Fundering kring relationer/äktenskap /erviluca

Efter ett samtal hemma hos en familj, börjar min hjärna fundera kring par, relationer och äktenskap…

…och jag funderar på hur många som verkligen lever med sitt Livs Kärlek, och efter många år tillsammans fortfarande älskar varandra (på djupet/på riktigt)?….

…och hur många det egentligen är som lever ihop för att dom ”lovat det” (i kyrkan) eller för att man liksom har bara ”bestämt sej”, och dom tänker att ”gräset ändå inte är grönare på andra sidan”?….

…och  hur många som håller ihop för att dom har barn ihop och vill satsa på att hålla ihop bara för det…(vilket kanske inte är så ”bara”)?…

…och hur många som lever med någon för ekonomins skull?..

…och hur många som aldrig egentligen älskat varandra utan blivit ihop för att det var mest praktiskt så?…

…och hur många som blev ihop i gymnasiet och sen gick åren och man blev som syskon och trivs ihop och åren bara går?….

…och hur många som bara ”kämpar vidare” i bara farten utan att tänka eller känna efter…?…

…och hur många som är ihop med sin partner för att släktens skull?..etc

Jag såg på ”Ullared” förra veckan där en utav dom där härliga ”tant-systrarna” blev alldeles tårögd av lycka när hon pratade om kärleken till sin man, som hon levt med lääääänge (typ 50 år…)…

…och jag kände: ”LYLLO DEJ!”…

…och så sjöng jag en stump:

”AVUNDSJUK, jag är så AVUNDSJUK! La la la la la la la la la la….”

För ”vissa andra” har liksom ”hoppat från blomma till blomma” och liksom aldrig landat…

….typ…

…trots att ”vissa andra” trodde de skulle stanna på den första blomman för alltid…

Och då kan man fråga sej:

”VOFFÖ BLIR DET PÅ DETTA VISET??”

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. fnissar åt det sista, vaffå bli dä på dätta viset…tja, det är väl som du skriver, att man/folk lever ihop av olika anledningar, typ får man inte den man älskar får man äslka den man får!

    Gilla

    Svara
    • ”Får man inte den man älskar får man älska den man får…” Tja…så är det nog. JAG, som är envis som en åsna, skulle ju aldrig gå med på det! Inte åt något håll. Jag vill vara älskad och jag vill älska den jag lever med. Men jag kan förstå att det finns tusen andra varianter ”out there”…

      Gilla

      Svara
  2. I en sån fråga i Expressen – tror jag det var – några år sen var det närmare hälften som egentligen ville skiljas. Så jag tror det är oerhört många som tillhör nån av de där grupperna. Där förhållandet bara är precis så bra att de står ut. Men inte alls är bra. Jag o fästmön brukar diskutera det där ibland, när man tydligt sett något par som verkligen har det bra, hur sällan det faktiskt sker. Hur mycket oftare man ser par som inte pratar med varandra, som inte tittar på varandra – eller t.o.m. gör det med ilskna tonfall/ögonkast.

    Gilla

    Svara
    • Precis! Det är så många par man träffar som tycks göra varandra så illa…Försöker bara ”sätta dit” varandra och ”bräcka” varandra på olika sätt. Jag anser att relationen är ”grunden man står på” här i livet, och därför bör ”grunden” vara stark och kärleksfull…så att man ”orkar med livet där ute”… Och får man inte kärlek, eller inte kan ge längre….så skiljer man sej…Fast det är nog inte så ”enkelt”….och det är perioder av att ”bara stå ut” i alla förhållanden…Upp och ner…Det gäller bara att veta hur länge man ska stå ut i ”ner:et”…. 😛

      Gilla

      Svara
  3. jag lever med min make för att jag älskar honom mer för varje dag som går och blir alltmer säker för var dag som går att jag valde rätt man till slut efter några misslyckade försök…

    Hemikramar ♥

    Gilla

    Svara
  4. ”mannen åtrår kvinnan medan kvinnan åtrår mannens åtrå” helt enkelt. Det är därför dom reagera på otrohet hos partnern på helt olika sätt.

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till HEMIMAMMA Avbryt svar