Dom som inte varit singlar – ensamstående med barn – i flera år, förstår inte.
Dom förstår verkligen inte.
Dom försöker förstå, tror att dom förstår, men dom förstår inte!
Dom vet inte hur det känns att vara ensam.
Att inte ha någon i ryggen.
Att inte komma hem till någon som finns där för en….
Dom vet inte hur det känns att bli ”kastad under bussen”…
…..och det finns ingen där som drar ut en igen, utan man får krypa ut själv, torka av sej, torka sina svidande sår själv….
….och halta hem själv….
…till Ensamheten….
…eller till sina barn, som säger:
-”Vi är hungriga!!”
Dom vet inte hur det känns.
Det dumma är att dom tror att dom vet hur det känns.
-”Jamen, jag är ensam varje gång Kurt åker på sina resor, och är borta en vecka, eller två!” säger dom…..
….. och ”vet precis hur det känns att vara ensam”….
Men, snälla du! Kurt kommer hem igen! Kurt delar sorg och glädje med dej via telefonen, eller när han kommer hem igen! Kurt ”finns där” i ryggraden….
…..och blir du kastad under en buss….
…så kommer han hem igen….
…..och står upp för dej!….
…och tar hand om hushållet och pratar med dej om hur dum ”buss-chauffören” var…..
…..eller (tvingas?) lyssnar på dej när du ”spyr galla” över ”varenda jävla buss-chaufför i hela världen”!
Han finns där.
När man är ensam, finns ingen.
erviluca #mammatillfyrakillar 
jag har oxå varit ensam, ensam utan vare sig man eller barn, man kommer hem och tystnaden ekar, då skulle jag önskat att jag haft någon som sagt, mamma jag är hungrig. jag minns den tiden så tydligt, den var ingen bra tid i mitt liv av olika anledningar. Det jag minns var just känslan av att vara ensam, sitta själv på midsommarafton, eller bara en vanlig fredag.
Det är kanske därför jag är så tacksam för vad jag har, för det betyder något att ha någon att komma hem till, och att få säga hur jobbigt det var idag,
Men vi finns ju, och säger hej hej håller på dig, och det finn snågon därute för dig med, om du öppnar upp. De finns överallt om ser, och lyssnar.
GillaGilla
Jag är ”öppen” och jag har ju Stenis…även om det inte känns så ibland….
Det är det där med att vara Ensamstående mamma…och ”låst” hemma…Och självklart tror man alltid att man har det ”värst” själv! Iallafall ibland.
Ibland tror jag att jag har det bäst också… 😉
GillaGilla
Mina vänner säger inte så, som tur är. Men jag är ensam utan barn men på något sätt tror jag att det är självvalt. Jag är så knepig och blir så uttröttad av mig själv hela tiden,så jag kan inte begära att någon annan ska orka med mig,så därför söker jag inte aktivt efter någon. Men lite typiskt för en kvinna i min ålder jag övertagit två katter den senaste tiden!
GillaGilla
Nu vill jag ta Anna i örat, skäms på dig.
Alla blir vi tröttna på oss själva, det behöver inte betyda att vår partner har tröttnat på oss.
Knepig, gissa vad jag är 😉
Ut och ta för dig av världen, livet är en dag kortare imorgon.
GillaGilla
Det gör ONT att erkänna att man känner sej som Världens Ensammaste Person ibland. Man är inte speciellt stor och stark när man erkänner Ensamheten…man är bara ett litet knytt…
Jag undrar verkligen om du är ”knepigare” än ”någon annan”? Vi är alla mer eller mindre ”knepiga”… Och man KAN begära att ”folk” ska ”orka med en”…Det finns många idioter i parförhållandena också! 🙂
Ensamhet kan vara självvald och säkerligen kan man må väldigt bra i den också….Det har jag gjort, av och till….Det beror väl på om man har släktingar och vänner också…och känner sej tillfredsställd med den sortens ”sällskap”…
Trots att JAG själv valt att skilja mej (två gånger) har jag inte sökt Ensamheten, utan mer velat kliva ur ”destruktiva förhållanden”….och haft en önskan och ett hopp om att det finns någon därute som jag passar med och där det inte blir destruktivt…
GillaGilla
nu säger jag hej igen för att se om gröna gubben försvinner.
GillaGilla
Blommor!!!
GillaGilla
Jag förstår precis vad du menar.
*suckar djupt*
Och herregud, så många gånger jag stött på fruar till ”Kurt” – eller makar till ”Birgitta” också för den delen.
GillaGilla
Tack! Du får 10 poäng för Dagens Bästa Kommentar! Den värmde.
GillaGilla
äsch fortfarande monstergubben, arghh, vad arg jag blir på mig själv som inte får till det. Jag är säkert grön i ansiktet nu.
GillaGilla
Nähä! Det är en bild med blommor ju!
GillaGilla
Jag var helt själv med mina tre äldsta i fem år. Varje morgon när jag vaknade undrade jag hur jag skulle orka med den dagen.
Jag orkade på något vis, det gör man, men jag vet hur det känns, och jag håller med dig om att det inte går att föreställa sig det om man inte har varit i den situationen.
Sen vill jag förstås poängtera att det inte var just en man som fattades, utan att slippa vara själv med allt ansvar.
GillaGilla
Ja, så är det ju…Jag levde ju i en relation där jag var själv med allt ansvar även innan jag skilde mej, och det är ju faktiskt bättre att vara ENSAM med allt ansvar, än att vara TVÅ men ensam med allt ansvar, för det går så mycket energi till ilska och frustration när man inte DELAR arbetsbördan hemma.
Jag har alltid velat ha kärlek i mitt liv. Och den längtan går nog aldrig över. Jag vill älska någon (man) och bli älskad tillbaka. Kärleken till mina barn och hundar kommer ju alltid att finnas där, rätt så självklart, men kärleken till en man är lite mer komplicerad och inte alls lika självklar…
GillaGilla
Jag vet så väl vad du menar och hur det var… jag levde ju det livet själv för fem år sedan – på ett sätt mitt livs värsta period och på ett annat sätt mitt livs bästa period…
Ena dagen var ensamheten en styrka och andra dagar definitivt en sorg…
*trösthemikram*
GillaGilla
Tack för det! Du får dagens andra 10-poängare för Bra och Skönt (i hjärtat) svar! ❤
Kram!
GillaGilla
tack goa du!
GillaGilla
ja, blommor tralala vad fint istället för gröna gubben. Man kan känna sig ensam fast man är två, det gör jag ibland, inget kul det heller. Ja, hur går det med Stenis, du skriver så lite om honom nuförtiden, är du inte tjääääär längre?
GillaGilla
Ja, man kan känna sej ensam i tvåsamheten också, men när det väl GÄLLER så tror jag nog att man finns där för varandra? Eller hur?
Jag har ju levt i tvåsamhet x 2….
Jorå, jag älskar Stenis, och vi ”hankar oss fram”…på nåt snurrigt sätt… Av och till får jag lite ”spel”…och så blir det lite ”fnurror”, när jag ”fnurrar till det”…och så knyter vi upp fnurrorna, och lufsar vidare…Lite så är det väl…Näe, han får inga ”spel” – bara jag. Men det är ”hans fel” när jag får spel…Det är väl rättvist va?!
GillaGilla
PS. Och Stenis och jag ”DELAR” ju inget…Vi delar bara varannan helg, och ibland inte ens det! Av och till känns det bra, men däremellan känns det…tomt och ensamt! DS.
GillaGilla
njae, det beror väl vad det gäller. Ibland känner jag mig väldigt ensam trots att jag lever ihop med någon. Vissa saker kan jag inte prata med min man om, visst om jag blir arg på bussschauffören så visst kan jag beklaga mig. Men jag tror inte på tomtebolycka eller på starletdrömmen man blir matad med i tidningar, filmer och böcker, om den stora tjärleeeeken som varar för evigt. Jag tror att man i mångt och mycket är ensam många gånger i livet, även fast man är gift, och ibland känns det nästan värre än att vara själv.Dessutom kan det känans ganska kvävande ibland oxå, men det är ju bara vad jag tycker. Det är väl kanske så att man vill ha det man inte har och tvärtom, vad vet jag. Tror du inte Stenis och du kommer att dela mer i framtiden då? Flytta ihop eller så, för visst ligger det mycket i det du säger att det är mysigt att komm ahem till någon.
GillaGilla
Tja, vi tänker väl så…iallafall av och till…om han står ur med mej, och jag med honom…För det handlar ju mycket om kompromisser när man lever tillsammans, och jag blir GALEN om han blir GALEN på att jag ställer kaffekoppar på bord och inte plockar undan dom osv…för jag blir GALEN över folk som blir GALNA på småsaker…om du förstår…
Jag vill ha Godhet i mitt liv, och att människor ska vara snälla mot varandra, och att människor ska förstå att vi (iallafall jag) vill varandra väl i första hand.
Jag minns när jag låg på sjukhuset för att operera bort min sköldkörtel (som hade en tumör på sej) och INGEN man fanns där att trösta och stötta eller vara med mej när jag kom hem. Då gjorde det ONT i hjärtat, kan jag säga.
Eller om man råkar ut för en bilolycka…DÅ borde väl mannen/hustrun bry sej och besöka en, eller hur?
Så jag vill leva ihop med Någon bara för att han ska besöka mej OM jag hamnar på sjukhus!
Så är det!
😛
GillaGilla
gud vad stollig du är, hamnar du på sjukhus lovar jag att jag kommer, jag kan ta på ett lösskägg så att personalen tror att jag är din man. Även om det inte är på långa vägar är lika bra så är det ju lite och så kommer du att få skratta, fast det gör ont om man blivit opererad.
GillaGilla
Ja, då kommer jag nog att skratta, tror jag…och det kanske går, om jag inte blivit opererad i magen…:P
❤
GillaGilla