALLT ANNAT” stämmer, men ingen själslig koppling så kanske man ska landa där och låta det vara ”good enough”, MEN å andra sidan ska man nog vara ”sån” då, att man nöjer sej med ”good enough” och jag tror inte jag är ”den typen”, faktiskt. Vädur som jag är… 😛

      Gilla

      Svara
  4. Måste instämma i allt som starkskör sa. Så känner jag med. Din blogg är unim och viktig för mig.

    Hemikram

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till HEMIMAMMA Avbryt svar