Månadsarkiv: september 2011

Min mamma är lik mamman i ”2 1/2 män” – fast på ”ett kärleksfullt sätt”.

För jag VET att min mamma älskar mej och mina systrar, och jag VET att hon försökt vara Världens Bästa Mamma och Fru, och jag VET att hon alltid velat väl…

…men någonstans krockar det med hennes egen självkänsla, som alltid skrikit henne i örat: ”Du duger inte! Du är inte bra nog!”

Detta har hon sedan, med ”varm hand”, överlämnat i sina döttrars ägo, som tagit emot denna insikt med varierande resultat.

Att alltid få höra/veta att man kunde gjort det bättre, eller att ”Veras dotter, Eva har BARA femmor i sitt betyg”, när man kommer hem och visar sitt betyg…och är stolt över sin enda FEMMA (att ersätta med dagens MVG)…

…eller….

…att alltid får höra ”Ni skulle bara sett hur SMALA och VACKRA Veronicas döttrar Lena och Charlotte, var på den där festen…och OJ vad de var duktiga på att sjunga!”….

…eller…

…att få höra: ”Jamen, Gunhilds barnbarn, som är 3 och 5 år gamla, åker sådana där inlines hur bra som helst redan, och dessutom spelar dom redan långa pianostycken, av Mozart, helt på gehör!” …..

….när man stolt ringer och berättar att hennes dotterson (på 6 år) lärt sej stava till sitt förnamn (som är Lo.. 😛 ..)….

…gör att man liksom blir ett Ingenting, och gör att man alltid tänker att det alltid finns någon som är bättre och duktigare…

….. och det jag gör duger inget till egentligen…

Men så är det ju, i Verkligheten:

Det finns alltid någon som är bättre, och kan bättre!

Men det gör väl detsamma!?

För JAG kan det här, och det är bara JAG som är JAG! Och det är bara MINA BARN som är MINA…..

…..vilket gör oss alla Unika!

Jag såg en liten snutt av en intervju med Eva Funck (som jag älskar! och som jag borde lagt på min ”tycka-om-lista” i mitt tidigare blogginlägg) som sa:

”Det är bara att bestämma sej för att man är bra, att man är glad och att man mår bra, och sen kan man lura sej själv att man är allt det där! Hjärnan är ganska lättlurad faktiskt,…

….och är det ingen annan som säger att man duger, eller att man är fantastiskt, kan man pränta in det själv, i sej själv!”

Och så är det nog.

Jag börjar idag.

”Fy faan vad jag är bra!”

”Jag äger!”

🙂

Har du läst The Secret?

Den fanns både som film och som bok.

 Jag både såg filmen, och läste boken….

…och jag levde mej in i det.

Ville tro på det.

Bestämde mej för att jag Trodde på det.

I hemlighet.

Man skulle liksom krypa ihop i en soffhörna, och lite sådär i smyg, läsa The Secret, och börja leva efter den…

….för då skulle man bli rik!

Om man ville bli rik alltså…

Det kanske inte alla vill?

Alla som läste The Secret skulle bli rika, om dom ville!

Det var bara att:

1. Önska

2. Beställa

….rakt ut i Universum!

Jag, som många andra, ville så inihelvete att det skulle vara SANT!

Att det var SÅ Enkelt!

Jag ”önskade” och ”beställde”.

Vad hände?

Nada.

N A D A.

Jag sprang till brevlådan varje dag – förväntansfull över hur Universum skulle lösa mina ekonomiska problem…

Men icke sa Nicke! Inga pengar där.

Jag tänkte att jag inte alltid kan tänka ut Universums förunderliga vägar, så jag öppnade mej för Alltet!

Typ.

Eller nåt.

”Kanske kommer pengarna, eller Lösningen, från ett helt annat håll…”

….tänkte jag…

….”ett håll jag inte kan luska ut med min lilla enkla hjärna….”

Eller är det så att The Secret bara funkar på ”Somliga” och att jag inte ingår i den gruppen?

Eller kan det vara så att jag inte var tillräckligt ”övertygad”…(fast jag vidhåller envist att jag var det, tycker jag…)?

Eller upprepade jag önskningen, och beställningen, för ofta, eller kanske för sällan?

Eller kände jag mej inte tillräckligt Säker?

Eller är det så att The Secret ”funkar” först när man blivit rik, och kan ”efterkonstruera” att man Beställde, fast man egentligen blev rik på ett arv, och den rika släktingen hade dött med eller utan Beställningen och The Secret?

Något fel var det iallafall.

För det funkade inte.

På mej.

Jag duger väl inte åt Universum…

*mutter*

Dom som inte varit singlar – ensamstående med barn – i flera år, förstår inte.

Dom förstår verkligen inte.

Dom försöker förstå, tror att dom förstår, men dom förstår inte!

Dom vet inte hur det känns att vara ensam.

 Att inte ha någon i ryggen.

 Att inte komma hem till någon som finns där för en….

Dom vet inte hur det känns att bli ”kastad under bussen”…

…..och det finns ingen där som drar ut en igen, utan man får krypa ut själv, torka av sej, torka sina svidande sår själv….

….och halta hem själv….

…till Ensamheten….

…eller till sina barn, som säger:

-”Vi är hungriga!!”

Dom vet inte hur det känns.

Det dumma är att dom tror att dom vet hur det känns.

-”Jamen, jag är ensam varje gång Kurt åker på sina resor, och  är borta en vecka, eller två!” säger dom…..

….. och ”vet precis hur det känns att vara ensam”….

Men, snälla du! Kurt kommer hem igen! Kurt delar sorg och glädje med dej via telefonen, eller när han kommer hem igen! Kurt ”finns där” i ryggraden….

…..och blir du kastad under en buss….

…så kommer han hem igen….

…..och står upp för dej!….

…och tar hand om hushållet och pratar med dej om hur dum ”buss-chauffören” var…..

…..eller (tvingas?) lyssnar på dej när du ”spyr galla” över ”varenda jävla buss-chaufför i hela världen”!

Han finns där.

När man är ensam, finns ingen.

Jag tycker det är taskigt med inne- och ute-listor,  och därför ska jag nu kasta sten i glashus och göra Tycker om och Tycker inte om-listor:

Tycker om

Ann Söderlund

– för att hon är rolig, varm, härlig, rak, enkel, äkta, söt, underbar, snäll och gullig.

Pernilla Wahlgren

– för att hon är pigg, söt, duktig på mycket (sjunga dansa spela teater), rolig, varm, äkta, rak, snäll.

Mark Levengood

– för att han är klok, vettig, snäll, rolig och humoristisk, varm, respektfull, varm, intelligent och har så underbar dialekt

Carina Berg

– för att hon är rolig och humoristisk, verkar nyfiken och respektfull, ställer härliga frågor, verkar äkta, snäll (men huuuur kan hon vara gift med Luuk som verkar så…jobbig och överspänd?!)

Tilde de Paula

– för att hon är så respektfull, intresserad, nyfiken, gullig, snäll, reko, klok, vettig, genomtänkt och underbar

Renee Nyberg

– för att hon är så respektfull, härlig, rolig, gullig, humoristisk, klok, avslappnad, nyfiken, har glimten i ögat och härligt skratt

David Hellenius

– för att han är trevlig, snäll, klok, rolig, humoristisk, duktig, respektfull

Äsch, jag tar bara Tycker om idag!

Jag vill vara en sån som bara ÄR.

En sån som står Stadigt på jorden och bara Lever – här och nu.

En sån som inte fladdrar iväg i Drömmar och Tankar och Framtid, och ”OM……”.

En sån som är NÖJD i nuet.

En sån som är rakt på sak, men om den inte är det, så begriper ”den” inte bättre och är nöjd ändå….

En sån som inte ifrågasätter sej själv eller hur livet blev/är…

En sån som inte tänker tusen miljoner tankar varje sekund….

En sån som är Bara Nöjd.

En sån vill jag vara.

Det står rader av bilar på parkeringsplatsen:

Grå grå röd grå går vit grå grå grå svart grå grå mörkblå grå grå grå grå vit grå blågrå (oj!) grå grå röd grå grå svart grå grå röd grå grå grå brun svart vit grå grå grå grå grå….

….zzzzzzzzzzzzzzz!

Hur uppfinningsrika är biltillverkarna egentligen?

Jag tycker man ska börja måla bilarna prickiga, med löv på, randiga, rutiga, med tassavtryck, med glassar (!) på…..

……nyckelpigsfärgade, zebrarandiga, giraffprickiga, tigerrandiga, leopardprickiga, såp-bubbleprickiga, blommiga, peacemärkenmålade etc….

VARFÖR SER BILAR SÅ TRÅÅÅÅÅÅKIGA UT?!?

Blä!

En gång i tiden köpte jag en diarrée-beige gammal volvo…Den gick bra, men jag stod inte ut med att ”erkänna” att den var min, så länge den var så tråååkigt ”diarréebeige”…..

….. så jag målade gula, rosa och gröna neonfärgade prickar och trekanter på hela den….

….och voilá så blev den både Personlig och lite snyggare!

Men ”alla” sa:

-”Du är inte klok! Man kan väl inte måla en bil!?! INGEN kommer att vilja köpa den efter dej! Sååå kan man inte göra!!!” osv.

Och jag bah:

-”Eeeeh, va!? Så KAN man göra! Jag gjorde ju just så….”.

 Och när jag några år senare ville sälja den, gick det hur bra som helst.

Nästa gång jag köper en bil ska jag:

1.  Gå efter färgen (härlig glad färg eller mönstrad!)

2. vara noga med att det är ett märke jag gillar(toyota, nissan, subaru, mazda etc)

3. Kolla om det är en cool registreringsskylt (men där KAN jag vara lite open minded….) med ”bra bokstäver och siffror”…(enligt MIN smak, dvs antingen att bokstäverna betyder något, eller att det är många vokaler…Fråga mej inte varför!)…

4. Sen ska den gå smidigt, och liksom ”flyta fram” , och ha automatväxel.

******************************************************

OM du har en sån stående hemma som du vill bli av med: Kontakta mej!

******************************************************

Min nuvarande, trasiga och avställda bil, är så tråååkig på alla sätt att jag skäms varje gång jag kör den:

Den är inte JAG! Den representerar absolut inte mej!

Den har fel färg (grå), är fel märke (skoda) och har super-ocool registreringsskylt!

Blä!

Det är egentligen bara att skrota den!

Som straff.

För att den är så ful, och ocool.

Dessutom ”skuttar” den när jag försöker köra den….

Jag tror faktiskt den känner på sej att jag inte tycker om den….

Är det inte konstigt att man ett helt liv kan tycka att snoozning verkar helt konstigt och meningslöst, och inte alls förstå sej på detta fenomen….

….till att bli Världens Bästa Snoozare!

Och njuta av det!

Visst är det konstigt!?

Hur det gick till??

Har ingen aaaaning….Det bara blev så.

Förr vaknade jag av ”klicket innan väckarklockan ringde”, och studsade upp som en balett-dansös, dansande runt med värsta bästa morgonhumöret….

…och OM inte resten av världen låg och sov då, tyckte jag det var bästa tiden för att dammsuga, städa, tvätta och göra Rejäla Saker!

Men nu….”snoozing is da thing!”

Och ofta sover jag mej igenom den vackra melodin som mobilen spelar…

…om och om igen….

Börjar jag bli gammal, eller är det ett ”försenat tonårsuppror”?!?

Igår jobbade jag sent, så då  hann jag inte skriva mina ”10 sidor/dag”….men eftersom jag hade en ursäkt tänkte jag att jag skulle slippa ”straffet” (10 sit ups)….

…och det gjorde jag rätt i, för idag har jag presterat 20 sidor!

Det som är lite jobbigt – faktiskt mer jobbigt än jag trodde innan –  är att skriva om ”pedofil-grejerna” i boken….

Den handlar delvis om en pedofil…

….och då måste jag ibland skriva om övergrepp…

…men när jag idag skrev om ett övergrepp…

….höll jag nästan på att kräkas.

Tjejen i boken kräktes så att det nästan inte blev något kvar av henne, trots att hon själv inte var ”offret”…

…..utan hon bevittnade ”bara” ett övergrepp….

Usch!

Mina böcker skriver liksom sej själva, och jag hänger bara med…

…och personerna i boken får Eget Liv.

Jag vet inte riktigt vad som ska hända, men eftersom pappan i boken är pedofil, så antar jag att jag måste igenom mer ”äckliga upplevelser”…..

Men vad ska jag göra av alla stackars barn som blir påsatta, i boken? Dom bara finns där, och får ingen hjälp – iallafall inte av mej…författaren…

Jag kanske blir alldeles knäpp av att skriva den här boken?!

Helt puckad, liksom….

Bäst jag skyndar mej att skriva den färdigt, så att den inte hinner påverka mej så mycket….

Nästa bok ska nog bara handla om Fantastisk Kärlek!

För att jämna ut det, liksom….

…men när jag tittar på listan över ”idéer” så står det:

– Otrohet

– Fosterhemspojke med alkoholiserad mamma

– Vuxen man som minns sin mammas övergrepp….

Typ.

Ja, jag är nog lite pervers….

Tur att jag är så rolig till vardags då!

Och kan skratta åt kiss och bajs!

Han är förtvivlad. Han berättar att hans fru lämnat honom. Efter 10 år tillsammans fick hon nog.

Han gråter. Säger att han älskar henne, och har alltid gjort. Frågar mej hur han ska få henne tillbaka. Säger att han ångrar sej….

Han pratar om sina älskade söner, och att han inte vill att dom ska behöva växa upp i två hem…

Och han ångrar sej.

Mycket.

Han berättar att hon inte kände sej älskad, att hon ville att han skulle uttrycka sin kärlek, visa sin kärlek, säga att han älskade henne….

…men han kunde inte… visste inte hur…. Och trodde att hon förstod ”ändå” – trots att han inte visade, eller sa något….

-”Jag jobbade ju som en idiot för att dra hem pengar, för att vi skulle kunna bo i det där fina huset, i det där fina området…och bygga den där poolen…”, snyftar han….

-”…att jag inte fattade! FAST hon SA det! Jag vet ju att hon sa det!

Hon sa:

-”Jag-skiter-i-det-stora-fiiina-huset-och-i-poolen-och-i-din-jävla-lön-bara-du-håller-om-mej-ibland-säger-att-du-älskar-mej-ger-mej-en-smekning-då-och-då-visar-uppskattning-älskar-mej-så-att-jag-märker-det!!!”

Hon sa det, skrek det, skrev det i ett brev till honom….

-”Varför tog jag  det inte på allvar? Varför fattade jag det inte? Vad är det för fel på mej?….Nu är det för sent! Hon orkade inte mer…sa att hon kände sej oälskad….. som en möbel….

Hon sa `Jag känner mej som en sliten fåtölj`eller som en `gammal vän´, men inte som din fru, din älskarinna och bästa vän….och nu är mina känslor för dej borta…Jag orkar inte ge längre…orkar inte be längre….”.

Hon hade gråtit när hon packat väskorna.

Och hon gjorde det klassiska: Åkte hem till sin mamma. Barnen ville, och fick, följa med.

-”Ska ni skiljas?” frågade den yngsta innan dom åkte.

-”Jag vet inte än….”, svarade han…

-”Men ge henne en blomma då! Och ett sånt där kort med ett hjärta på!” sa han – den yngsta…

”…för du älskar väl mamma?” la han sen till.

-”Ja…” sa han, och tårarna steg i ögonen….

Sen sa Den Yngsta det där Kloka:

-”Menvad är det för vits med att älska någon om man inte säger det till den….. så att den blir glad för det?”

Så enkelt och självklart.

……………………………………………………………………………..

Vad är vitsen med kärlek om den stannar kvar inuti en själv?

Jag klickar runt lite på facebook och sen lite här, och läser, som vanligt dagens blogginlägg från:

http://pappanhasse.wordpress.com/

…om att pimpa en barnsaga, och sen skrattar jag rätt ut!

Fylld av bubbel i hela kroppen, vill jag dela med mej av det roliga till mina arbetskompisar, så jag läser först ”opimpad saga” och därefter ”pimpad”…. och  så skrattar jag rätt ut igen!

Jag tror att alla ska brista ut i vrålande skratt….

…men…

Nope.

Det blir bara tyst.

Och så säger dom:

-”Vad har du för humor egentligen?! Bajs- och kisshumor??”

Och:  Ja.

Jag har ”värsta bajs-och kisshumorn”.

Kanske jag har barnslig humor, kanske inte, men jag tycker att den pimpade barnsagan var underbar!

Och jag tycker att mina arbetskompisar är Stentråkiga och Dödstrista just nu. Värsta Tråååkiga Vuxna.

Gå och lägg er och dra något gammalt över er.

Uäck!