Jag ska precis börja min långa skogspromenad när jag ser grannen -Thailändskan – komma gående med ”sin” tjocka lilla hund. Vi hejar glatt!
Hon är så häftig, tycker jag, för hon har ända sedan hon flyttade till Sverige, för 3 år sedan, ”pratat på” och varit så modig och öppen, trots att hon faktiskt knappt kunnat svenska.
Jag minns tex förrförra sommaren då hon skulle förklara, med sin, då, torftiga svenska, att hon tyckte det var jobbigt med alla mördar-sniglar som åt upp hennes grönsaker i trädgården, och hon lyckades!! Försök med det du, utan språk!
Thai (kan jag kalla henne) hakar på oss på vår skogspromenad, eftersom hennes lilla tjocka hund piggar på sej då han får syn på mina hundar….
Vi börjar gå och följande samtal äger rum:
-”Ja inte gå ensam kog….” berättar Thai
-”Vill du inte gå ensam i skogen?” frågar jag
-”Ne, inte tycka om ensam kog” bekräftar Thai
-”Nähä, jag går den här promenaden varje dag i skogen ensam…Varför går du inte ensam? Hittar du inte?” frågar jag
-”Jo, hittal…men…ledd spock!” säger Thai och skrattar.
-”Är du rädd för Spock?!?” säger jag förvånat, och tänker att hon sett Star Trek och blivit rädd för dr Spock…
….men det verkar ju lite fånigt att inte våga gå i skogen för att man är rädd för dr Spock…
…. men man vet ju inte…
-”Ja. Ledd Spock!” bekräftar Thai.
Vi stapplar vidare med språkförståelsen och jag får veta att hon kommer från Bankok, att hon har en syster och att hon hade 6 bröder, varav 3 är döda, men jag förstår aldrig vad dom dött av…
….att hon har en 16-årig dotter som går på gymnasiet i Bankok och att hon och hennes sambo/man ska flytta till Dalarna.
Mitt i alltihop kommer jag på det:
Thai är rädd för spöken! Inte dr Spock!
Ha ha ha ha ha!
Jag får verkligen lust att gapskratta rätt ut, åt min missuppfattning, men gör det inte.
Jag tänker vad lätt det är att missförstå varandra – speciellt när man kommer från olika länder och pratar olika språk, men vi som talar samma språk kan faktiskt också ofta missförstå varandra, för att vi menar olika saker med samma ord….
Dessutom uttrycker vi oss så olika kraftfullt. En del använder kraftfulla ord dagligen och hela tiden och andra är mer sparsamma och försiktiga i sitt sätt att uttrycka sig….
En del är så försynta….och andra är ”pang bom rätt på!”.
Och alla sorter behövs.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Den var ju inte så lätt att komma på, Spock!
Det är verkligen beundransvärt, de som pratar fast de inte kan! Det är ju liksom det enda raka, om man ska komma in i språket. Men lätt, näe.
GillaGilla
Jag beundrar verkligen denna tjej/kvinna! Jag tror inte jag skulle vara i närheten av så positiv och modig som hon varit – ”ensam” i detta land med ett helt nytt språk. Hon är så positiv och utåtriktad och modig så hon borde få medalj – i mod!
GillaGilla
och ovanstående skrevs av mej – tydligen oinloggad : erviluca!
GillaGilla
Av någon anledning kan jag säga det jag med om fler thailändska tjejer jag känner.
Jag söker stöd, för något jag försöker att göra för en människa
Jag skulle uppskatta om du ville läsa?
Hemikram ♥
GillaGilla
Ja, samma ord kan verkligen betyda olika saker som du skriver. Både på samma språk och på olika språk.
Säger man på engelska ”He’s a very special person” så menar man det i mycket positiva ordalag, att han är en unik och älskvärd person. Säger man samma sak på svenska, ”Han är en väldigt speciell person”, så blir det helt plötsligt mycket negativt, att han är udda, lite utanför, förmodligen lite bakom flötet dessutom. Det handlar om inställning och hur man vill se på sina medmänniskor och omgivning.
Säger någon om mig att jag ”är en väldigt speciell person” så tar jag det som en komplimang (även om den som sagt det inte menat det som en sådan). Då har jag liksom vunnit.
GillaGilla
Ja, man kan tolka saker väldigt olika. Man kan ju faktiskt också VÄLJA att tolka det mesta positivt (eller tvärtom också, för den delen). En del människor är ju hyperkänsliga och dom får man verkligen passa sej för att skoja med…för dom tar allt Personligt och sen ska man förklara och be om ursäkt och bla bla bla….
Vi är OLIKA helt enkelt!
….men rätt lika ändå…i grunden….liksom…
Och du ÄR Speciell! ❤
GillaGilla
Olika fast lika och ibland rädda för spöken, eller som Ika Nord sa i sitt kultiga barnprogram på åttiotalet. -Man ska inte vara rädd för skelett, för skelett är vi ju alla inuti.
GillaGilla
Oinloggad (tror jag) erviluca svarar:
Underbara Ika Nord, som sa så härligt träffsäkra saker! Vart tog hon vägen?
GillaGilla