Månadsarkiv: september 2011

Hej Alla Glada (?) Buss-chaufförer!

Vad är det som gör att Vissa utav er är så Nitiska?

Små barn som ska åka med bussen och inte har ”rätt biljett” får inte åka med, fast du inte vet någonting om detta barn, och vad som händer om du lämnar henne/honom kvar på buss-stationen.

Vad skulle du säga om DIN dotter/son (10 år) nekades åka med bussen för att han/hon tagit fel busskort på morgonen i stressen, eller glömt ta med sin plånbok med pengar eller vad det kan vara….?

Vad skulle du säga om det var DITT barn som lämnades kvar, förtvivlad….

 …..(för det blir man – vuxen som barn! – när man inte får åka med: Man skäms och känner sej ”dum och pinsam” – som om man gjort något Brott)….

…..och som inte visste vad han/hon nu skulle göra?

Inte tror jag ”lilla Lisa” vågar ta nästa buss…för nästa buss-schaufför ”är säkert lika dum”…

…..och inte kan lilla Lisa gå hem, för hon tog inte bara fel buss-kort – hon tog fel jacka också; den utan nycklar i fickan!

Dessutom glömde hon mobilen!

Lisa gråter.

Hon sitter på bänken och gråter.

Som tur är, är Lisa liten och gullig, och en äldre dam vågar sej fram och fråga vad det är för fel. Lisa berättar, och så får hon hjälp.

Men hon vågar inte åka buss på en hel månad efter det….

Men det finns också ”finniga, fula små/stora tonårskillar”, som inte vågar sätta sej på bänken och gråta, utan istället lommar iväg…utan mål…

…..och i förtvivlan och frustration sparkar till en papperskorg….och får ”bannor” av någon förbipasserande Vuxen människa…

….som inte ser tåren i ögat….

Och allt är buss-chaufförens fel.

Iallafall den här dagen.

 

Jag vill ha en medalj.

Eller åtminstone ”stående ovationer”.

Eller ett litet ”FAAN VAD DU ÄR DUKTIG!”….

Typ NU.

För jag har haft ONT i huvudet i en vecka (drygt)….

…..sådär lite ”migrän-hotande huvudvärk” – inte ”jag-har-lite-huvudvärk-som-går-över-med-en-Alvedon-eller-två”…

….SÅN huvudvärk har jag typ aldrig!

Men jag har ändå gått till arbetet VARJE DAG, och när jag har Samtal med Familjer kan jag ”fokusera undan” värken, men så fort samtalet är slut….känner jag DUNKANDET och VÄRKEN igen….

….och jag har gått ut med hundarna varje dag…

….och PROMENERAT till och från jobbet x 4 (eftersom jag promenerar hem på lunchen varje dag och går ut med hundarna) = drygt 1 mil om dagen…

….och tvättat kläder varje dag (inte ett dugg jobbigt, men måste nämnas…för medaljens skull)….

Och när MÄN tvättar kläder så säger dom: ”Jag har TVÄTTAT KLÄDER idag!”……

….. som om det vore en Prestation (så då är det väl det då….)…..

….. även om JAG stoppar i tvätten när jag sitter på toa, och plockar ur den vid nästa toa-besök….

….älskar att hänga tvätt – det känns så FRISKT (! eller nåt) – och har inget emot att vika ihop den efteråt, vilket jag gör samtidigt som jag lagar mat…

…typ….

…eftersom jag är Kvinna och därmed gör ”tvåtusen saker” samtidigt…

S I M U L T A N K A P A C I T E T !

Ibland är det skitbra att kunna/göra det – ibland är det verkligen inte bra: När man dessutom blir avbruten och därför gör allt halvdant eller halvfärdigt….

…men det är smällar man får ta!

Typ.

Och fyfaan vad jag mår illa, och ont i huvudet har jag idag också!

Jag minns inte ens vad jag tänkte skriva om längre….

…så nu slutar jag.

Bye!

 

 

 

Näe, så dramatiskt är det nog inte – inte en Hel Skitdag.

Värre har jag upplevt.

Det är mer av en ”småskitig” dag…lite små-bläig….Urkig, liksom…

Ba´fatt jag TÄNKTE innan att det skulle bli en Rejäl Städhelg…..

…. och jag såg framför mej – SOM VANLIGT – hur jag och Grabbarna Grus SAMARBETADE sådär fint och trevligt som man gör i riktigt Duktiga och Fiiiiiina Familjer (som min…*harkel*)….

…som dessutom äter Mazariiiiiiiner och dricker Viiiitt viiiin….(uttalas med Stockholms/Östermalms-iiiiiiiiiii).

För mina söner är ju såååååå ”samarbetsvilliga” och JÄMLIKA!

Dom kommer att bli Världens Finaste och Dom mest Jämlika Männen, i Framtiden. Och deras kvinnor kommer att ringa mej, och säga:

-”Ååååh, vad du uppfostrat dina söner till JÄMLIKA och härliga män – fyllda av omtänksamhet och vänligthet och jämlikhet och ALLT!”

(ja, dom kommer att säga ordet ”jämlika” flera gånger eftersom det är så viktigt för dom, och eftersom sönerna är sååå…jämlika! Så det är inte jag som är tjatig här, alls!)

Och jag kommer att säga:

-”Asch då….” och låta sådär lite lagom ödmjuk….

….men inom mej TA ÅT MED HELA ÄRAN, och tänka ”FY FAAN VAD JAG ÄR BRA!!”.

Oj! Plötsligt dök deras pappa upp i min hjärna…Kommer HAN att få ta åt sej av äran? Näe, faen heller! Bara jag!  Annars jävlar….

…tänker jag och leeeeeeeeeeeer hemlighetsfullt och ödmjukt så att ALLA tror att jag bara tänker varma och kärleksfulla tankar…

Precis som jag gjorde nyss, när jag bad Storing att gå ut med hundarna och han svarade ”nej, jag måste….bla bla bla”….

…och så frågade jag Minsting, som knappt svarade…

…för att till sist fråga Mellan och han sa: ”-INTE NU!”

Då kröp min allra mest kärleksfulla och pedogogiska sida fram, sådär försynt från sidan, och jag….

…FRÄSTE:

-”JÄVLA SJÄLVUPPTAGNA EGOISTISKA SKIT-UNGAR: NI TÄNKER BARA PÅ ER SJÄLVA! JAG ORKAR INTE!!” …så gick jag in på toaletten och smällde igen dörren och fällde några tårar….

…för idag är jag faktiskt Väldigt Känslig….

…eftersom jag haft H U V U D V Ä R K  i över en vecka nu..

….och denna jävla huvudvärk gör mej så jävla helvetes skit-trött, och slut…

…så att jag bara vill krypa UNDER sängen och ligga där IFRED tills det gått över!

FERSTEHEN SIE?!?

FATTAR DU?!?

DO YOU UNDERSTAND?!?

COMPRENDE?!?

Nåja.

Empatiske Mellansonen tyckte nog lite synd om mej….

…för jag hörde genom toalettdörren: ”Mamma! Jag kan gå ut med hundarna!”

Puh!

Men nu växer dammråttorna mej upp till knäna……

…..och högarna med papper sprider ut sej över hela lägenheten – som ett snötäcke lägger det sej fridfullt över allt…

…skrikande ut sitt budskap: BETALA BETALA BETALA BETALA!!!….

….och vi vadar fram mellan alla kläder som borde sorteras BORT (för små) eller läggas i olika högar för att komma in i olika skåp, eller vandra till tvättmaskinen….

Jag orkar varken ta tag i detta, eller bråka med sönerna om att göra det.

Kanske jag ska pröva ”gråt-metoden” igen….(fast det  kom faktiskt väldigt spontant nyss…och var egentligen ingen Metod….)…

Funderar på det – liggande UNDER sängen – tyckande Oändligt Synd om Mej Själv!

 

                                

Jag ska precis börja min långa skogspromenad när jag ser grannen  -Thailändskan –  komma gående med ”sin” tjocka lilla hund. Vi hejar glatt!

Hon är så häftig, tycker jag, för hon har ända sedan hon flyttade till Sverige, för 3 år sedan, ”pratat på” och varit så modig och öppen, trots att hon faktiskt knappt kunnat svenska.

Jag minns tex förrförra sommaren då hon skulle förklara, med sin, då, torftiga svenska, att hon tyckte det var jobbigt med alla mördar-sniglar som åt upp hennes grönsaker i trädgården, och hon lyckades!! Försök med det du, utan språk!

Thai (kan jag kalla henne) hakar på oss på vår skogspromenad, eftersom hennes lilla tjocka hund piggar på sej då han får syn på mina hundar….

Vi börjar gå och följande samtal äger rum:

-”Ja inte gå ensam kog….” berättar Thai

-”Vill du inte gå ensam i skogen?” frågar jag

-”Ne, inte tycka om ensam kog” bekräftar Thai

-”Nähä, jag går den här promenaden varje dag i skogen ensam…Varför går du inte ensam? Hittar du inte?” frågar jag

-”Jo, hittal…men…ledd spock!” säger Thai och skrattar.

-”Är du rädd för Spock?!?” säger jag förvånat, och tänker att hon sett Star Trek och blivit rädd för dr Spock…

….men det verkar ju lite fånigt att inte våga gå i skogen för att man är rädd för dr Spock…

…. men man vet ju inte…

-”Ja. Ledd Spock!” bekräftar Thai.

Vi stapplar vidare med språkförståelsen och jag får veta att hon kommer från Bankok, att hon har en syster och att hon hade 6 bröder, varav 3 är döda, men jag förstår aldrig vad dom dött av…

….att hon har en 16-årig dotter som går på gymnasiet i Bankok och att hon och hennes sambo/man ska flytta till Dalarna.

Mitt i alltihop kommer jag på det:

Thai är rädd för spöken! Inte dr Spock!

Ha ha ha ha ha!

Jag får verkligen lust att gapskratta rätt ut, åt min missuppfattning, men gör det inte. 

Jag tänker vad lätt det är att missförstå varandra – speciellt när man kommer från olika länder och pratar olika språk, men vi som talar samma språk kan faktiskt också ofta missförstå varandra, för att vi menar olika saker med samma ord….

Dessutom uttrycker vi oss så olika kraftfullt. En del använder kraftfulla ord dagligen och hela tiden och andra är mer sparsamma och försiktiga i sitt sätt att uttrycka sig….

En del är så försynta….och andra är ”pang bom rätt på!”.

Och alla sorter behövs.