
Lisa, 5 år, hälsar på mej idag igen. Jag har dukat upp med några kakor och ett glas saft, som vanligt.
-”Men var är drömmarna?” säger Lisa.
-”Drömmarna?” frågar jag undrande
-”Ja, dom där kakorna….” säger Lisa.
-”Jasså dom! Dom är slut. Vi har inga såna nu.”
-”Jag kan baka såna med mamma när jag kommer hem….” säger Lisa, som för att trösta sej själv….så fortsätter hon:
-”Men hur får man in drömmarna?”
Hon funderar vidare högt:
![]()
-”Man sätter sej nog så här: *lutar huvudet bakåt på stolen och blundar* , och sen drömmer man lite….och sen tar man drömmen och stoppar in den i smeten…när den är som mest kladdig….SEN är det en drömkaka!”
Hon ser nöjd ut.
-”Ja, så gör man nog….” säger jag och ler.
Underbart. Och så självklart på något vis. Det är naturligtvis så det går till. Nu ska jag genast gå och baka. Men det kommer nog mest att bli Önskedrömmar.
GillaGilla
Ja, vilket par LIsa och någon av dina söner skulle bli! Värsta Klokigheterna!
GillaGilla