Askkopp /erviluca

Minsting sitter och tittar på Cops (urk!) där en misshandlad och blödande man berättar att hans bror slog honom med en ”ashtray”….

-”Vad betyder aschtray?” frågar Minsting

-”Askkopp”, säger jag och stökar vidare i köket (som den husmor jag är…)

-”Vad är en askkopp?” frågar då Minsting

Då slår det mej hur OLIKA vi vuxit upp – Minsting och jag.

När jag var liten stod det EN askkopp på varje bord – minst! För man fick röka, och rökte, överallt där det fanns ett bord och en stol.

Ett bord UTAN askkopp? Nope! Fanns inte.

Jag växte upp i ett moln av rök, med en pip-stor-rökande pappa, och en feströkande mamma. Såsmåningom joinade vi våra föräldrar, jag och min storasyster…iallafall till festerna.

Men det var typ:

”Socialstyrelsen rekommenderar minst EN askkopp på varje bord”.

Nästan.

Men min käre yngste son, känner INGEN som röker!

Ingen i vår bekantskapskrets, eller i hela släkten (!), röker!

Och jag äger ingen askkopp.

Inte konstigt att mina söner tittar med FASA på Stenis när han går ut på vår balkong och RÖKER! Det är ju nästan som att se en människa ta en spruta med heroin! SÅ ovanligt är det i mina söners värld!

Men nu vet iallafall Minsting vad en askkopp är.

Tror jag.

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Så bra att han inte behövt veta det tidigare… =0)

    Mina tror att en askkopp är en champangeflaska ute på räcket på altanen.. *fnissar*

    Det var innan jag slutade röka. Men morfar röker också.

    Hemikram

    Gilla

    Svara
  2. Ja, det som är givet för oss är inte nödvändigtvis det för barnen. Mina killar tror att jag skojar när jag visar en vinylskiva och säger att det är musik på den. ”Omöjligt”, säger de. ”Den får aldrig plats i cd-spelaren.”

    Gilla

    Svara
    • Jag trodde liksom aldrig jag skulle bli så gammal att mina barn skulle tycka att jag vuxit upp på ”stenåldern” (som jag tyckte om mina föräldrar), men nu är jag där, med råge! Konstig känsla. 😛

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till Pappan Hasse Avbryt svar