Jag tycker samma sak om Alexander Bard nu, som jag tyckte för 1 år sedan, 5 år sedan och alltid har tyckt:

Han tycks vara Ond! Elakheten själv. Lite åt det nazistiska, OCH narcissistiska hållet.

Han ser KALL ut med sina iskalla ögon. Han ser ut som en sådan som utnyttjar människor och som en sån som inte kan känna empati, om det inte handlar om honom själv!

Jag har tittat på Idol förut, men nu vet jag inte om jag orkar se på det längre, för jag klarar verkligen inte av Alexander Bard. Han är inte ”ärlig”, som han själv tror – han är Elak och Iskall och Ond.

Dom flesta människor som ställer sej framför Idol-juryn tror på fullaste allvar att dom skulle kunna bli en Idol – även dom som sjunger så illa som ”hej-kom-och-hjälp-mej”….

…. så varför ska man då vara så ELAK mot dom, kränka och knäcka dom, och säga att ”du är ful och saknar all form av karisma” etc?

Dom ställer sej framför juryn, kallsvettiga, darrande och med klappande hjärtan…

….och innan dom börjat sjunga har dom fortfarande Hoppet kvar.

Efteråt är dom fullkomligt knäckta. Dom har fått höra att dom är ”fula, charmlösa, saknar utstrålning, är tondöva” etc…

Många befinner sej mitt i tonåren – under den period i livet där man är som mest osäker…

….och givetvis hade dom Hoppet innan, om att ha Rösten, och Charmen, som slår alla med häpnad.

Givetvis förstår jag att juryn måste säga ”nej nej nej” och sen ”nej” igen, och att dom måste säga att ”du sjunger inte tillräckligt bra”, men måste man också attackera utseendet och hela personligheten, och allt dom är?!?

Ärlighet handlar inte om att kränka och vara Elak.

 Det Alexander Bard tycker och tänker är inte Sanningen – det är hans åsikt! Han bör  inte sitta i en jury – han ska väl troligen sitta i en litet rum  någonstans och skapa musik, möjligen, men INTE visas i TV på bästa sändningstid mobbande och kränkande unga förväntansfulla tjejer och killar.

Det är möjligt att man i livet som artist får höra ”mycket värre” saker (som Alexander mfl försvarar sej med), men grejen är ju att dom här tjejerna och killarna som ställer sej framför Idol-juryn är Helt Vanliga Tonåringar…

Dom ÄR inte artister, och kommer aldrig att bli! Och därför behöver man inte heller kränka dom, som om dom vore artister.

I dom andra tre i juryn finns värmen i ögonen och trots att dom säger ”nej” så gör dom inte illa,  på djupet.

 Men det gör Alexander Bard.

Så du undrar vad jag tycker om Alexander Bard?

Illa.

För ca 6 månader sedan fick jag överta lilla Beppe – en liten yorkshireterrier – och han bodde hos oss i några månader.

Jag kände nog att det var ”lite mycket” med TRE hundar och TRE söner och TVÅ undulater och heltidsjobb och hushållé (som hon på Bråkmakargatan sa….)…

….så när Stenis´ mamma´s granne ville ha honom, sa jag :

”VASCHEGOO!!”.

Typ.

Idag ringde Nya Matten och sa att dom troligen inte kunde behålla honom, eftersom han ”revir-skvätter överallt”.

Jag minns inte att han gjorde så hos oss, men jag minns att hans snopp var riktad så att han kissar sej själv på magen! Vilket ju är heltokigt, och gör att han luktar illa på magen, och är ”lite äcklig”.

Jag frågade Nya Matten om dom inte kastrerat honom än, vilket dom sagt att dom skulle göra. Näe, det hade dom inte.

Kanske revir-skvättandet skulle gå över då?

Men Nya Matten har nog också fullt upp i SITT liv, med nu FYRA hundar (eftersom dom precis skaffat ytterligare en hund – en valp), TVÅ barn, hus och kanske jobb (jag vet inte)….

…så hon frågade om jag ville ha tillbaka Beppe….

Typ… ja…

…eller något…

Jag tyckte verkligen om Beppe….

……men vad gör man åt en hund som kissar sej själv på magen?

Och vad gör man åt ett evigt ”revir-kissande”?

Och vad kostar en kastration på en yttepytteliten hund?

Någon?

Vaknar, tittar på klockan och konstaterar att den är ”för lite”…

…..får en slaffsig slick av Flisa…

….somnar om.

Vaknar, tittar på klockan och konstaterar att ”det duger som gå-upp-tid”…

….får en väluppfostrad, men illaluktande, slick av Milton..

…..och går upp.

Äter frukost, zappar på TV:n….

Söndagsmorgon-TV med snack om ”seven-eleven”…….Nej! ”Nine-eleven” var det visst…

…..vilket förvirrar ”oss svenskar” (iallafall den här svensken…) eftersom jag skulle ha sagt ”eleven-nine”….

….och min hjärna slår en kullerbytta varje gång  jag hör ”nine-eleven”….

…. och den vill flytta katastrofen till den 9:e november, så att jag varje gång får säga till hjärnan: ”Nej! Det hände den 11/9!!”

OCH rynka ögonbrynen (även om min hjärna inte SER det…men den känner det!) !

Efter the med smörgåsar, och till efterrätt kaffe med mjölk, är det dags för morgonpromenad med hundarna.

Mina hundar är otroooooooooooligt tåliga och kan vänta till kl 13.00 om jag vill slappa så länge, men jag tycker synd om dom, och VET att dom vill ut….

…. så jag slänger på mej gårdagens utstyrsel och tar ett litet varv i skogsdungen bakom huset.

Såja.

Nu är det dags!

Nu ska jag jobba!

”Let´s go, let´s go, let´s go, let´s go ner på stan!” sjunger jag.

Not!

Men jag ska ner ”emot stan”, eller ”Centrum” säger man nog när ens boende är ”relativt nära” Stockholm….

”STAN” är Stockholm när man bor så här.

Om man tex bor i Sala, eller i Falun, är ”stan” Centrum.

”Bara så du vet, jävla Stockholmare!”

He he he!

I´m one too, no-a-days, so I throw rocks in a glashouse right now.

Dagens fråga:

1. ÄR man ”Stockholmare” när man bott i, eller nära, Stockholm hela sitt vuxna liv?

2. Eller måste man vara FÖDD i Stockholm för att kalla sej Stockholmare?

3. Eller måste man gått i skolan i Stockholm för att kalla sej Stockholmare?

4. Vilka är egentligen Stockholmare?

5.  Behöver man bara bo där/här? Och VAR går gränsen? Stockholms kommun? Stockholms innerstad?

6. NÄR blir man Stockholmare?

7. Eller bestämmer man det själv?

Djupa frågor att fundera på en Vanlig Söndag anno 2011….

……………………………………………………………………………..

Men nu sticker jag till jobbet och ”jobbar” med mitt ”sido- knäck” – författarskapet!

Me love knäck!

Nu jävlar har jag spottat i händerna (så jag halkat på tangenterna!)….

…..och kavlat upp ärmarna.

Nu ska här Skapas!

Tio sidor idag, men hur många i morgon?

Vi får se…men jag MÅSTE skriva VARJE DAG!

Annars ska jag …..

…..spotta mej i ansiktet!

 Spott är det värsta jag vet!

Men hur faan spottar man sej själv i ansiktet?

Hm…..

Om jag inte skriver på just Den Här boken, som jag startade idag….

…. varje dag tills den är färdig....

….ska jag….

…straffa mej själv….

…genom att…..

Eeeeeh……

Har du något förslag?

I mitt hjärnkontor står det still.

Jag har väl ställt in det på ”Skapande” eller ”Skriva bok” och då kan dom inte fundera ut några straff där uppe.

Det är för jävligt vad hjärnkontoret funkar dåligt ”nuförtiden”, men men…

Det är väl åldern…eller nåt!

Så….då måste jag vända mej till DEJ!

Ja, just DU, som läser det här nu:

Vilket straff får jag den dagen jag INTE skriver på den nya boken?

Vinnaren av Bra Straff, får en nytryckt bok….

….. direkt från tryckeriet ….

– SIGNERAD AV FÖRFATTAREN –

…..när den är färdig!

Wohooooo!

Jag behöver en ”liten fru”…..

En sån som städar och fixar och lagar mat och sköter hela hushållet….

…och som då och då går ut med hundarna, när jag är mitt inne i mitt Viktiga Skapande…

…..för däremellan älskar jag mina härliga promenader i skogen med hundarna, så då behöver jag dom!

Dessutom tänker jag så bra i skogen! Hjärnan känns så FRI….

…. och under mina promenader i skogen kommer Kloka Idéer och Tankar om Världsproblemens Lösning, nya Bok-idéer, lösningar till ”mina” Problemfamiljer, kärleksproblemslösningar….

….. och hur jag ska hantera mina söners tonårstrassel (eller vad det är) ibland….

…så skogspromenaderna behöver jag!

 Dom behöver inte min ”lilla fru” ta….

Hon behöver dom inte heller, för hon behöver inte Lösa Världsproblemen.

Hon ska bara Sköta Allt medan jag Skapar…..

Sen behöver jag Någon som Älskar mej också.

 En man.

 Som vill ha mej och älskar mej väldigt mycket….

…. men som ändå har ett Eget Liv på sidan om….

…. men som älskar och längtar efter mej nästan hela tiden, och uttrycker det också, så att jag känner kärleken från Honom även när vi inte är nära…

  Och som vill ha sex med mej när jag behöver det…eller han.

 En man som förstår hur viktigt det är för mej att skriva.

 Som förstår mitt Skapande och är stolt över mej…

…..och tycker allt jag gör är Fantastiskt (!)….

…….oj, nu tog jag visst i….

 Det sista kan jag ta tillbaka, vid behov…Mina behov!

Nåja. Önska kan man ju alltid!

 Och drömma.

Jag behöver ju bli försörjd också….

…men så fort jag bara fått mina första böcker utgivna så är ju det fixat!

Så låt mej få skriva färdigt någon gång då!

Nej, inte ”färdigt” – utan mer:

 Låt mej få börja ge ut böcker nu´rå för i helvete!

Jag behöver kanske….typ….

…en månad! Ifred!

Sen är det igång!

Typ.

What´s the problem, liksom?!

……………………………………………………………………………

Lediga platser:

Ansökan gällande ”liten fru/hushållerska/alltiallo med glatt humör” (obetald) skrives till nedanstående kommentatorsfält. Personligheten är viktigast. Och att du tycker om gängliga tonårskillar, hundar samt städar med glatt humör, och har humor. 

 Ansökan ska vara märkt: ”Glatt humör”.

Obs! Lön lämnas ej ut förrän böckerna jag skriver lämnat utdelning, dvs INGEN lön i början, men väldigt mycket lön senare (kanske…).

Ansökan gällande ”kärleksfull man” med CD (nej! vad heter det….?! Äh! Meritlista och referenser) skickas till nedanstående kommentatorfält.

Personlighet och kemi är viktigast, och intervjuver kommer att hållas under hösten.

 Ansökan ska vara märkt: ”Kärleksfull och varm”.

Anställningen gäller på Livstid och lönen ges i natura.

NÄR ska jag skriva alla mina böcker?!?

NÄR?!?

För LIVET kommer ju hela tiden emellan!

Allt det Vanliga. Det ordinära. Och det Ovanliga.

 Jobbet, barnen, hundarna….allt!

Det som jag gillar och det som jag MÅSTE göra…..

Och så måste jag vila lite ibland också….

Men NÄR ska jag göra det?

När dygnet får 30 timmar, eller NÄR???

Jag har…..*räknar på fingrarna*…..ca 7 böcker färdiga i huvudet, som måste skrivas!

Måste. Skrivas.

Dom ligger där och ”pyr” och ”väntar”….

…lite otåligt och irriterat….

Vill UT!

Mina böcker vill ut!

Varför kan man inte bara koppla en skrivare till skallen, och så: …..”………rrrrrrrrrrrrrr…..” så är dom utskrivna och färdiga!

Voilá!

Mänskligheten saknar mina böcker.

(…..som svar på ovanstående fråga: Mina böcker!)

Längtar efter dom!

 Jag känner det i hela mej,

Men NÄR ska jag hinna?

-”Imorgon..”, viskar någon i mitt öra.

Okey, jag kör i morgon!

Det är nästan omöjligt – för att inte säga Helt Omöjligt!

-”TYYYYYYYST!!!” skriker Minsting (ser jag på hans kroppsspråk…)…

….men jag hör det bara svagt genom:

-”WHY DOES IT RAIN?” som vrålar ur mina hörlurar…

…..och jag sjunger med:

-”WHY DOES IT RAIN? WHY DOES IT HURT? PLEASE TELL ME WHY! OooooooOooooooo……!”

Och trots att jag förstår att det kanske (troligen inte, troligen aldrig på ti´n…)  inte låter lika snyggt utanför hörlurarna….

…kan jag inte låta bli:

-”WHY DOES IT RAIN? WHY DOES IT HURT? PLEASE EXPLAIN ´CAUSE I DON´T UNDERSTAND!”…..

ÄNNU HÖGRE (!):

-”WHY DOES IT RAIN??? LOVE MADE ME FLYYYYY!!! …PLEASE TELL ME WHY! LA LA LA LA LA LA! OOOoooooaoooooOOooo!”

….inte bara som ”ret”….

…utan för att den här låten går RÄTT IN I HJÄRTAT och KRAMAR OM DET så det gör SKÖNT-ONT!!!!

….och jag bara MÅSTE SKRÅÅÅÅLA:

-”WHY DOES IT RAIN?……..”

………………………………………………………………………………………………

Åååååå, nu kommer:

-”BLAME IT ON THE SUN…….OH, YES MY LOVE HAS GONE AWAY…..BUT I BLAME IT ON THE SUN….LA LA LA LA LA LA LAAAAAA!”

-”TYYYYYYYST, MAMMA! TYYYYYYYST!!!!”

*klickar upp ljudet*

-”……BUT MY HEART BLAMES IT ON ME!”…..

Ibland får jag bara en så BRINNANDE lust att stampa i golvet, som en trotsig 3-åring, och skrika:

-”FUCK YOU!!!”

och

-”SKIT PÅ`REJ!!!”

eller

-”TA DEJ I ARSLET!!”

eller

-”JÄVLA HELVETES JÄVLA PISSRÅTTESKIT!!!”

…och sen bara gå Där ifrån!

-”VAR ifrån?” frågar givetvis du….

Tja…jag vet inte riktigt….Livet? Den Dumma? DOM Dumma? Vuxenheten? ….

……eller kanske lite gott och blandat….lite av varje.

Mej själv?

Typ.

-”VEM vill du skrika till?” frågar givetvis du….

Tja…jag vet inte riktigt….Livet? Den Dumma? DOM Dumma? Vuxenheten? ..

…eller lite gott och blandat?

MEJ SJÄLV?!?

Typ.

SÅ känns det ibland.

Jag ger råd och stöd dagarna i ända….

Stöttar dom i tänkande och tyckande, om det är okey att göra si eller så, och om dom är ”knäppa” när dom tänker ”så häääär…” och om ”man kan göra sååå?…” eller om ”det är vanligt att….?”, om dom är ”vanliga” eller vad?

Jag säger ”Hej och hå!” och stärker och buffar och hjälper ”dom” med sina självkänslor och självförtroenden:

-”Det låter ju BRA / Javisst kan man tänka/göra SÅ! OM du känner så, så är det så, och en känsla kan inte vara fel!”….bla bla bla bla bla bla bla….etc osv mm….

Fi faan vad jag stärker och hjälper och slår knut på både tankar och åsikter för att hjälpa och stärka.”Rätt hjälp till rätt person”.

Igår satt jag i ett samtal 2,5 timme (två och en halv timme!) för att den jag pratade med BEHÖVDE det!

Efteråt var min hjärna som en urvriden disktrasa, och jag tänkte:

”Vissa arbetar med sina muskler och med sin fysik i sina arbeten…och får träningsverk och är dödströtta i kroppen vissa dagar….Andra arbetar med sina hjärnor och känslor – sitt inre – i sina arbeten….och får ”träningsverk” i hjärnan och är dödströtta i huvudet vissa dagar….”.

När jag kom hem efter 2,5-timmars-sittningen var min hjärna urblåst! När jag skulle säga mina söners namn blev det:

-”Du….DU!….F….Mi…..ÄH! Du i grå tröja! Kan du duka?”

SÅ illa var det.

Och så idag slår det mej (återigen) att det är så mycket svårare att ge sej själv råd, och att stötta sej själv, i olika knepiga sammanhang…än vad det är att stötta och råda andra!

Det är orättvist!

Jag vill också ha stöd och råd av mej!

Typ NU!

Jag mötte en av Minstings skolkompisars mamma igår när jag var ute med hundarna, efter jobbet. Vi konstaterade att det ”är härligt att ha hund!” och sen sa hon:

-”Kommer du på föräldramötet?”

-”Eeeeee….???? Nu?!” svarade jag förvånat.

-”Ja, det börjar om 6 minuter”, sa hon och skrattade.

-”Hoppsan!” sa jag och sprang hem med hundarna, slängde upp dörren och ropade:

-”Jag ska på föräldramöte! Ni får antingen laga mat själva eller så får ni vänta tills jag kommer hem, med att äta!” ….

…och så sprang jag iväg…

…och hann!

Tur att vi bor nära skolan!

Klassrummet var proppat med föräldrar – hela ”mellanstadiets” föräldragäng var där.

NÅGON hade vräkt på sej parfym! VRÄKT!

Efter en stund kunde jag knappt andas. Jag fick sitta med handen för mun och näsa hela tiden…

Till slut reste jag mej upp och ropade ut:

-”Är det någon som har en syrgasmask?! Jag kan inte andas!”

Not.

Men jag tänkte:

-”Jag kommer att få Migrän-attack 1 A av denna STANK!”

Funderade på att öppna ett fönster och hänga ut genom det, med näsan…

…men var för feg…

Men så skulle vi dela på oss;

-”Alla 6:or till blåa salen, alla 5:or till gröna och alla 4;0r stannar kvar!”

Jippi! Jag hoppades att Ägaren till Stanken skulle stanna, eller vara 5:a-förälder…

Hade jag sådan tur?!?

Nope!

Ägaren till Stanken visade sej vara en Pappa, vars dotter hade sin bänk BREDVID Minsting, och vi föräldrar fick sitta i våra barns platser….

Då fick jag ett kombinerat astma-migrän-ångest-anfall….

…. och föll ner och dog!

Typ.

Sen gick jag hem.

Och andades!

……………………………………………………………………

Informationen var ändå som alla andra år, och har man hört den en gång…

….eller snarare fytiontvå gånger, så har man hört alla gånger och än så länge är det inget nytt under horisonten…

…eller var det var det skulle vara något nytt…