Jag hoppas dom lever i ”hundrade år”…/erviluca

Igår kväll kom jag att tänka på mina älskade f d grannar; Bosse och Käte, ca 80-90 år gamla.

Innan jag flyttade till mitt nuvarande boende, gick jag förbi deras hus flera gånger varje dag, på hundpromenaderna, och ibland tittade jag in till dom, och satt en stund i trädgården och pratade, och ibland stod vi bara vid staketet och pratade bort en stund….Härliga människor!

Igår kom jag att tänka på att jag inte sett dom på ett tag…Vi brukar ju träffas ibland, fortfarande, när dom går ut med ”sin” hund, och jag med mina.

Men i morse dök dom upp utanför mitt hus. Jag tror vi blev lika glada allihop, för jag såg att Bosse gasade på sin permobil när han såg mej, och vinkade på långt håll. 

Hunden Zlatan ”frågade” mej var mina hundar var, så jag fick förklara för honom att mina hundar var hemma….ensamma.

Vi konstaterade att Bosse och Käte haft tur,  för dom är friska och starka och går/åker (permobil) på sina hundpromenader varje dag. Käte menade att det är ”tack vare honom” som dom är så pigga och glada…åsså pekade hon på Zlatan.

Jag tror också det: Att djur håller en friskare och mer levande!

Bosse berättade om Sussie – katten som flyttade hem till dom för ett par år sedan, alldeles av sej själv.

Han berättade att Sussie och han går två promenader om dagen. Promenaden går till en sten, där dom tillsammans sitter och tittar på Livet och ”filosoferar”. Han berättade också att Sussie är rädd för åskan, så när det åskar kommer hon till Bosse och vill att han och hon ska gå till pannrummet, och sitta där, för där finns inget fönster, så där kan hon inte se blixtarna.

Om det är natt när Sussie kommer, tar Bosse med sej kudde och täcke, och lägger sej i pannrummet tillsammans med Sussie, som blir så nöjd.

-”Fast det är varmt i pannrummet – ca 25 grader! – så jag blir alldeles svettig, men det gör inget, för jag är gärna där med Sussie när hon är rädd”, säger Bosse och ler.

Bosse och Käte älskar djur. Djuren är deras liv.

Jag tror att dom har ett rätt härligt liv tillsammans med Sussie och Zlatan, och jag hoppas, för deras, för djurens och för min skull, att dom lever i ”hundrade år”!

 

 

 

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Låter härligt tycker jag.
    Kan upplysa om att saken som Bosse åker är en el-moppe och ingen permobil 😉 Min man har en också och den är perfekt när det ska rastas hund när man har svårt att gå.

    Hoppas att du har det bra, det var ett tag sen jag skrev hos dig.

    Kramar

    Gilla

    Svara
    • Jahaaa! Jag googlade ”permobil” och då dök den bilden upp. Bosse kallar det för permobil…Men skitsamma! Han åker i den för att han har så dåligt hjärta och bör inte överanstränga det…Så det är perfekt när dom går ut 4-5 ggr/dag. Båda två! Hon är lite förvirrad, så han har förnuftet och hon benen s a s…
      Kul att du är här igen, välkommen!
      Kram!

      Gilla

      Svara
  2. I admit, I’ve not been on this blog inside a lengthy time, having said that it was joy to locate it once more. It truly is such a crucial subject and ignored by a great number of, even pros! I thanx for assisting to make individuals more aware of these difficulties. Just great stuff as per usual!

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar