På jakt efter medeltidsveckan…/erviluca

 

Plötsligt förstod vi att vi lyckats pricka in Medeltidsveckan, vår andra vecka på Gotland: Kul!

—————————————————————————-

Vi har varit på Arbogas Medeltidsvecka, ”typ 5 gånger”, vilket har varit Toppen för Grabbarna Grus, för en Medeltidsvecka innehåller en massa svärd och riddarrustningar, häftiga kläder, sablar etc.

Dessutom klädde nästan hela Arbogas befolkning ut sej, och bara det är kul för barn: Att dom vuxna leker utklädningslekar hela dagarna!

Grabbarna Grus hade både luvor och mantlar och svärd, penningpungar och vandringsstavar samt allehanda knivar och svärd, som var egenhändigt inköpta av killarna själva på Arbogas Medeltidsvecka. Då!

Obs: DÅ! INNAN dom var tonåringar och allt var Piiinsamt och Barnsligt.

———————————————————————-

-”Grabbar! Det är Medeltidsvecka i Visby denna vecka! Kul va?! Vi går dit!!”

Killarna var måttligt roade….

-”Vi tyckte om det FÖRR! Det var ju flera ååååår sen! Men okey´rå….” (…”i brist på annat”…liksom).

Sen började vi leta. Efter Medeltidsveckan.

I min värld finns en Medeltidsvecka MITT I STADA. Punkt.

Döm om min förvåning när det inte var en enda liten medeltid inne i Visby. Hur vi än letade: Ingen Medeltid.

Betänk då att mitt Lokalsinne är Ur Funktion.

Jag tittade på kartan och upptäckte att vi första veckan i Visby gått runt i en fjärdedel av Visby, men trott att vi gått runt i HELA Visby. Jag visade barnen. Dom blev (också) förvånade. Dom trodde också att vi travat runt i HELA Visby när vi gått gatan fram och tillbaka och snurrat runt lite grann…i ena hörnet.

Första dagen när vi Letade efter Medeltidsveckan hamnade vi till slut på ett cafe där vi satte oss – helt slut i benen (efter cykelturer på 1 mil/dag samt vandrande gata upp och gata ner i en fjärdedel av Visby efter det) – och tog en fika (”äcklig” enligt Minsting eftersom det var senap på hans macka…Uäck!)…

Där frågade vi en servitris VAR Medeltidsveckan höll hus. Hon beskrev noga, och sa också att Medeltidsveckan stängde varje dag kl. 18.00.

 Så vi hann inte den dagen, för klockan var För Mycket.

Nästa dag var vi på jakt efter Medeltidsveckan igen…

Jag har sagt till barnen 287 ggr (!) att jag har NOLL lokalsinne och kan snurra runt i en korridor och gå vilse, så ”lita inte på mej”….

Minsting har ärvt ungefär samma förmåga som jag, medan däremot Storing har fått arvet från Någon Annan, och kan hitta både till ett ställe och hem igen…om det vill sej väl…

Mellan vet jag inte än. Han är bara allmänt Förvirrad och Upptagen av Sej Själv.

Jag irrade runt på gatorna i Visby utan att riktigt förstå beskrivningen servitrisen givit, med tre förvirrade tonåringar släpande i efter..

….tills jag svettig och irriterad fräste:

-”Meh! Lita inte på MEJ! Jag hittar ju inte! Jag har ju inget lokalsinne! NI måste försöka själva, för när jag försöker hamnar vi ju bara FEL!”

Storing tog då kommandot och förde oss nedåt nedåt nedåt i Visby….

….tills jag kände att det var ”fel”….

”Snart kliver vi på båten igen…” liksom….

Men jag pratade med mej själv och övertygade mej om att jag har liksom inte Rätten att Rätta någon som försöker föra oss rätt, eftersom jag själv ALLTID har fel!

Och trots att vi delade på oss dom sista hundra metrarna , eftersom Minsting och jag trodde ”Innanför muren” medan Mellan och Storing trodde ”Utanför muren”, så kom vi rätt.

Men det gjorde Storing och Mellan också. Det fanns liksom flera vägar dit…

….men när jag glatt ropade:

-”Vi vann!”

….sa Storing att han VISSTE att det var innanför muren men att vägen dit blev kortare om man gick utanför…typ.

Storing kan inte ha fel. Har aldrig fel. Förlorar aldrig. Punkt.

Han kanske har ärvt sin mammas Envishet…

Nåja.

Vi hamnade till slut på Medeltidsveckan.

I Visby.

Men det kanske jag berättar mer om En Annan Dag…

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Hi hi… jag kan liksom se er virra runt i stan på jakt efter riddare och jycklare med turistkarta och kompass i högsta hugg.

    Gilla

    Svara
    • erviluca oinloggad:
      Och löjliga som vi är frågar vi inte (annat än servitrisen då…) för det mesta, utan vi SKA klara det själva: ”Kan FÄLV!” liksom…
      Kompass hade vi inte. Det hade inte hjälpt. Jag förstår mej inte på väderstreck…
      Det roliga är att folk ofta frågar MEJ om vägen. Jätteofta! Jag ser väl Intelligent ut, antar jag…eller väldigt Lokalsinnig. 😛
      Men jag svarade: ”I have NO IDEA!” varje gång jag fick en fråga i Visby. Och så log jag stort. 🙂

      Gilla

      Svara
  2. Det vill jag absolut höra mer om!!!! omedelbart! =0)

    Hemikramar ♥

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar