Jag är en Modig Fegis.
En Feg Modis.
En både ock.
Modig för Andra. Kämpar för Dom Svaga.
För barnen Utan Röst.
För dom Vuxna Barnen.
Och för dom små.
Men jag då?
Kämpar jag för mej?
Kanske.
Kanske inte.
Ibland.
När det Gäller.
Men ensam är inte stark.
Bara envis som synden.
Och egentligen kanske det borde finnas lite mer Synd i mitt liv.
Eller inte.
Kanske mer Trygghet, Närhet och Värme.
Kanske jag behöver ”backa” – eller möjligen ”kliva fram”…..
Eller varför inte Stå Kvar.
Stå kvar som en staty.
Med is och snö på.
Iskall.
Rakt igenom.
Fast med ett bultande varmt hjärta.
Bak och fram och upp och ner.
Ständigt på väg.
Och statisk.
Här och nu.
Och då.
I nuet och i framtiden.
Pratande och tyst.
Vågande och rädd.
Modig och svag.
Allt i ett paket.
Jag.
Vilken vacker och ärlig dikt ♥ Underbar och smärtsam på samma gång…
*Hemipepkramar*
GillaGilla
Tack! Du förstår du.
Kram!
GillaGilla